Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 41, 15 oktober 2010 Orättvisa bakom hungern Stater och företag som köper eller arrenderar mark i fattiga länder. Mat och biobränslen som går på export och regeringar som inte tar ansvar för den egna befolkningen. Anledningarna till svält är oftast inte brist på mat och det krävs nya strategier, enligt en ny internationell rapport. Det finns tillräckligt med mat i världen för att mätta alla. Anledningen till att 925 miljoner människor lider av kronisk hunger är istället orättvis fördelning och fattigdom. Detta är oacceptabelt, skriver ett nätverk med organisationer som arbetar för människors rätt att försörja sig. I samband med Världshungerdagen 16 oktober har 13 organisationer publicerat rapporten "Right to Food and Nutrition Watch - Land Grabbing and Nutrition: Challenges for Global Governance". Rapporten, som översatt betyder ungefär Bevakning av rätten till mat och näring - markrov och näring: utmaningar för globalt ledarskap, ges ut för tredje året i rad och är den enda internationella publikation som granskar ländernas åtgärder för att förverkliga människors rätt till mat. Ett av rapportens budskap är att det krävs stora och globala förändringar i jordbruks- och handelspolitiken. Ett vägval Lena Klevenås, ordförande för organisationen FIAN Sverige, säger att vi står inför ett vägval när det gäller synen på mat. - Hur ska vi se på det här, är det välgörenhet eller en rättighetsfråga, säger hon. Det finns olika idéer om hur man ska angripa hunger och nu är det en period av paradigmskifte. Att se mat som en rättighet är väldigt viktigt tycker jag. Hon påpekar att konventionen om människans rätt till mat skrevs redan 1966. Men det har funnits en tendens att se problemet med hunger som något som ska lösas med bistånd och genom åtgärder från Världsbanken. - Vi samlar in pengar för Världens barn, och är så snälla, och tror att det ska leda till uthållig utveckling, men det gör det inte, säger hon. Lena Klevenås menar att det istället behövs politiska sociala reformer i de fattiga länderna och fungerande skattesystem. - De som är rika i till exempel Pakistan och Indien betalar ingenting i skatt, fastän det finns jättestora rikedomar. Istället bidrar vi i Sverige med bistånd. "Skydda de hungriga" Rapporten består av ett antal exempel från olika länder och artiklar skrivna av forskare och andra experter. En av dessa är Olivier de Shutter, oberoende särskild rapportör för FN om rätten till mat. Han skriver att under de senaste 20 åren har matproduktionen ökat med i genomsnitt 2 procent per år, medan antalet människor bara har vuxit med i genomsnitt 1,2 procent. "Det är inte genom att producera mer som vi effektivt kommer att bekämpa hunger, det är genom att skydda de som är hungriga i dag, hungriga för att de är gjorda maktlösa och marginaliserade," skriver han. Den första åtgärd som han föreslår är därför investeringar i utveckling och ökade inkomster på landsbygden. Det är viktigt att uppmärksamma människors rätt till mat, annars finns risken att jordbruksinvesteringar blir ett mål i sig, med fokus på att locka investerare. Olivier de Shutter påpekar också att de riktlinjer som tagits fram för ansvarsfulla investeringar i jordbruk inte ens nämner mänskliga rättigheter. Han uttrycker också en farhåga, att trots att rätten till mat är en del av den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter från 1966, så har utvecklingen snarare gått bakåt på vissa områden. Markrov Nästa problem som Olivier de Shutter tar upp är att utländska investeringar i jordbruk riskerar att öka motsättningen mellan småskaligt uthålligt jordbruk och storskaligt mekaniserat jordbruk. Det är en motsättning som är problematisk eftersom det storskaliga jordbruket har ett ekonomiskt övertag på marknaden. Däremot är ofta de små jordbruken mycket effektiva per hektar eftersom de maximerar användandet av jorden och eftersträvar den bästa kombinationen av plantor och djur. Dessutom producerar de små bönderna ovärderliga tjänster i form av bevarande av arter i odlingslandskapet och den omgivande miljön och motståndskraft för det lokala samhället mot prischocker och händelser relaterade till vädret. I relation till det ska man ställa de sociala och miljörelaterade kostnader som uppkommer i de storskaliga jordbruken och som inte räknas med i priset för produkterna. Ett av rapportens huvudteman är ett annat exempel på att fattiga människor i utvecklingsländer förlorar möjligheten att försörja sig, så kallad "land grabbing" eller markrov, där mäktiga utländska intressen köper eller ingår avtal för att få kontroll över stora markområden. Många områden så stora som 10000 hektar (10x10 km) och flera på mer än 500000 hektar (motsvarande Hallands yta). Det handlar bland annat om industrialiserade stater som vill odla mat eller biobränslen till sina egna marknader. Lena Klevenås tar upp detta som ett stort problem - att det som produceras i fattiga länder exporteras. - I Afrika äger kvinnorna bara två procent av marken medan de samtidigt utgör 80 procent av jordbrukarna, berättar hon. Det är oftast staten som äger marken, därför är det så lätt för utländska aktörer att komma in. Halva Sveriges yta FN:s jordbruks- och livsmedelsorganisation, FAO, uppskattar enligt en ny rapport att utländska intressen har tillskansat sig 20 miljoner hektar i Afrika under de senaste tre åren. Det är nästan halva Sveriges yta. Ofta handlar det om arrendering av marken, från kortare perioder upp till 99 år. De största aktörerna är gulfstaterna, Kina och Sydkorea men även EU:s medlemsländer spelar en stor roll. Främst Italien, Norge, Tyskland, Danmark och Storbritannien. - Vi köper upp mark och tänker bara på hur vi ska tillfredsställa våra egna medborgare, säger Lena Klevenås. Men det har varit så länge, till exempel med bomull och kaffe, säger hon. Hon ser ett problem med att de nationella regeringarna inte förstår vad de är skyldiga sina egna medborgare i första hand. Kvinnorna, de verkliga jordbrukarna. - Det finns inga andra arbetstillfällen. Man säger att de ska få annat arbete och att de ska få ersättning, men när de inte äger marken så får de ingenting. Det är så förfärligt, säger hon. Utvecklingen med markrov beskrivs i rapporten som alarmerande och att det förvärrar hungern i både Afrika, Asien och Latinamerika. Det kränker ofta lokalbefolkningens rättigheter och särskilt deras rätt till mat. De senaste årens kraftiga ökning i markinvesteringar i u-länder hänger i första hand ihop med matpriskrisen 2007-2008, finanskrisen och klimatkrisen. Efter finanskrisen har mark nämligen blivit intressant på finansmarknaden som en säker investering. Den låga avkastningen och politiskt instabilitet har tidigare varit hinder men matpriskrisen och efterfrågan på biobränslen har ökat intresset. EU:s energipolitik uppmuntrar medlemsländerna att investera i biobränslen utanför gränserna och ökar efterfrågan. Det har gjort att flera investeringsbolag, privata aktiefonder och liknande under 2008 köpte upp odlingsmark över hela världen. Europeiska privata finansaktörer har också investerat i mark i Afrika. Ett problem som Lena Klevenås lyfter är EU:s handelsavtal, partnerskapsavtalet. Det syftar huvudsakligen till att skydda företagens rättigheter i andra länder. - Om det sker något i landet, vilket det gör, ska företaget skyddas och de ska inte betala skatter eller tullar. EU tvingar på de här länderna orättvisa avtal. - Ett annat problem är det västerländska ägarperspektivet på mark. Det har man nästan inte alls i Afrika och jordbrukarna blir skyddslösa. Sydkorea har till exempel köpt halva Madagaskar. Vad ska de ta sig till som bor där? Allt går på export, inte till lokala behov, säger hon. Positiva tendenser Medvetenheten om problemen ökar dock och det finns enligt rapporten ett internationellt samförstånd att det behövs nya strategier för att bekämpa hungern. FAO:s kommitté för internationell matsäkerhet, CFS (Committee on World Food Security), har fått en ny central roll för att samordna arbetet mellan stater, FN-organisationer och organisationer för det civila samhället. Kommittén hade sitt första möte i oktober 2009 och har under veckan ett femdagars högnivåmöte. I sitt välkomsttal sade FAO:s generaldirektör Jacques Diouf att "globala problem kräver globala såväl som lokala lösningar. CFS i sin nya form utgör en välbehövd plattform för att diskutera komplexa globala problem och för att uppnå samförstånd kring lösningar." Lena Klevenås berättar att FN har tagit fram ett tilläggsprotokoll för de mänskliga rättigheterna som innebär att individer får klagorätt om deras regeringar inom FN-systemet exempelvis kränker deras rätt till mat. Många länder har skrivit under tillägget, men inte Sverige. - Vår regering fokuserar bara på de politiska och medborgerliga rättigheterna, aldrig rätten till mat, hälsa och utbildning, säger hon. Ett av de viktiga budskap som rapporten lyfter är att regeringar och internationella aktörer som orsakar hunger måste ställas till svars. De bryter mot internationell lagstiftning om mänskliga rättigheter. Ett annat budskap är att den nya CFS måste vidta kraftfulla åtgärder mot markrov och den spekulation i livsmedel som pågår på världens råvarumarknader. - Äntligen börjar man se mat som en mänsklig rättighet, säger Lena Klevenås. Men situationen är ganska allvarlig. FN:s särskilda rapportör inleder sin text i rapporten med "I am worried"- "Jag är orolig" - man brukar inte skriva så, med ett direkt tilltal, säger hon. Läs hela rapporten på: www.rtfn-watch.org Fakta: FIAN FIAN står för Foodfirst Information and Action Network. Det är en internationell människorättsorganisation som arbetar för allas rätt till mat och att kunna försörja sig själv i värdighet. Organisationen grundades år 1986 och är en oberoende frivilligorganisation med rådgivande status inom FN. FIAN:?s medlemmar, grupper och sektioner är aktiva i över 50 olika länder. Förutom arbete med enskilda fall försöker FIAN främja rätten till mat genom utbildningar, informations- och opinionsbildning samt påverkansarbete på lokal, regional och internationell nivå. Källa: FIAN Sverige, www.fian.se |