Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 10, 11 mars 2011 Markägare mot samer Nyss avslutades renbetesmålet mellan markägare och samer i Högsta domstolen. Det största målet på trettio år. Domslut kommer i april. U
nder februari har jag lyssnat på argument mellan företrädare för 104 markägare och de tre samebyarna i Västerbotten: Ran, Vapsten och Umbyn (Ubmeje tjeälddie) De sex domarna lyssnar, gör noteringar liksom vi bland åhörarbänkarna. Rättens ordförande Leif Thorsson säger i en paus att domslut kommer i slutet på april. Tidigare har rätten till vinterbete för renarna varit uppe i både tingsrätt och hovrätt för övre Norrland där samerna vann över markägarna. Högsta domstolen ligger i Gamla stan, granne med Riddarhuset i Stockholm. För första gången besöker jag detta praktfulla 1700-talspalats. På podiet sitter allvarliga svartklädda domare, två kvinnor och fyra herrar, överdomaren på hög rödklädd stol under baldakin av sammet, överst två grå strutsplymer, guldgesimser omger baldakinen, skulptur av Gustav III i fonden, på väggarna oljemålningar av döda adelsmän, deras bröst fyllda av kraschaner och medaljer. Mellan domarna och oss åhörare sitter advokaterna för markägarna och samerna. Alla svartuppklädda medan samerna bär sina helgdagskläder i alla regnbågens färger likt sameflaggan. Lisa Omma, från Vapstens sameby har rejäla röda tofsar på sina mjuka renskinnsskor. Värmen i salen gör att en same öppnar fönstret bakom sig, stora snöflingor dalar sakta in och lägger sig på ekparketten. Flingor från den fria vindpinade fjällvärlden. ![]() Lisa Omma från Vapstens sameby. Klart att jag är håller på samernas rätt att låta sina renar vinterbeta nere i kustlandets skogsmarker. Renarna skrapar undan snön med klövarna, letar efter renlav, deras vinterföda. Sedan urminnes tider har renar vandrat: våren går de upp i fjällen för att kalva, sommaren högfjäll, hösten neråt mot vintertid i skogslandet. Min fars släkt som kommer från Åsele, södra Lappland, såg fram mot att lapparna skulle komma på sina vandringar höst och vår, då byttes släktnyheter och varor, torkat renkött mot mjöl och kaffe. Tidig höst 1945 var jag med fadern upp till Vielmesmakke lappläger, väst om Kultsjön mot Norge. Lapphundars skall och doft av nybakat bröd över öppen eld mötte oss. Innan jag somnade hörde jag lapparnas prat om minnen från förr: ond bråd död, sejter offerplatser och gamla begravningsplatser okända för storsvenskar, dolda för att inte förfäderna skulle gravskändas. (Samernas skallar har grävts upp, mätts och dokumenteras av forskare från Uppsala för att bevisa samernas tillhörighet till lägre ras, fick jag reda på långt efteråt). Markägarna klagar på att renbetet förstör deras skogar. Utan saklig grund. Samerna har sin sedvanerätt sedan tusentals år tillbaka, det är svenskarna som är invandrare. Vid samisk boplats i Vuollerim hittades keramikverkstad, 6000 år gammal, ligger inte långt från Jokkmokk. Själv var jag en gång större skogsägare i norra Värmland med tvåhundra tackor med lamm som gick fritt på skogen. Påstods att djuren förstörde plant eller ringbarkade träd. Sagor. Tvärtom gynnas marken av klövtramp och gödsel, av de hundratusentals plant jag satt såg jag inga som förstörts av fåren. Snytbaggen tog dock en och annan granplant. Sveriges olika regeringar har inte skrivit under det ILO-avtal som antogs av FN 1989. Kanada, Norge, flera länder i Latinamerika har återgett ursprungsfolken sina rättigheter. Avtalet innebär att man erkänner sitt lands urinnevånare laglig rätt till den mark de utnyttjat sedan urminnes tider. Cirka 300 miljoner människor i 70 länder tillhör ursprungsfolken. Samerna på Nordkalotten: Norge, Sverige, Finland, Ryssland är tillsammans 70000. Ursprungsfolken har genom historien förtryckts, de flesta av världens urinnevånare har dödats, tvångsförflyttats, deras mark har beslagtagits och deras kultur har undertryckts. Samerna i Sverige är 20 000, av dessa är det 2 500 som lever av renskötsel, andra av småbruk, jakt och fiske, en del bor i städer söderut men delar språk och kulturtraditioner med släkten. På olika sätt har det svenska samhället undertryckt samisk kultur. 1828 diskuterades samerna i riksdagen för första gången: "Från urminnes tider hava lapparne själva indelat fjällarne och skogslandet i vissa bestämda trakter, vilka under sekler varit av dem tillerkände"sa adelsmannen Robson. Prästen Grape yttrade sig i vinterbetesfrågan: "Därjämte borde man tillse att landets första invånare icke måste, till kolonisterna avstå sin skattemark, för lappen lika oumbärlig som åker och äng för jordbrukaren. Däremot hava svenskar och finnar i långliga tider genom obehindrat fortsatta inskränkningar, åverkan, beskattningar och prejerier fått utarma och från fädernejorden fördrifva större delen av den lapska nationen". Enligt Grape utvidgade nybyggarna sina gränser godtyckligt, dock samerna behövde sina gamla områden i skogslandet, de kunde få tillstånd att beta sina renar på nybyggarens mark, men med ett belopp som vida översteg lappens och nybyggarens årsskatt till staten. Svenska staten och storbolag har under sekler gjort intrång på samernas renbetesmark. Suorva- kraftverket, Nordens största vattenmagasin, andra vattenkraftverk, kraftledningsgator, gruvor, vägar, enorma kalhyggen och plantering av contorta minskar tillgången på renlav. Småviltjakten i fjällen lämnade riksdagen nyligen ut på entreprenad utan tillstånd av samer. Nato tillåts nu att gå in i Norrbotten och använda ett område lika stort som hela Belgien för militärt övningsfält. Skamligt. Är det för att lära sig döda i Afghanistan? Terrängen är liknande påstås det. Svenska statens valda ombud med vapentillverkaren Bofors, dödens och diktaturens hantlangare saknar moral, solidaritet, ekologiskt tänkande. Den 27 april meddelade Högsta domstolen att man går på tings- och hovrättens linje och ger samerna rätt. Domen blir prejudicerande. |