Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 24, 17 juni 2011 Damma av den rättvisa staden Allt fler delar av staden "stängs" för låginkomsttagare och de som främst använder kollektivtrafiken tvingas bo bredvid stora motorvägar. Susan Fainstein, professor i stadsplanering vid Harvard University, vill hellre tala i termer av rättvisa än hållbarhet när det gäller städer. Det som kunde blivit en slätstruken och lätt tillrättalagd tillställning om Hållbar stadsutveckling, med undertiteln "den sociala dimensionen", anordnat av KTH och Delegationen för hållbara städer (Norra Latin den 9 juni) blev faktiskt en riktigt radikal historia, och det var främst huvudtalaren och professorn vid Harvard University Susan Fainsteins förtjänst. Men redan Peter Örn (ordförande för ovan delegation som 5 september 2008 tillsattes av Miljödepartementet) talade sig varm om det ovärdiga i att leva ett liv under förtryck och i fattigdom. Detta, som han upprepade likt ett mantra, återfinns i "den arabiska våren" såväl som i fackförenings-, väckelse-, nykterhets- och arbetarrörelsens historia och han sammankopplade det till miljonprogramsområdena, vars hus just nu står inför ett jätterenoveringsprojekt. Hållbar bilism? Han gav samtidigt utrymme för ett visst mått självkritik och -rannsakan. Peter Örn var ordförande för Röda korset på 90-talet och talade om sin erfarenhet av kolonialism, patriarkalism, dogmatism i den mån att här kommer den vite mannen, visar upp den nya pumpen, spelar lite boll, klappar några barn på huvudet, ger några allmosor och reser sen hem till sin trygga förort, fru och barn med villa, hund och bil. Fast detta patos kan mycket väl visa sig vara tomma slag i luften. När exempelvis Lena Dübeck, landskapsarkitekt LAR/MSA, redovisade för Boverkets kunskapsöversikt om socialt hållbar stadsutveckling utan att explicit nämna minskad bilism, färre bilar och vägar som en potentiellt självklar åtgärd för ökad social samvaro, välfärd och framtida hållbarhet, ja, då kan man, med fog, allt undra. Många exempel handlar om miljonprogrammens arealer som ofta kantas av stora motorvägar medan invånarna sällan har eller kör bil. Hon tillade dock att "byggherrarna" har för stor makt i dagens samhälle. Rättvisans natur Just termen hållbarhet (sustainability) vill Susan Fainstein ha väck från stadsplanerings och -utvecklingsdiskursen. Hon vill i stället tala om staden i termer som juste och rättvis, ord som orättmätigt fallit i glömska de senaste decennierna. I det ryms det moderna samhällets grundpelare som "equity-democracy-diversity" (ungefär: rimlighet-medbestämmande-mångfald). Alltså damma av vad som i dag närmast framstår som flower power-klyschor. Med stöd av filsosofer som Nussbaum, Rawls, Young, Fraser säger hon sig önska utforska "The nature of justice" och vad man som stadsplanerare kan, bör och får göra? Inget litet område med andra ord, men hon drog ett par globala exempel härvidlag: basebollaget New York Yankees nybyggda stadium i NYC och den planerade London Olympic Park. Steget är inte långt från den "nationalarena" som just nu byggs i Solna och som omgärdas av mutrykten och byggfusk. Arenorna placeras i fattiga områden (av skäl som billig markhyra, röstsvag befolkningsgrupp och "upprensning" av området, vilket exempelvis skedde under OS i Beijing och fotbolls-VM i Sydafrika) men är långt ifrån till för de fattiga, för med arenan kommer alltid en uppsjö mer eller mindre fashionabla butiker, barer och restauranger. Susan Fainstein frågade sig, och publiken, om det verkligen är rimligt och rättvist att skattebetalare/medborgare/invånare är med och delar på notan när endast en bråkdel kommer ha intresse av sporten eller musiken, och framför allt, ha råd att gå på evenemangen, som ju oftast lyder under kapitalismens lag: ju nyare arena, dess dyrare biljett. Då vinsten dessutom går ner i klubbkassan, inte till området och dess invånare utanför. Offentliga rummet Fast detta var endast ett samhälleligt exempel i miniatyr, Susan Fainstein demonstrerade med pregnans hur stadsområden, alltså det offentliga rummet, görs i det närmaste otillgängliga, stängda för låginkomsttagare. Allra helst då i gallerior som vaktas av väktare, så att inga "obehöriga" lyckas smita in i "finrummet". Under frågestunden svarade först Lena Dübeck att Boverket bör bli tydligare i sin syn på minskad bilism och sedan Susan Fainstein att avgiftsfri kollektivtrafik är den enskilt viktigaste åtgärden för en rättvisare stad. Dagen efter opponerade Susan Fainstein på Ulrika Gunnarsson Östlings doktorsdisputation "Just Sustainable Futures: Gender and Environmental Justice Considerations in Planning" på KTH. |