Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 47, 26 november 2010
Vem slåss för fattigpensionärerna?
ommer man att kunna leva på en pension motsvarande 48,2 procent av sin lön? Ekots fråga ställdes till PRO:s ordförande Curt Persson med anledning av en EU-rapport som har beräknat att de som går i pension i Sverige om 40 år endast kommer att få ut 48,2 procent av lönen i pension efter 40 års arbete. År 2008 fick den som gick i pension efter 40 års arbete ut 65 procent av sin lön, bortsett från dem som haft så låg lön att de får del av garantipensionen.
- Nej, det tror jag definitivt inte man gör, så därför måste man se över systemet, svarade Curt Persson.
Pension i procent av slutlön om 40 år enligt EU-rapporten.
Enligt rapporten hamnar därmed Sverige på näst sämsta plats i EU, med Estland på jumboplats (se tabell). I till exempel ett i dagarna för sin skrala ekonomi omtalat land, Grekland, kommer pensionärerna om 40 år att få ut 110 procent av sin lön. Och i Nederländerna cirka 104 procent. Delvis är förklaringen i dessa båda länder att pensioner beskattas mildare än arbetsinkomster, för att ge pensionärerna litet extra "guldkant" på tillvaron,
Med tanke på svaret från PRO borde en annan väl så intressant fråga att ställa och ta tag i för pensionärsorganisationerna vara vilken pension det är möjligt att leva på i dag? Mer väsentligt väl än att spekulera om hur det eventuellt kan komma att se ut om 40 år.
I dag kan till exempel den som är född i Sverige och jobbat heltid i mer än 40 år med låg lön inte ens vara säker på att få ut full garantipension. För den som inte arbetat en enda dag utgår där-emot full garantipension. Efter mer än 40 års arbete kan pensionen för en sådan person i dagens Sverige röra sig om 6100 kronor. Och därtill har man mage att dra skatt på detta låga belopp, till skillnad från exemplen Grekland och Nederländerna, och andra EU-länder, som inte drar skatt på så låga inkomster över huvud taget. Kvar för den svenska pensionären blir efter skatt cirka 4750 kronor över att leva av.
I stället för att försöka förmå politiken att arbeta bort den här skevheten i det svenska pensionssystemet så lägger pensionärsorganisationerna all kraft på att lobba för lika skatt för pension och arbete. Visst kan jag förstå att framgång med det lobbyingarbetet skulle betyda många sköna tusenlappar extra i pensionskuvertet för den med en pension på till exempel 80000 kronor. Men på grund av procenttricket så blir skillnaden närmast försumbar för den som i dag försöker leva på 4750 kronor i månaden. Jämlikhet står uppenbarligen inte högt i kurs. Inget politiskt parti eller någon pensionärsorganisation tycks i alla fall vara särskilt intresserad.
Riksdagen har nu beslutat att ändra den svenska grundlagen för att öka integrationen med EU. "Integration, fortgående, allt djupare, allt snabbare", som det hette inför folkomröstningen den 13 november 1994. Kanske kan denna ökade integration vara ett hopp för det svenska folkhemmets fattigpensionärer?
I Frankrike, för att ta exempel från ytterligare ett EU-land, betalar en pensionär ingen skatt alls på pensioner under EU:s fattigdomsgräns, cirka 12000 kronor. I Sverige känner våra politiker uppenbarligen inte ens till begreppet EU:s fattigdomsgräns. Kanske kommer den, genom grundlagsändringen, ökade integrationen att framtvinga en sådan medvetenhet? Även om jag för den skull inte tror att ett ökat avstånd till makten ökar de lägre klassernas möjlighet att komma till tals med densamma.
Vi är sedan 15 år tillbaka EU-medborgare på "lika villkor". I EU dras åtminstone inte skatt på så låga inkomster som 6100 kronor. Riksdagens ständiga integrationssträvan och EU-anpassning verkar inte innebära någon anpassning till EU:s tydligen betydligt högre ambitioner när det gäller fördelningspolitik och jämlikhetssträvanden.