Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 1, 7 januari 2011 Träningsprogram mot dyslexi Problem att läsa, dyslexi, förr kallat ordblindhet, har ungefär 5-8 procent av befolkningen. Andelen beror på var man sätter gränsen för hur svåra problemen ska vara. Skolan blir en plåga och man får inte de kunskaper man behöver. Dyslexin förblir ofta oupptäckt, eleverna stämplas som dumma. Och om man känner till dyslexin ges inte tillräcklig hjälp. Det påverkar självförtroendet och möjligheten att få en bra utbildning och ett arbete. Yrkena där man inte behöver vara en god läsare blir allt färre. Civilingenjören Kurt Mirdell har specialiserat sig på att studera ögonrörelser. Det har lett till ett träningsprogram om hur man med hjälp av att registrera ögonrörelser kan hjälpa dyslektiker att få en bättre läsförmåga. Programmet finns i många länder, men inte i Sverige. Program för ögonmätningar Per Uddén, som konstruerat permobilen, en elrullstol, var själv dyslektiker och anlitade 1981 Kurt Mirdell som konsult för att få klart ett program för ögonmätningar med hjälp av datorer, som man kört fast med. ABC 80 hade kommit, en svensk hemdator som började säljas 1978. Den följdes sedan av ABC 800. Kapaciteten var ytterst begränsad. Man fick kontakt med en amerikan som studerat läsning och ögonrörelser med hjälp av standardiserade korta texter. Ögonrörelserna registrerades på fotografisk film. Sedan mättes med linjal avståndet mellan fixationspunkterna ögat gjorde, och hur mycket text som togs in vid varje fixation. Systemet krävde att huvudet låstes i ett fast läge. I en första datoriserad version användes en Apple II-dator. De bägge teknikerna slogs ihop. Genom att införa glasögon med inbyggda sensorer 1995 kunde analysresultatet helautomatiseras, och huvudet behövde inte längre fixeras. Datorn räknade ut parametrar och jämförde med gamla undersökningar om normalvärden för läshastighet för olika åldrar. Lästesterna bör vara repeterbara, det vill säga de bör ha ungefär samma svårighetsgrad och mäta samma saker. Ett test kan göras på några minuter och problem med dyslexi snabbt hittas. Genom upprepade mätningar ser man hur läsförmågan utvecklas. I USA finns 2000 apparater. I Norge, Finland, England, Holland, Italien, Spanien, Schweiz, Tyskland, Sydafrika och Saudiarabien används systemet allmänt. Optometrist Det är ofta optometrister, en yrkesgrupp som nästan inte finns i Sverige, som använder utrustningen. En optometrist är en optiker med läkarutbildning som inte arbetar med ögonsjukdomar utan huvudsakligen med hjälpmedel och träning för att lösa ögonrelaterade funktionsproblem. I Sverige finns ingen sådan utbildning, och starka revirgränser mellan olika specialistinriktningar hindrar spridningen av lästräningsprogram. Optiker mäter synskärpa och provar ut glasögon eller linser. Läkare behandlar ögonsjukdomar. Skolan bryr sig inte om läshastigheten, utan anser att man har läsförmåga om man kan staka sig igenom texten. Metoden för läs-inlärning är olika i olika länder. I Sverige, som har regelbunden stavning, dominerar ljudinlärning, som sedan kombineras till hela ord, medan man i till exempel engelskspråkiga länder måste lära sig läsa hela ord från början. Dålig läsförmåga kan ha många orsaker. Om det beror på att man är dyslektiker kan den förbättras med träning. Man kan ha ögonskador. Det är många hjärnfunktioner som måste fungera ihop. Hörsel och tidsuppfattning måste samverka med synen. Man kan ha svårighet med spegling eller rotation, så att man förväxlar p, d, b och q. En del ljud och bokstäver är så lika varandra att de är svåra att skilja åt. Problem med fixationerna kan förbättras på ett halvår med ett program. Man kan lära sig att göra färre fixationer och att undvika att göra återhopp. Ögonen fungerar kanske inte ihop så man kan få samsyn. Prismakorrigering Det transienta systemet fungerar sämre hos dyslektiker. Det är att synen blockeras medan man flyttar fixationspunkten, annars upplever man det som om bokstäverna hoppar. Dålig närfokusering kan avhjälpas med glasögon med prismakorrigering. Tyvärr var optiker i Sverige tidigare förbjudna ge recept på sådana glasögon. Det är fortfarande sällsynt att det görs i Sverige. Att lära sig läsa är lite som att lära sig gå. Först stapplar man sig fram, men efter ett tag går och springer man utan problem. På samma sätt läser nybörjaren bokstav för bokstav, medan den tränade läsaren läser för förståelse eller snabbt genom att bara skumma texten. För att läsa högt bör man kunna läsa 100 ord i minuten. Man kan ha en inre ljudning för sig själv som kan göra det svårt att komma vidare. En normalläsare klarar 200-300 ord, medan en snabb läsare kan läsa 600-700 ord i minuten med full förståelse. |