Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 16, 21 april 2011 Tjernobyl i åminnelse T
idningen Ny Teknik har presenterat en intressant rapport från den kommision från amerikanska kärnkraftsinspektionen som dels på konsultbasis hjälpt till på plats i Fukushima, dels också noga inspekterat reaktorerna. Kommissionen hade innan 7-klassningen mycket allvarliga varningar som pekade på att reaktorerna inte var under kontroll, och att situationen skulle kunna utvecklas i ännu allvarligare riktning än vad som hittills rapporterats i medierna. Jag upplever ett slags déjà vu i samband med Fukushima. Jag hade nyss flyttat från storstaden till Norrland undan blyad bensin och hälsofarliga partiklar med min fru och två små barn när Tjernobyl exploderade. Vi hade för avsikt att leva nära naturen och med en betydande andel självhushåll, när vi fick uppleva att en stor del av de fruktansvärda gifterna från Tjernobyl hamnade i vår skog och på vår åkermark. Detta var samma år som Olof Palme mördades och min arbetsplats brann ned. Slaktade lamm och nedlagda älgar från jakten fick vi gräva ned, att äta svamp kom inte på fråga, och fortfarande i dag är askan från vedförbränning så radioaktiv att den måste behandlas i alla fall som lågaktivt avfall. Den går definitivt inte att gödsla med i köksträdgården eller blomsterrabatterna. Min svärmor dog sedermera alldeles för tidigt i en svår och aggressiv hjärncancer som i och för sig inte kunde bevisas vara orsakad direkt av det radioaktiva nedfallet. För sådana cancrar sades "dölja sig i statistiken". Under de första veckorna hemlighöll Strålskyddsinstitutet hur svår katastrofen var, och gjorde allt för att desinformera då man var rädd för att panik skulle spridas. Det är samma tongångar nu. Vi får bara styckevis reda på sanningen alltmedan kapitalplacerarna får tid på sig att säkra sina positioner. Jag stod i radioaktivt regn under en vecka efter Tjernobyl-explosionen under en motorsågskurs ute i skogen utan att veta om att regnet var radioaktivt och utan att vara varnad av Strålskyddsmyndigheten. Sommaren efter det att min yngsta dotter hade fötts, redan bestrålad i moderlivet, arbetade vi i en höbärgning fylld av damm som var radioaktivt kontaminerat. Om det fanns alfastrålande partiklar i detta damm kommer vi som var med att med stor sannolikhet någon gång avlida i lungcancer. Varnade Strålskyddsmyndigheten oss? Nej. Den här gången gäller det ju "bara" japaner, kanske kineser och ryssar. Och de är ju vana, kanske immuna. Härdade sedan Hiroshima och Nagasaki? Men slut på kärnkraftsindustrin blir det väl först när ett franskt kärnkraftverk havererar i Champagne-distriktet och omöjliggör produktionen av champagne i tusentals år! Vilken tragedi och historisk katastrof! |