Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 19, 13 maj 2011 Fattigdom är inte självvalt D
et råder inte brist på resurser, utan brist på politisk vilja till rättvis fördelning. I Sverige lider vi av sviterna efter 80-talets satsa-på-dig-självkampanjer. Det behövs en fördelningspolitik som befriar alla från frätande oro för försörjningen. Omedelbara insatser krävs för att rätta till de värsta felen i socialförsäkringssystemen. Olika familjetyper bör också få mer rättvisa ekonomiska villkor, genom till exempel lämpligt utformade underhållsbidrag och bostadsbidrag. Därutöver behövs mer genomgripande förändringar och en prestigelös debatt om hur vi på längre sikt ska fördela arbete, pengar och makt på ett rättvist och hållbart sätt. Regeringens mål för ekonomisk familjepolitik, att familjernas valfrihet och egenmakt ska öka, blir ett hån, när valet i allt fler familjer står mellan medicin till de vuxna eller jackor till barnen. Det krävs en radikal kursändring i politiken om man menar allvar med att alla, inte bara vissa, ska få verklig makt över sina liv. Ett samhälle i stället för ett särhälle byggs inte med skattesänkningar för dem som har det gott ställt och hämningslös utförsäljning av våra gemensamt ägda tillgångar, så vi alla på sikt blir fattigare. Tänkande i nya banor uppmuntras från oväntat håll. I en resolution från oktober 2010 uppmanar EU-parlamentet medlemsländerna att inleda praktiska och omfattande försök med villkorslös basinkomst som ett sätt att uppnå social rättvisa och lika möjligheter. Idén att alla har rätt till gemensamma tillgångar konkretiseras i ett förslag till den amerikanska senaten. Utsläppsrätter för koldioxid auktioneras ut till företag. Tre fjärdedelar av intäkterna delas ut lika till alla som bor i USA och resten används till klimatinvesteringar och gröna jobb. Detta "Cap and dividend"-system skulle inte bara minska utsläppen av växthusgaser. De flesta amerikaner skulle få mer pengar att röra sig med och ökad frihet och makt över sina liv. Ett liknande system för utnyttjande av naturresurser fungerar sedan 1982 i Alaska, den amerikanska delstaten med minst socioekonomiska skillnader. Övertid för vissa och arbetslöshet för andra är ingen naturlag. Fler kan försörja sig på sitt arbete med lägre heltidsnorm och en fördelningspolitik som syftar till att minska inkomstskillnader. Senast i Frankrike har en reform med sänkt veckoarbetstid från 39 till 35 timmar gett gott resultat. I ett första steg bör normalarbetstiden sänkas till 35 timmar även i Sverige. Detta var ett par exempel på konstruktiva lösningar att inspireras av. Fattigdom är ett val. Men det är inte de fattiga själva som väljer att vara fattiga. Andra väljer åt dem. Folkvalda med makt att välja bort fattigdom måste agera som folkets representanter, inte dess förmyndare, våga tro på att människor, oavsett inkomst och social status, är kreativa och ansvarstagande, bara de får chansen. Politisk fantasi, en positiv människosyn och uppriktig vilja att dela mer rättvist krävs för att valfrihet och egenmakt åt alla ska bli mer än vackra ord. |