Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 15, 15 april 2011 Globalisera kampen, globalisera hoppet M
ånga politiker talar sig varma för småskaligt och naturanpassat jordbruk, men i praktiken anpassar våra politiker besluten, som skulle gjort detta möjligt, till de beslut de redan tagit i WTO. Och i så kallade högt utvecklade länder som Sverige stöter det på särskilt stora svårigheter att bedriva småskaligt jordbruk efter principen Matsuveränitet då vi, bara som ett exempel på en sådan svårighet, har ett skattesystem som beskattar inkomster av manuellt arbete, vilket småskaligt jordbruk mycket består av, långt under EU:s fattigdomsgräns. Och ett småskaligt jordbruk, med fotosyntesen som motor, vilken än så länge inte är möjlig att effektivisera, kan inte i dagens ekonomiska miljö hävda sig mot ett industrijordbruk där oljan är motorn. Därtill kan läggas det förakt för en eftersläntrande landsbygd och ett dito jordbruk som finns i ett land som likt Sverige vill visa sig vara modernt. Att det är de politiska strukturerna som måste ändras för att det på allvar ska bli möjligt att bedriva ett småskaligt och naturanpassat (i kretslopp) jordbruk tycks inte alla som vurmar för detta förstå. I stället tycks fokus riktas mot att lära intresserade hur man matar höns, mjölkar kor och sätter potatis, men det är, som sagt, inte där problemet ligger, sådant lär sig den intresserade på eget initiativ bara de ekonomiska förutsättningarna finns. För egen del kom jag 1994, av en slump, i kontakt med den internationella bondeorganisationen La Via Campesina (LVC). Efter att tillsammans med ett tusental bönder i 1990 års avreglering ha blivit lurad i det största skamgreppet i föreningsrörelsens historia sökte jag efter en svensk bondeorganisation, som möjligen kunde ha överlevt 1932 års tvångskollektivisering av Sveriges bönder. Ett grundlagsvidrigt riksdagsbeslut innebärandes att bara en organisation tilläts representera samtliga svenska bönder. Svensk mångfald? "Då fann jag Familjejordbrukarna", för att travestera på vad José Bové sade under ett NOrdBruks-seminarium i Östersund, under Sveriges ordförandeskap 2001: "Då fann vi norrmännen", sagt av José med beundran för den norska jordbruks- och landsbygdspolitiken. Bonden José Bové är förmodligen LVC Europas mest kända företrädare, numera EU-parlamentariker för De gröna. Inför EU-omröstningen 1994 fick Familjejordbrukarna och Sveriges småbrukare en inbjudan från La Via Campesina Europa (då kallat CPE - Coordination Paysanne Européenne) att tillsammans med bonderepresentanter från de fyra dåvarande ansökarländerna Finland, Norge, Sverige och Österrike bli presenterade LVC:s idéer vid ett möte i Wernau i Tyskland. Jag blev av familjejordbrukarna utsedd att representera dem i Wernau och for dit. Jag försökte sedan under ett par år tala för att Familjejordbrukarna skulle söka medlemskap i LVC, men de kom aldrig till skott. Under tiden träffade jag Torgny Östling, som på litet andra vägar också kommit i kontakt med LVC. Vi blev så småningom en handfull intresserade bönder som tyckte det var skam att vi inte kunde få någon svensk småbondeorganisation att ansluta sig till LVC. Tres faciunt collegium - tre kan bilda förening. Sagt och gjort. Vårt första stora seminarium med inbjudna gäster från LVC och europeiska småbrukarföreningar ägde rum 1997 på riksdagen i Stockholm, sponsrade av Lantbruksakademien. La Via Campesina bildades i Mons i Belgien 1993 och samlar miljontals bönder, lantbrukare, lantarbetare jordlösa och ursprungsbefolkningar. LVC har gjort den 17 april till en dag för att årligen minnas de 19 jordlösa från MST, (Movimento dos Trabalhadores Rurais Sem Terra) de jordlösas rörelse i Brasilien, som 1996 mördades på väg till en demonstration. Och för att på olika sätt världen runt den dagen manifestera att kampen går vidare under ett av rörelsens slagord: Globalisera kampen - globalisera hoppet. Det beslut alla politiska partier var ense om för vårt eget jordbruk, med 1990 års avreglering, tycker vi är skamligt när andra länder utsätts för ett liknande beslut. Svenskt jordbruk skulle utan stöd konkurrera fritt på världsmarknaden, mot till exempel EG:s exportsubventioner och prisdumpning. Ett år senare beslöt politikerna i ett lappkast att ansöka om medlemskap i EG. Från avreglering till världens mest reglerade jordbruk, dock kryddat med negativt verkande särlagstiftning för svenska bönder. Jordbruket har gått från full till halverad självförsörjning. Minns den 17 april, och låt kampen gå vidare! |