Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 27, 8 juli 2011 Ingen barnfattigdom, bara fattiga familjer B
arn har inget eget ansvar för sin ekonomiska situation. Man kan till exempel inte ikläda sig eget skuldansvar innan man fyllt 18. Pratet om barnfattigdom innebär att billigt fria till folks sentimentalitet. Om man ska nå barn som lever i fattiga familjer måste man påverka familjens situation. Det har den moderatstyrda regeringen gjort. Familjer kan drabbas av arbetslöshet, sjukdom, skador, olyckor eller ofrivilligt deltidsarbete. I dagens Sverige är vad som helst av detta katastrofalt också för barnen. Den så kallade Alliansens åtgärder är enkla att beskriva. Utförsäkringar och andra ogiltigförklaringar av människors verkliga behov sätts i system. Ersättningar sänks, försvåras, försenas, omdefinieras eller upphör. Matematiken är rak. 1) antal arbetssökande och 2) antal lediga platser. Ett är så många fler än två. Påståendet att folk inte vill arbeta är och förblir en förolämpning. Man måste acceptera vilket arbete som helst till vilken lön som helst förutsatt att den inte understiger A-kasseersättningen med mer än tio procent. Det bör vara viktigt att veta för t.ex. folket på SAAB och alla dess underleverantörer när näringsminister Maud Olofsson sagt - citat: "SAAB passar inte in i vår affärsidé". Deltidsarbetslösa kan bara stämpla upp under 75 dagar. Har man då inte fått heltidsjobb får man antingen leva på sin deltidslön eller säga upp sin anställning och bli heltidsarbetslös. Den moderatstyrda regeringen införde fas 3 som en härva av meningslösa åtgärder och regler där man till exempel inte kunde utbilda sig. Att nu sprida en rökridå och luckra upp bestämmelserna lurar inte någon. Inte heller hjälper det de tiotusentals som redan sett sin tillvaro och sin familjetrygghet ifrågasatt eller krossad av det absurda systemet. Den så kallade tokhögerns talespersoner talar för lägre ingångslöner. Fler kan nyanställas, heter det. Nyss framlagda siffror visar att också detta är grovt vilseledande propaganda. Däremot betyder det automatiskt minskade resurser för barnfamiljerna. Försäkringskassan klarar inte sin uppgift trots att dess "medicinska rådgivare" varje dag bedriver kvacksalveri enligt tidigare svensk lag och rättsmedvetande. Fackmedicinska utlåtanden viftas undan. Familjeförsörjares hälsa blir ovidkommande. Efter ett år är man frisk, punkt. Man måste i princip ge upp sitt föregående liv - inklusive barnens hemmiljö - innan man kan komma i fråga för socialbidrag. De regler som införts för samhälleliga försäkringar, som sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring, har gjort familjer som tidigare klarade sig med ett nödrop utarmade utan möjlighet att klara vardagen ekonomiskt. Man använder förledande ord för att slå blå dunster i folks ögon. Att kalla samhälleliga försäkringar för bidrag beskriver regeringens skrämmande människosyn. Analogt med detta skulle ju försäkringar för pension, liv, hem, villa och bil också vara bidrag. Detta har aldrig hörts i någon debatt. Människor har blivit fattiga i Sverige. Enligt den nuvarande regeringens synsätt har de sig själva att skylla. På sätt och vis är det sant. De valde ju en moderatstyrd politik. Först och sist: det är familjerna, inte barnen som är fattiga. Allt detta har varit i säck innan det kom i påse. Ett liknande socialekonomiskt program lades fram på Bilderberggruppens möte 23-25 april 1971 i Woodstock, Vermont och följdes upp i det kända "Powell memo", som skissade ett sätt för den så kallade tokhögern att behärska USA:s utbildningsväsende. Intressant nog diskuterades ämnet också i svenska SAF redan samma år. |