Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 28, 16 juli 2011 Almedalen 2010 Politiken som formar framtiden När Almedalsveckan går av stapeln har ingen hunnit tröttna på vare sig rekordvärme eller valrörelse och trots 1396 programpunkter är det hela tiden fullt till bristningsgränsen. Här bjuds på oheligt frotterande mellan samhällets maktsfärer men också på smittsam glädje i att befinna sig där det händer, i samhällsdebattens centrum. På håll, genom mediernas filter, är det svårt att föreställa sig myllret av opinionsbildare och engagerade människor. Utsända från ideella organisationer är till exempel väl synliga i Visby trots brist på pengar att bränna. Men medielogiken premierar utspel och slagkraftiga löften; samtal och klargörande debatter ligger på ett annat spår. Bloggar och sociala medier breddar bilden men enligt DN och en analys gjord av Meltwater Buzz dominerar skandalerna bloggvärlden. Samhällets evolution Sveriges nycementerade blockpolitik präglar veckan. Alliansen slipar på sin fasad, en tuff uppgift visar det sig när avhopp och sexköp hamnar på agendan. De rödgröna famlar efter gemensamheter och det blir krystat i bland men ofta hoppingivande, som när drömmar om ekologisk och social hållbarhet möts. På den väg jag vandrar genom Visby handlar det mycket om visioner. Men inte som ett avlägset mål utan som ett synliggörande av länken mellan praktisk politik och i vilken riktning den för oss. - Vad ska vi med varandra till, frågar sig David Eklind, facklig-politisk ombudsman på Handelsanställdas förbund, på ett seminarium om unga rödgröna visioner. Han talar om "tillsammansskap" och det faktum att gemenskap är något annat än individer i flertal. Han vill att vi ska prata om vad vi ska använda vårt välstånd till, något som tidigare språkröret i Miljöpartiet, Birger Schlaug, svarar på i ett annat seminariesammanhang: - Vi ska växla ner och köra mer försiktigt. Samhället har också en evolution, vi kommer att tröttna på att konsumera. När vi har nått ett materiellt samhälle är det andra saker som ska växa som fritid, kultur och social närvaro. Han har en praktisk lösning på fickan: lagtifta om sex timmars arbetsdag. Livsnödvändigt motstånd Kulturen gör sitt intåg i Almedalen 2010. En rad programpunkter handlar om kulturens roll och samtal integreras med politisk teater. I ABF:s regi hålls på tisdagen en symbolisk vandring från Almedalsparken till Donners plats och det landar i ett färgstarkt drama med dans och politiska budskap. Stina Oscarsson, ledare för Orionteatern, varnar för att ett livsnödvändigt motstånd riskerar att sugas upp när kulturen ska vara vinstdrivande. - Vissa verksamheter kan inte ha tillväxt som övergripande mål utan att innehållet förändras, säger hon. Ett bra exempel på hur konst kan tydliggöra politik ser vi i en rad feministiska serietolkningar av de olika partiernas jämställdhetspolitik. En slutsats är att alliansen satsar på konkret symbolpolitik och de rödgröna på innehållslösa visioner. Jämställdhet är inte en prioriterad fråga i årets valrörelse. En orsak till detta kan vara att jämställdhetsdebatten blivit för teoretisk och därmed exkluderande, tror Ulrika Westerlund från RFSU i ett samtal kring bilderna. PR-konsulten Johanna Elgenius skyller på TV-reportaget Könskriget av Evin Rubar men hon tror också att det finns en rädsla för strukturella åtgärder. I stället inriktar man sig på individen och låtsas att jämställdhet är en win-win-situation. - Förslag som RUT försöker ta bort en konfliktsituation och döljer att förändring inte alltid är bra för alla, säger hon. Nej, med löften om försakelse vinns inga val. Det räcker inte med omfattande forskning som bekräftar att jämlika samhällen är bättre för alla, och att framtiden blir dyster om vi inte börjar bära våra egna miljökostnader. Att hantera osäkerheter På presskonferenserna är det vardagspussel och plånboksfrågor som gäller, men miljö och global solidaritet finns med i många samtal och debatter. Kanske intensifierar också klimathotet sökandet efter nya visioner. Det ger en kompromisslös feedback på att vår syn på världen ger långtgående konsekvenser. I Sverige är vi noga med bevisföringen, vilket för det mesta är bra, men politikens uppgift är också att hantera osäkerheter. Allianslinjen och miljöminister Andreas Carlgren får stå oemotsagd i en klimatdebatt när han ropar på vetenskapliga bevis för att höja klimatmålen, trots att ny forskning ständigt visar att läget är värre än vi tidigare trott. Det handlar mycket om fördelning och procentsatser i Almedalen men vid sidan av finns också ett livgivande fördjupande samtal om hur praktikaliteterna formar framtiden. |