Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 41, 15 oktober 2010
En världsmedborgare för fred
Johan utan land
Johan Galtung
Panta Rei
"Johan utan land" är titeln på en i år utkommen bok på 395 sidor som presenterats som Johan Galtungs självbiografi, men är något mycket mer. Den skrevs av den då 70-årige Johan Galtung år 2000 och kom ut på norska och har sedan översatts till finska, tyska och spanska med en epilog skriven år 2006. Nu år 2010 har den översatts till svenska av Gunilla Winberg som gett ut den på eget förlag: Panta Rei.
Att Galtung heter Johan är en lycklig slump som gjorde parallellen i titeln "Johan utan land" självklar. Johan Galtung själv ser klara kopplingar till Kung Johan i England som bannlystes av påven år 1203, men togs till nåder år 1213 då han underkastade sig påven och då blev utan land eftersom han då bara blev en länsherre under påven. Galtung har blivit fördömd av många världsliga auktoriteter men underkastade sig dock aldrig och hans fredsverksamhet har blivit alltmer global. Numera har han bostad och hemort i flera länder. Samtidigt har han blivit alltmer en global auktoritet när det gäller fredsforskning och konfliktlösning.
Johan Galtungs kapacitet som akademiker, författare, fredsmäklare och aktivist under sitt 80-åriga liv från avslutade akademiska studier år 1957 är närmast ofattbar, och för den som inte känner honom är hans memoarer ett bra sätt att lära känna denna enastående, i sann mening globala kapacitet.
Förutom 14 anställningar vid universitet med mera runt om i världen finns förtecknat ett 50-tal gästprofessurer och dessutom ett 20-tal hedersdoktorat och liknande. Som ensamförfattare till ett 80-tal böcker och medarbetare i ytterligare ett 40-tal visar han sin enastående produktivitet. Till detta kommer givetvis tidskriftsartiklar, föredrag vid otaliga tillfällen och medlemskap i många kommittéer och utskott, ofta i Förenta Nationernas regi. Och samtidigt har han medverkat i otaliga seminarier och förhandlingsgrupper för att mäkla fred.
Vid 14 års ålder -1944 - fick han först uppleva ofred och konflikt in på bara kroppen när hans far - en känd läkare i Oslo - våldsamt togs bort från hemmet och hamnade på nazisternas koncentrationsläger Grini, där han var fängslad till våren 1945 då det tyska nederlaget knackade på dörren. Från den tiden var Johan en medveten medborgare. Efter studentexamen blev han vapenvägrare och radikalpacifist vilket ledde till ett halvt års fängelsevistelse. Då började han sin akademiska utbildning men också det internationella fredssamarbetet på studentnivå med det första besöket i Sovjetunionen.
Galtung indelar sitt liv i fyra distinkta perioder: Bakgrunden 1930-1951, Norge 1952-72, Utlandet 1973-92 och Världen 1993-?. Bakgrundsperioden har redan berörts. Trots konfliktfyllda inslag var den harmonisk beroende på framför allt en sällsynt inkännande fader. Den förde fram till ett starkt fredsengagemang. Redan som 17-åring grät han bittert vid nyheten att Gandhi hade mördats.
De 20 åren från inträdet i universitetet till etablerad professor i ett nytt universitetsämne - Fredsforskning - hemma i Norge var fyllda av akademiskt arbete med allt fler internationella kontakter Då tillkom OPRI - Oslo Peace Research Institute - med Galtung som chef. Forskningsområdet utökades till framtidsforskning och utvecklingsforskning. Många av kontakterna gick österut till Sovjet och Öststaterna. Utan att vara en Sovjetbeundrare var Galtung vänsterintellektuell och stark kritiker av USA:s kapitalism och försök till världsherravälde. Det hindrade inte studier och gästprofessorsperioder i USA.
De följande perioderna i livet, som Galtung kallar "Utlandet" och "Världen" antyder hur han från att känna sig som norsk fredsarbetare övergår till att bli en alltmer internationell forskare och aktivist utan någon nationell anknytning - "Johan utan land". I boken får vi följa honom i ett flertal fredsskapande aktiviteter runt om i världen. Arbetsområdet omfattar alla världsdelar och många nationer. En viktig milstolpe var skapandet av nätverket Transcend år 1993 som sammanfattar Galtungs syn på hur fred ska kunna skapas. Det är en organisation och ett angreppssätt för alla som upplever konflikter och lär människor hur de ska kunna leva med konflikter och finna vägar att hantera motsättningar och hat. Det gäller att gå bakom och finna de många dolda trådarna, att finna lösningar som inte är enbart positiva för någon, men som alla kan uppfatta som de minst onda, ja kanske de mest acceptabla. Ett grundläggande problem i världen, påpekar Galtung, är att det finns 200 stater men 2000 nationer, och varje nation har sina särintressen.
Nu ska ni inte tro att memoarerna utgör en kronologisk livsberättelse. Tvärtom, boken är full av sidospår, vilket stämmer med Galtungs inställning att hans person är oviktig och att det är fredsarbetet som ska stå i centrum. Presentationer av tänkare som betytt mycket tar stor plats: 20 sidor om Gandhi, 10 sidor om Bertrand Russell och så vidare. Galtung har mött många intressanta kända världsnamn, från Einar Gerhardsen, Lyndon Johnson, Dalai Lama till Olov Palme till Farah Diba och president Marcos på Filippinerna och hans fru Esmalda.
Boken är lika mycket en essäbok som självbiografi. Utöver presentationen av ett antal intressanta personer finns ett flertal artiklar där Galtung presenterar sin syn på inte bara världsproblemen utan också de inre problemen: gudstron, sexualiteten, det inre livsloppet etcetera.
Det som saknas i boken är en syn på de alltmer påträngande världsproblemen i dag: världens överbefolkning, planetens resursutarmning, klimatkatastrofer. Det verkar som om akademikern och humanisten Galtung är blind för detta. Det är konkret naturvetenskap som i varje fall inte får plats i Galtungs världsomspännande engagemang, och det känns som ett tomrum i ett globalt engagemang för mänsklighetens framtid.
Trots det är memoarboken en rik källa till erfarenheter och tänkande kring freden och konflikterna. Galtung upplevde nazismens undergång. Tio år innan den inträffade förutsåg han Sovjetimperiets upplösning. Nu väntar han på USA-imperiets degradering till en stat bland andra och att mänskligheten genom demokrati, samarbete och Transcend bättre ska kunna hantera konflikter utan svält och blodsutgjutelse.