Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 3, 21 januari 2011 Färre stormar ger syrefattigt hav Det finns observationer om att antalet vinterstormar blir färre och teorier att det beror på klimatförändringarna. Det skulle innebära färre stora inflöden till Östersjön som är beroende av syrerikt saltvatten från Nordsjön av många skäl. Tre av de längsta stormfria perioderna som har uppmätts i svenska farvatten har inträffat under vinterhalvåret de senaste tio åren. Den längsta var mellan 25 november 2008 till 24 december 2009. Sverker Hellström vid SMHI skriver att stormfrekvens är en av de faktorer som forskarna förväntar sig kommer att påverkas av klimatförändringarna och frågan är om det finns ett samband. Vanligtvis talar man om att stormarna troligtvis kommer att öka i antal och styrka i tropikerna på grund av ökade globala temperaturer. Det beror på att varmare luft och havsvatten ger mer vattenånga i atmosfären och därmed ger upphov till större frigörelse av energi vid bildandet av oväder. På våra breddgrader kan de processerna möjligen ge fler små oväder sommartid. Men de stora vinterstormarna styrs av andra faktorer. De drivs främst av skillnaden i temperatur mellan pol och ekvator och denna skillnad kommer troligen att minska i framtiden eftersom polerna värms upp snabbare i klimatförändringen. Det borde leda till att det blir färre stormar. Geostrofisk vind För att få en bild av hur ofta som Sverige drabbas av stormar behövs en lång mätserie av vindstyrkan men Sverker Hellström påpekar ett problem: Att mätningarna av vindhastighet inte alltid har utförts likadant. För att komma runt det här och få en bild av hur vinden har förändrats under de senaste 50 åren har forskarna tittat på lufttrycket som en tillförlitlig mätfaktor. Styrkan på vinden beror bland annat på skillnader i lufttryck mellan olika platser och genom att jämföra lufttryck kan forskarna beräkna det som kallas den geostrofiska vinden. När forskarna jämför den geostrofiska vinden i området Göteborg-Visby-Lund under hela 1900-talet är det inte några stora förändringar i antalet stormtillfällen, men man kan ana en svagt avtagande trend. Sverker Hellström menar att det stormfria året 2009 passar in i det mönstret men att det som enskild företeelse förstås kan vara en tillfällighet. Akut syrebrist Stormarna har stor betydelse för Östersjön. Lars Andersson, SMHI, skriver i artikeln "Inflöden viktiga för Östersjön" att stora inflöden har uteblivit under senare år och att det påverkar en mängd faktorer eftersom inflödena bidrar med tungt och syrerikt saltvatten. Normalt strömmar vatten ut ur Östersjön eftersom det hela tiden sker ett tillskott av sötvatten genom floder, älvar och nederbörd. Stora inflöden av saltvatten sker främst vid kraftiga stormar. Lars Andersson skriver att det senaste riktigt stora inflödet inträffade vintern 1993/1994 och då såg forskarna en märkbar förbättring av syrgasförhållandena. Det medförde att de syrefria bottnarna minskade till den minsta nivån sedan slutet på 1960-talet. Men det var en kortvarig frist och förhållandena försämrades snabbt igen. Under 2000-talet har några mindre inflöden skett men de har inte nått fram till de centrala eller norra delarna av Egentliga Östersjön. Syrebrist i bottenvattnet bidrar bland annat till att näringsämnet fosfor frigörs från sedimenten. När det kommer upp till ytvattnet så bidrar det till att driva på algblomningarna. En annan negativ konsekvens av syrebristen är att torsken får problem med att föröka sig. Torskens ägg behöver både en viss syrehalt och salthalt för att överleva. Under 2009 var 13 procent av Egentliga Östersjön drabbat av helt syrefria förhållanden och på 28 procent av bottnarna var det akut syrebrist. Även i den fria vattenmassan var det betydande syrebrist. |