Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 42, 22 oktoer 2010
Dagens penningekonomi ohållbar
Sanningen, bara sanningen, och inget annat än sanningen
Peter Wolfhagen
Eget förlag
Peter Wolfhagen har varit bankman och ekonomisk konsult. Han blev alltmer tveksam till vad han höll på med. När han läste Margrit Kennedys bok Pengar utan ränta eller inflation blev detta en aha-upplevelse för honom. Nu har han själv gett ut en bok om det ekonomiska systemet.
Budskapet är att penningsystemet har exponentiell tillväxt, medan den mekaniska tillväxten ökar rätlinjigt allteftersom vi får ökade produktionsresurser, medan den naturliga tillväxten först ökar snabbt för att sedan plana ut i en jämviktsnivå. Produktionstillväxten hotar vår överlevnad när kurvan för den skär jordens biologiskt uthålliga resurser och vi börjar tära på kapitalet. Nu överstiger vårt ekologiska fotavtryck jordens tillgångar redan i september. Än snabbare kommer penningtillväxten att skapa ekonomiskt kaos när kurvan för den skär vad vi klarar att producera. Pengarna blir alltmer luftpengar som inte har någon täckning i verkligheten. Redan nu finns det 20 gånger mera pengar än vad som behövs för att klara betalningarna.
Denna växande penningmängd kräver förräntning. Allt större del av vår BNP kommer att gå åt för det. För att klara det krävs nedskärning av löner och samhällsservice, och en ständigt växande upplåning både av privatpersoner och stater för att nödtorftigt hålla köpkraften i gång. Den ekonomiska krisen 2008 var ett utslag av det. Till slut klarar inte samhället att ens med konstgrepp hålla bankerna under armarna, därför att staternas betalningsförmåga upphör.
För att hålla takten med kapitaltillväxten måste industrin ständigt expandera i storlek och produktionsvolym. Man fusionerar för att sänka kostnaderna. Storföretagen blir större samtidigt som mindre företag får problem. De stora företagens kapitalförvaltning ger allt större andel av vinsten. Det blir lönsammare att spekulera än att producera. När vi köper varorna går alltmer av priset till företagens kostnader för kapital. I snitt är hälften räntekostnader av det vi betalar för varor och tjänster.
Utan räntekostnader kunde priset bli mycket lägre. Det är bara en av tio som får mer i ränteintäkter än vad han betalar i räntor. Vi andra betalar. Skillnaden mellan de som tjänar på systemet och de som förlorar förskjuts ständigt så att alltfler förlorar. Det blir en kapplöpning mellan inflation och löner. En villa som kostade 70000 kronor att bygga på 1960-talet kostar i dag 1,5 miljoner kronor och är en ouppnåelig dröm för många.
Skattekvoten höjs samtidigt om man vill försöka hålla kvar välfärdssamhällets service genom att kompensera med bidrag. Om man räknar med alla skatter betalar vi 63 procent i skatt. Av veckans arbetsdagar är det först efter torsdag som vi får egen inkomst. Ska vi anställa en hantverkare måste vi betala fem gånger mer än vad det kostar svart för att han ska få sin lön. Vi får ett dyrt samhälle och många behöver svarta inkomster för att överleva. Därför finns en svart ekonomi på åtminstone 150 miljarder kronor, varav 100 borde gett samhället skatteintäkter.
USA:s problem började när Ronald Reagan försökte få i gång ekonomin på 1980-talet genom att erbjuda 15 procents ränta. Pengar strömmade till utifrån. Man fick en blomstring. Men efter fem år hade skulden fördubblats, och när den skulle återbetalas blev det kris. Redan med sex procents ränta blir en miljon kronor två på tolv år.
Om alla utsläpp på jorden upphörde skulle det ta ett århundrade att återställa balansen. Ändå ökar vi utsläppen i stället för att minska. Lösningen ser Peter Wolfhagen i att avskaffa räntan. Bankerna skulle ta ut en administrativ avgift för sin utlåning. Då skulle pengar inte längre tappa i värde med inflationen. Det blir arbete och inte kapitaltillväxt som lönar sig. Småföretagen skulle blomma upp. Investera gör man i aktier, inte i räntebärande papper.
Peter Wolfhagen skulle vilja se EU som ett räntefritt område med en ny valuta. Som ett lyckat exempel anför han Wörgls lokala valuta på 1930-talet, med en användaravgift i stället för ränta. Pengarna roterade och arbetslösheten minskade med en fjärdedel i en tid med hög arbetslöshet. Men Österrikes riksbank stoppade valutan.
Titeln på Peter Wolfhagens bok fick mig att undra om det var flum, men den är skriven med kristallklar logik. Boken är medvetet hållen så enkel och kort att vem som helst ska kunna förstå den.