Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 20, 20 maj 2011 Kortare arbetstid är en framtid Kortare arbetstid har varit en hjärtefråga för både arbetar- och miljörörelsen. Medan den för arbetarrörelsen handlat om att minska arbetslöshet och öka rättvisa har miljörörelsens apell motiverats med behovet av att leva resurssnålare. Första maj-tågen sker till minne av en anarkistisk demonstration för åttatimmarsdag vid Haymarket i Chicago 1886, som ledde till många döda och fyra rättsvidrigt hängda. I Sverige lagstiftades det om åttatimmarsdag för industriarbetare 1919, som ett resultat av ryska revolutionen. Men den gällde inte alla förrän 1973. Då infördes också 40-timmarsveckan. Alla partier utom moderaterna var då ense om att sextimmarsdagen stod näst i tur. Socialdemokratiska kvinnoförbundet har under många år arbetat hårt för frågan. 1976 kom den femte semesterveckan. Sedan dess har inga arbetstidsförkortningar skett, trots att produktiviteten flerfaldigats. Steg tre för sex timmar Sextimmarsdagen var ett grundkrav i miljöpartiets program, men 2008 gick Karin Svensson-Smith, Ulf Holm och Mikaela Valterson ut i en debattartikel, och hävdade att det kravet innebar en kvinnofälla samt att det inte kunde vara kvar med tanke på en åldrande befolkning och behovet av att göra miljöinvesteringar. Det var strax efter att Maria Wetterstrand gått ut med att slopa utträdeskravet ur EU. Sedan dess har partiet talat om grön tillväxt och modernisering. Det fick Leif Engström att ta initiativet till nätverket för Kortare arbetstid nu och lägga upp en hemsida. Detta säger han vara särskilt viktigt eftersom Miljöpartiets avhopp föregåtts av förlöjligande av sådana tankegångar i media och att ingen part längre vågade driva kravet. Inte heller Leif Engström vill driva sextimmarsdagen fullt ut. - En sådan precisering skulle genast halshuggas som orealistiskt. Frågan är politiskt dödad. Den har låsts in som en ren arbetsmarknadspolitisk fråga och ställts mot finansieringen av välfärden. I stället bör frågan vara om vad som ger ett bra liv, säger Leif Engström. Styret emot krav - En början är en sänkning till 35 timmar. Arbetar man mer ska det räknas som övertid. Den kortare arbetstiden kan inte kompenseras med högre lön. I stället måste levnadsstandarden för dem med låg lön säkras med höjt grundavdrag på skatten. I hans hemkommun Mölndal finns ett exempel på att det kan vara lönsamt för en arbetsgivare med kortad arbetstid även till full lön. När Toyota hade problem med kapaciteten på sin verkstad infördes två sextimmarskift per dag, vilket innebar att lokaler och utrustning kunde användas längre tid. Kunderna uppskattade den bättre servicen, enligt Leif Engtröm. Miljöpartikongressen hade begärt att kortare arbetstid skulle bli valfråga 2010. Men partiledningen körde över den enligt Leif Engström. Peter Eriksson vädjade till kongressen att inte driva frågan när socialdemokraterna under Mona Sahlin var emot. Inte om partiet ska vara regeringsfähigt. Tillsammans med henne hade de miljöpartistiska språkrören året före skrivit på DN Debatt om gröna investeringar, som skulle ge tillväxt. Ohållbar tillväxt i väst Grön tillväxt är ohållbart enligt Leif Engström, som säger att en omställning behövs. Men även om varje pryl blir mer miljövänlig och förbrukar mindre resurser gör den ständiga tillväxten att vi överutnyttjar jordens tillgångar. - Vi måste förbruka mindre. Ständig tillväxt på en ändlig planet är en logisk omöjlighet. En större tjänsteandel ger inte automatiskt mindre förbrukning. Tjänster är oftast relaterade till varor. Att vi importerar varor i stället för att producera ger inte mindre utsläpp. Enligt forskare på Chalmers Tekniska Högskola ger en tio procentig minskning av arbetstiden åtta procent mindre energiförbrukning och koldioxidutsläpp. Internationella studier har påvisat samma resultat. - Det lär finnas 1,7 miljoner latent arbetslösa. Löneskillnaderna ökar. Allt mer går till ersättning för kapitalet. Sedan 80-talet har andelen av BNP som går till löner minskat från 55 till 45 procent. Det blir allt svårare att få in skatteinkomster för att betala offentlig service. Lycka i social samvaro Redan socialliberalismens fader John Stuart Mill varnade för tillväxten i sin bok Nationalekonomins principer: "Om jorden förlorar sin ljuvlighet genom obegränsad tillväxt...hoppas jag innerligt för eftervärldens skull att människorna kommer att nöja sig med ett stationärt tillstånd långt innan nödvändigheten tvingar dem till det." ... "Det är bara i mindre utvecklade länder som ökad produktion fortfarande är ett viktigt mål, i de utvecklade behövs i stället jämnare fördelning." Lyckoforskningen visar att vi inte blir lyckligare av att konsumera mer sedan vi fått våra grundläggande behov tillgodosedda. Svenskar var som lyckligast på 1970-talet när vi hade avsevärt mindre pengar. Många med honom betonar att det är det sociala som gör oss lyckliga. Vad som behövs är då mer tid för varandra. - Vi sitter i en tillväxtfälla där kriserna flåsar i nacken, säger Leif Engström. Fyra procents tillväxt per år innebär en fördubbling av ekonomin på mindre än 18 år, och det är både ekologiskt och ekonomiskt omöjligt. Finansmarknaden vilar på denna orealistiska tro på evig tillväxt. Lika orealistiskt ska arbetslöshet minskas och budgetar säkras genom effektivisering, tuffare konkurrens, längre arbetstid, ökad konsumtion, lånefällor och vidgade klyftor. |