Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 5, 4 februari 2011 Lycka L
yckan - kan den ökas med politiska beslut? Ja, allt mer tyder på det och runt om i världen börjar den framväxande lyckoforskningen få betydelse i politiken. I november i fjol beslutade exempelvis den brittiska regeringen att den nationella enkät som med jämna mellanrum skickas till hushållen ska kompletteras med frågor om upplevt välbefinnande. Enligt premiärminister David Cameron är syftet att ett lyckoindex, det vill säga ett mått på befolkningens upplevda välbefinnande, bör påverka vilka politiska beslut som tas. Även Frankrike och Kanada har liknande initiativ på gång. I Frankrike har en kommission under ledning av nobelpristagarna i ekonomi Joseph E. Stiglitz och Amartaya Sen på presidentens uppdrag tagit fram en rapport om hur framsteg och välstånd i ett samhälle kan mätas på ett mer fullständigt sätt än enbart strikt ekonomiskt. Kommissionen betonar vikten av att komplettera BNP med mått på lycka och livskvalitet. I Sverige behöver vi, lika väl som i Storbritannien, ta fram lämpliga lyckoindex för att få bättre underlag att fatta kloka politiska beslut. Vi är några miljöpartister som motionerat i riksdagen om att låta göra detta. Vad är då lycka och hur mäter man den? Det bästa sättet att ta reda på hur människor mår och har det är att helt enkelt fråga dem. En ofta använd metod är att i enkäter be en person uppskatta hur nöjd hon är med sitt liv i stort på en skala 1-10. Hur lycklig en människa är bestäms till stor del av hennes gener, men även av yttre omständigheter som kan påverkas av politiska beslut. Lyckoforskningen har redan gett oss mycket värdefull kunskap som bör tas tillvara som beslutsunderlag i politiken. Många av resultaten bekräftar det självklara; fattigdom, krig, förtryck, korruption, otrygghet och kränkning av mänskliga rättigheter gör oss olyckliga. Rika, fredliga, demokratiska välfärdsstater som Sverige hör till de lyckligaste nationerna, medan Zimbabwe är bland de allra olyckligaste. Den som är hungrig och fryser blir självklart lyckligare av pengar att köpa sig mat, kläder och tak över huvudet för. Det enklaste sättet att med politiska beslut öka lyckan är att se till att alla har sina grundläggande behov tillfredsställda. Ekonomisk tillväxt i fattiga länder är således ett effektivt sätt att öka människors lycka, om välståndet fördelas rättvist. Demokratiska, rika välfärdsstater som Sverige har också nått historiskt höga nivåer av lycka. Men - och det är ett av lyckoforskningens mest intressanta resultat - fortsatt ekonomisk tillväxt bidrar inte nämnvärt till att ytterligare öka lyckan i länder där den materiella standarden nått en sådan nivå att människors materiella basbehov är uppfyllda. Mer tycks alltså inte vara bättre, när man redan har tillräckligt. En förklaring till att vi i redan rika samhällen just inte blir lyckligare av ytterligare ekonomisk tillväxt är, enligt forskarna, att vi snabbt vänjer oss vid den materiella nivå vi lever på. Dessutom jämför vi oss med andra. Om de har ännu mer, blir vi mindre nöjda med det vi har. Tillväxten har också verkat lyckosänkande genom att föra med sig sådant som ökad stress, statusjakt och att fler flyttar för att få jobb. Inte minst den sistnämnda trenden försvagar eller bryter sociala band. När vi människor är mätta, har tak över huvudet och kläder på kroppen behöver vi få bidra till högre syften än vår egen vinning, efter bästa förmåga och i gemenskap, för att bli lyckliga. En forskningsstudie visade att sex, umgänge, avkoppling, bön och meditation är de aktiviteter som tycks göra oss lyckligast medan shopping, arbete och pendling rankades lågt. Det ligger mycket i talesättet att det bästa i livet är gratis. Det skadar inte heller klimat och miljö. Det är sorgligt och ohållbart att vi fortfarande pressas att shoppa, arbeta och pendla allt mer, när dessa aktiviteter skadar klimat och miljö, utan att ens göra oss lyckliga. Det är viktigt att en politik för ökad lycka tar hänsyn till alla människor, såväl nu levande som kommande generationer. Vi kan välja att använda våra resurser till mer medicin, skolor och vindkraftverk i stället för mer vapen och soldater eller glädjelös överflödskonsumtion. Det är därför nödvändigt att stoppa nedmonteringen av den svenska välfärdsstaten, att börja driva en fördelningspolitik som minskar klyftorna i stället för ökar dem. Vi kan med gemensamma krafter ta itu med projektet "rädda jorden", bli lyckligare på kuppen och förbättra kommande generationers förutsättningar att leva gott. Om vi vill. riksdagsledamot (MP) |