Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 2, 14 januari 2011
Kvinnor köps för sex eller som surrogater
Varat och varan
Kajsa Ekis Ekman
Leopard förlag
Boken tar avstamp i hur vi, i dagens kapitalistiska samhälle, delat upp vår person i varat och varan, jaget kontra produkten, och hur detta i sin tur påverkar vår syn på prostitution och surrogatmödraskap.
Den första, och mest omfattande delen av boken, beskriver varan och varat i sexindustrin; hur prostitution blivit sexarbete och i stället ska ses som en möjlighet av dagens feministiska kvinnor. Detta synsätt har bidragit till att flera länder har legaliserat prostitution eller sexarbete, den nya termen.
Med hjälp av egna och internationella studier beskriver Kajsa Ekis Ekman hur sexindustrin har lyckats charma och tilltala alla läger. Dagens feminist är inte självklart den som kämpar för avskaffandet av sexarbete, utan för legalisering av densamma.
Boken tar upp studier om fackföreningar och upplyser om deras nära samarbete med industrin. Vi får även veta hur statliga pengar går till lobbyverksamhet för att legalisera prostitutionen. Dessa så kallade fackföreningar är till för att stärka den kvinna som tagit kontroll över sin kropp och väljer att sälja den. Fackföreningarna finns på pappret, men inte i praktiken. De har få, om några, medlemmar och är ofta nära förknippade med industrin och deras talespersoner. Grundaren av Amsterdams fackförening är en av dem som hörs.
I Amsterdam, där sexindustrin länge varit legaliserad, är det enda fackföreningen drivit, att sexkvarteren ska få ha öppet längre, vilket endast industrin tjänar på. Inom ramen av EU-projekt, där även Sverige som nation bidragit, har det satsats miljoner för att minska HIV-smittan, genom att till exempel skapa föreningar där de lär sexarbetarna att använda kondom och hur de bäst attraherar kunder.
Det är svårt, om inte omöjligt, att bli berörd av kvinnans vara. Genomgripande ligger sexindustrin bakom alla "goda" försök till fackföreningar, att ge sexarbetare en mindre utsatt position, men det innebär att det alltid är sexindustrin som tjänar på dessa försök.
Globala studier, och Kajsa Ekis Ekmans egna, påvisar gång på gång att legalisering av prostitution inte lett till någon förbättring för sexarbetarna. Tvärtom har begreppet sexarbete normaliserats till den grad att vi sällan, eller aldrig, får höra något om själva "arbetet", och inte heller dess påverkan på kvinnan. Debatten berör endast varan som dessa entreprenörer tillhandahåller.
Flera studier motstrider bilden av sexarbetare som utsatta eller offer. De anses vara självständiga starka individer som står upp mot normen i samhället och är rebeller mot patriarkatet. Detta trots att det fortsatt är mannen som bestämmer hur sexindustrin ska se ut.
Barnprostitution kan, enligt en internationell studie, ses i ljuset av att äldre barn, som tar sig an yngre i prostitutionssyfte, inte ska ses som offer. De överlever genom sitt entreprenörskap.
Mer sällan framhålls det hur denna uppdelning av jaget i en produkt sätter djupa spår i kvinnans psyke, vilket ofta leder till posttraumatisk stress. Att dessa kvinnor ständigt måste hitta nya sätt att distansera sig från jaget i arbetet lyfts sällan fram. Inte heller hur de ska hantera att bli bestraffade av de kunder som vill köpa en villig kvinna, när de försöker sätta upp gränser för att värna om jaget, har satts i fokus.
Det är denna delning av jaget och produkten när det gäller prostitution och surrogatmödraskap som författaren ställer emot varandra.
Surrogatmödraskapet är en starkt växande rörelse som har många förespråkare. I dag är det legaliserat i ett antal länder däribland USA, Ukraina och Indien. I Storbritannien är endast altruistiskt surrogatmödraskap, alltså utan ekonomisk ersättning, tillåtet.
Man kan likna surrogatmödraskapet med prostitution, då någon, "oftast en man", betalar för att få använda en del av en kvinnas kropp för att tillgodose egna behov. Kvinnan blir medlet för honom att nå sitt mål. Skillnaden är att kvinnan i detta fall säljer sin livmoder i stället för vagina och undkommer på så sätt stigmat och blir madonnan i stället för horan.
Argumenten som förs fram är liknande som de för legalisering av prostitution, även i debatten kring surrogatmödraskap lyfts det fram hur det är normbrytande mot de konservativa synsätten i samhället.
De största skillnaderna mellan dessa är att inom den legaliserade sexindustrin har kvinnorna möjlighet att "trubba av sig", medan de inom surrogatmödraskapet aldrig blir fria. Man "lånar" ut hela sin kropp och förbjuds smärtlindring i form av alkohol och droger.
Surrogatmödraskap är i dag inte tillåtet i Sverige, men flera organisationer och riksdagsledamöter är aktiva i debatten och hoppas att det snart ska legaliseras. Vissa förespråkar endast altruistiskt surrogatmödraskap, medan andra är öppna för kommersiellt. Men Kajsa Ekis Ekman anser att "uppdelningen är ohederlig, då det inte innebär någon skillnad i sak".
De flesta surrogatmödraskap sker i Indien. En indisk kvinna blir inlåst i ett hus med flera andra kvinnor, där de utsätts för hormonsprutor och annan behandling för att förbereda kroppen på inseminationen. Efter inseminationen föder de ett västerländskt barn till en beställare som de aldrig träffat eller vet var de bor. Från surrogatagenturerna hävdas att det är kvinnor från den indiska medelklassen som väljer att göra detta, men i verkligheten är det oftast fattiga kvinnor, som är analfabeter och inte ens alltid förstår sina kontrakt.
De flesta beställarna är medelålders par från USA och Storbritannien, trots att surrogatmödraskap är tillåtet i någon form i bägge länderna. Men på grund av priset och Indiens lagar väljer de flesta att en indisk kvinna ska föda deras västerländska barn.
Men precis som med prostitution vill ledande inom debatten sällan beröra själva ämnet. Istället för surrogatmödraskap kallas det "surrogat". Ordet mödraskap tas bort. Kvinnan reduceras till en behållare medan fostret görs till en egen individ, en produkt som kan skiljas från kvinnan och därmed bli varan.
De aktar sig noga för att kalla det för barnhandel utan det görs till en gåva. Möjligheten att ge ett barn till någon som av olika anledningar inte kan eller vill föda ett barn själv.
Men det har ett pris.
Kajsa Ekis Ekman har skrivit en upplysande bok som berör. Hon möter läsaren på en nivå där alla kan ta åt sig av kunskap och bakgrund. Hon räds inte för att kritiskt granska debattörer och med en vass penna föra fram sina åsikter. Boken borde vara ett måste för alla innan ett beslut tas i frågan kring legalisering av surrogatmödraskap.