Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 23, 10 juni 2011
Brandtal och sång på Miljömagasinets fest
På Världsmiljödagen den 5 juni firade Miljömagasinet sin 30-åriga existens i Cafe Lokalen i Slussens Blå Bodar i Stockholm.
Se även bildkollaget på veckans sistasida. (Klicka på bilden för att förstora den.)
Lokalen fylldes under dagen och gästerna bjöds på skönsång och brandtal. Sofie Björk, en tuff organiserare av motståndet mot krafter som vill göra Slussen till att bli ett kommersialismens Mecka, bjöd oss på vacker, snirklande ljuv skönsång av Mendelssohn och andra.
Höjdpunkten var Birger Schlaugs brandtal och som en god pedagog började han med att ta upp ett vattenglas.
- I detta vatten finns kanske omkring 10-tals miljarder molekyler. Häller jag det i Strömmen så dyker det upp några molekyler i New York om några månader. Dessutom har de redan vandrat genom kropparna på folk i Istanbul och Kongo, innan det hamnar i min mage. En molekyl bryr sig inte om klass, kön, ursprung eller religion.
Efter att ha talat om att vi alla hör samman och är beroende av varandra och av den miljö vi lever i och av påminde han om tidningens historia och den kampanj som sattes igång för att få prenumeranter till tidningen när han själv skrev i tidningen.
Birger Schlaug avslöjade också en romantisk sida när han berättade att han hade ägnat sig åt shejknoveller i damtidningar under pseudonym. Han bara väntade på att bli upptäckt av medierna och gruvade sig över det drev som väntade.
Men hans egentliga budskap var att problematisera tillväxtteorin. Han häcklade konsumismen och ekonomismen och pekade på den cynism dessa innebär.
- Vad gör vi nu? Vi blir inte lyckligare av ökad konsumtion om det enbart handlar om prylar och materiella ting. Sådant blir vi snarare fattigare av, då det tär på våra resurser. Kultur och allt som kan kallas för andliga värden räknas aldrig in när vi talar om konsumtion. Varför inte det? Det används 50 miljarder per år för att få oss gilla vissa saker. För att påverka oss. Om det var så bra, varför måste man betala så mycket pengar för att vi ska vilja ha det? Politikers uppgift är att skapa rum för icke-kommersiella möten. Det finns ingenstans sådana rum här i stan, förutom parkerna. Vi hoppas kunna lyfta upp frågan om tillväxt till nästa val. Svenska folket måste få diskutera detta.
Vår tids problem löses inte med ny teknik
Birger Schlaug, före detta miljöpartist och manligt språkrör i många år, lovade att prata två procent tidningsminnen och i övrigt hålla ett politiskt brandtal när han tackade ja som huvudtalare på Miljömagasinets 30-årsjubileum.
I söndags, på Världsmiljödagen den 5 juni, var det dags. När festens konferencier Jan Fjellander hade presenterat Birger Schlaug fanns det inte en ledig plats i Café Lokalen vid Slussen i Stockholm. Uppemot 200 personer lyssnade i värmen och trängseln.
Tidning med ett parti
- Miljöpartiet hade inte en tidning utan tidningen hade ett parti.
Med lätt hand avlivade Birger Schlaug den gamla föreställningen om vem som var först, tidningen eller partiet. Han var själv med på tidningen, blev en av de så kallade lagledarna - för Sörmland och Västergötland - allt för att öka prenumerantantalet.
Att nå statligt presstöd var målet, vilket då som nu grundas på antalet prenumeranter. Alternativet i svensk politik, Miljömagasinets namn från början, var också Birger Schlaugs första övningsfält som skribent efter några skönlitterära försök i svenska damtidningar under pseudonym.
- Som tur är för mig har aldrig någon lyckats avslöja dem, berättade han med ett skratt.
Ekonomiska varelser
Miljömagasinet utmärker sig, enligt honom, genom att ta de stora överlevnadsfrågorna på allvar jämfört med en mentalt liten tidning som Svenska Dagbladet. "Se över er aktieportfölj" eller "Monsanto är en lysande aktieaffär" kan det heta där i näringslivsdelen. Bara pengar räknas!
- Jag blev glad när den råa kommunismen föll, jag blir glad när den råa kapitalismen faller, kommenterade Birger Schlaug. Bara genom solidaritet, människovärde, räddar vi planeten nu när vi har råd att förstöra hela jorden. Felet är att vi vaggas in i tron på evigt ekonomisk tillväxt. Av politikerna behandlas vi endast som ekonomiska varelser, vi blir till ett verktyg.
- Människan är dock mer, är biologisk, kulturell, social och andlig varelse, menar Birger Schlaug som fortsatte:
Steg ett att förstå
- Tyvärr har även Sveriges Gröna, Miljöpartiet, gått med på tillväxtmyten - grön tillväxt som satsar på ny teknik. Det tillför ingen lösning. Där uppstår nämligen en tanke-lapsus: Det är lönsamt att satsa på solkraft, vi får pengar över, för dem kan vi sedan åka någon extra gång till Thailand. Detta skapar utsläpp som påverkar klimatet! Från alla partier utsätts vi hela tiden för livsstilspropaganda ("inte ens kyrkan har påverkat oss så extremt under sin starkaste tid"), säger han.
Belönande maktutövning, som Birger Schlaug kallar det, gör att människor river ut fullt fungerande kök; Rot-avdraget, statliga pengar för att stimulera tillväxten, är belöningen. Den rådande konsumismen, köp, köp, köp är en form av betingande maktutövning som förändrar normer i samhället.
- Vad gör vi nu när vi ännu har tid till någon förändring? Första steget är att inse och förstå vilka oerhörda krafter vi utsätts för. En politisk väg vore att sänka arbetstiden.