Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 8, 25 februari 2011

Jordbrukspolitikens omläggning

U

nder en lång period i mänsklighetens historia har jordbruket varit modernäringen. De flesta människor har varit bönder. Men jordbruket har också fött en överklass som alltid sett med förakt på arbetet med jorden.

Idag kan man uppleva att en hel nation inom en mansålder går från djup respekt för jordbruket som modernäring till att betrakta jordbruket som en bidragsbelastad onödighet.

I början av 1990-talet beslutade, i historielös hybris, den framväxande svenska medelklassen, med rötter i arbetarrörelsen, tillsammans med övriga industriländer att inte upprätthålla sin nationella, lokala lantbruksnäring.

I stället utsattes livsmedelsförsörjningen för marknadskrafterna på en global marknad. Detta beslut innebar att alla industrinationer helt medvetet planerade för ett stort importbehov av livsmedel runt år 2010. Där är vi idag!

Vad man inte insåg 1990 var uppkomsten av de nya ekonomierna, Indien, Kina med flera. Konkurrensen på världsmarknaden är annorlunda idag än 1990. Men det räcker inte med att inse det.

Dagens svenska politiker verkar också vara okunniga om hur en livsmedelsmarknad fungerar.

Den totala 180 graders omläggningen av jordbrukspolitiken har skapat jordbruksföretag som är mycket känsliga för marknadsvindarna.

Det svenska jordbruket behöver en lägre kostnadsnivå än importprodukterna för att kunna konkurrera! Men under omläggningsperioden, 1990-2010, har alla påstått att svenskt lantbruk har stora konkurrensfördelar genom miljö- och djurskyddslagar som borde ge marknadsfördelar. En felaktig tanke som totalt underminerat svenskt lantbruk och landsbygd. De stora lantbruksföretag som bildats under denna tid, som en effekt av avregleringen, kan inte klara de enklaste valutaförändringar då importörerna idag bestämmer prisnivån på svenska livsmedel i alla led. Sverige har blivit en spotmarknad för livsmedel!

Ytterligare en politisk effekt är behovet av en stark valuta för att klara importen av livsmedel till vettiga kostnader för konsumenterna.

När matkostnaderna ökar så påverkar det inflationen och andra nationalekonomiska funktioner. För att kunna ha en stark valuta tvingas politiken att försämra pensioner, höja skatterna och sänka ambitionsnivån inom offentlig sektor.

I stället behöver vi ett fungerande nationellt lantbruk, där miljö-, djurskydds- och livsmedelshygieniska regler kan anpassas till den lokala och småskaliga livsmedelproduktionen och för en lokal marknad.

Vi behöver också en återgång till skatteregler som på sextiotalet. Då hade situationen varit klart bättre för svenska konsumenter än med dagens spotmarknad för diverse tveksamma produkter.

Share