Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 8, 25 februari 2011 Bryta mönster T
im Jacksons bok Välfärd utan tillväxt övertygar på två avgörande punkter: Den klargör att många av de allvarligaste problemen i världen beror på parollen "tillväxt till varje pris" och den visar att de som vill lösa problemen med mera av samma sort, det vill säga fortsatt ständig tillväxt, är okunniga eller oansvariga eller bådadera. Därtill punkteras idén om den så kallade frikopplingen (decoupling). Frikoppling syftar på att ökningen av BNP, som hittills följts av en parallell ökning av resursförbrukning, växtgasutsläpp och nedbrytning av ekosystemen, i framtiden ska gå sin egen väg. Tack vare den tekniska utvecklingen i det kapitalistiska samhället ska alltså BNP fortsätta att hela tiden stiga medan de hotfulla miljö- och resurskurvorna ska böja av neråt. Tim Jackson visar att en relativ frikoppling är igång, det vill säga en minskning av till exempel kolutsläpp per producerad BNP-krona, men att inget talar för en absolut frikoppling. Med andra ord: ökningen av den totala negativa påverkan på ekosystemet och klimatet kommer att fortsätta om än i något långsammare takt än BNP-ökningen. Också på ytterligare en punkt är boken viktig: Den innehåller en vettigt strukturerad katalog över åtgärder som krävs för att vända utvecklingen bort från en destruktiv tillväxt. I tre olika grupper sorterar Tim Jackson förslag till åtgärder: * Fastställa resurs- och miljögränser som samhället måste underordnas. * Skapa en ny makroekonomi som inte är beroende av hänsynslös konsumtionstillväxt och ökad materiell resursförbrukning för sin stabilitet. * Förändra den sociala logiken. Det sista handlar det om att bryta med konsumismens improduktiva statusjakt och ersätta egoistisk konkurrens med åtgärder för att bygga socialt kapital och stärka gemenskapen. När boken avhandlar det här temat, och det gör den gång på gång i olika kapitel, är vi långt borta från siffernissarnas marker och många kommer antagligen att uppleva utläggningar om mänsklig blomstring inom en ändlig planets gränser som litet väl fluffiga texter. Men i ett fjärde avseende gapar ett stort hål i Tim Jacksons bok. I stort sett tiger han om avgrunden mellan de egna insikterna och det samhälleliga maktetablissemangets vägran att ta denna kritik på allvar. Hur bär vi oss åt för att överhuvudtaget få upp frågan på den politiska agendan? |