Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 12, 25 mars 2011 Kärnkraftsförespråkare på dekis D
essa säkra kärnkraftsreaktorer som bara blir säkrare och säkrare för varje ny incident och vid varje ny olycka! Men det verkar råda en slags desperation från kärnkraftsförespråkarnas sida. De talar oftast inte om det aktuella läget utan om en fjärde generation kärnkraft som är säkrare. Nåväl, frågan hur något som är säkert kan bli ännu säkrare vore något för en satiriker att skriva om. Vad vi vet är att det är nuläget som är farligt, men hur farligt? Det är allmänt känt att det finns risker med låga doser av joniserande strålning. Till exempel ökar cancerfallen bland människor som bor i vindriktningen av kärnkraftverkens skorstenar. Det visade forskaren Rosalie Bertell redan på 70-talet och det framkom i en tysk rapport för två år sedan. Det har släppts ut mängder med radioaktivitet från Fukishima, det vet vi, annars så skulle det inte finnas radioaktivt jod i Tokyos vatten och inte heller i grönsaker producerade på mils avstånd från reaktorerna. Inga tillförlitliga och oberoende siffror har publicerats i alla de tidningar som jag har läst under veckan som gått. Snarare är det så att en del av de meteorologiska stationer och andra organ som vanligtvis rapporterar, har krypterat sina webbsidor så att allmänheten inte längre kan komma åt dem. Som exempel kan nämnas att det i Norddeutscher Rundfunk (nordtyska radion) meddelades att tyska väderleksstationer inte längre får publicera strålningsdata. Varför allt detta hemlighetsmakeri? För att inte oroa folk? Tror dessa myndigheter och politiker att vi är jubelidioter som inget har lärt av historien? Tror Hans Blix att vi blir lugnade av påståendet att fjärde generationens kärnkraft inte har samma problem som de gamla? Kärnkraftverk som inte ens finns färdiga på ritbordet. Och som det skulle behövas sisådär 7000 av om de skulle kunna ersätta olja och kol. Kärnkraftverk som det tar tiotals år att bygga. I stället för att säga sanningen: kärnkraften är för farlig för att användas. Punkt. Slut. Kommer inte Hans Blix ihåg vad han sade till mig "off the record" efter Tjernobylkonferensen i Genève september 1986 när jag frågade honom om kärnkraften skulle klara av en svår olycka i ett västerländskt kärnkraftverk? Nej, var svaret. Nu vet vi inte hur svår denna olycka är, vi vet inte ens hur många reaktorer som har problem och vad vi allra minst vet om är hur det faktiskt står till med det lagrade använda bränslet. Det finns plutonium i allt använt kärnbränsle, och blir det inte tillräckligt kylt kan en spontan kedjereaktion uppstå. Läget verkar vara värst vid reaktor nr 3, och i skrivandes stund rapporteras det att grå rök kommer från dess avfallsbassäng. Men bara lugn, sade Måns. Bara! sade Bill. Bara? sade Bull. |