Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 40, 8 oktober 2010

Miljörörelsens väg efter valet är organisering

Vad händer efter valet i miljörörelsen? Den frågan ställer Tord Björk och analyserar situationen utifrån sitt eget engagemang i Miljöförbundet Jordens Vänner. "Nu behövs det organisering!" är hans slutsats.

I skuggan av socialdemokratins och arbetarrörelsens historiska nederlag i valet har miljörörelsen också lidit ett historiskt nederlag. Samma helg som valet hölls i Sverige, där inget parti längre är tydliga kärnkraftsmotståndare, samlades 100000 till demonstration mot kärnkraften i Berlin.

Miljöpartiet fick fler röster än någonsin i svenska valet. Men Miljöpartiets politik har fjärmat sig mer än någonsin från miljörörelsen. Samtidigt har hela miljörörelsen mer än någonsin kritiserat den regeringspolitik som nu fortsätter.

Det går bakåt och miljörörelsens kritik har ingen inverkan. Tydligare kan den svenska miljörörelsens misslyckande inte bli. På område efter område backar nu Sveriges miljöpolitik enligt Naturskyddsföreningen och Miljöförbundet Jordens Vänner.

Självkritiken lyser dock med sin frånvaro i miljörörelsens eftervalsdebatt. Naturskyddsföreningen använde sina stora resurser före valet till en kritisk allsidig granskning av alla riksdagspartiernas miljöpolitik som var förödande, inte minst gentemot Alliansen. Strax innan valet uppmanade ordföranden Mikael Karlsson personligen till att inte rösta på Sverigedemokraterna som han ser som främlingsfientligt. Därmed också inte demokratiskt och därför inte bra för miljön. Generalsekreteraren Svante Axelsson kritiserade skarpt ointresset för klimatfrågan inför valet i Svenska Dagbladet.

Men efter valet är det tyst från Sveriges största miljöorganisation. Tyst om valet har det varit både före och efter från Greenpeace och WWF.

Aktivisterna i Klimax hade sin egen valrörelse: "Var helst vi vänder våra blickar skådar vi de politiska partiernas valaffisher med sina falska budskap. De gör allt för att tillväxten ska förbli oändligt evigt expanderande. Samtidigt värnar de om klimatet. Men går det verkligen ihop? Kan vi fortsätta att öka vår förbrukning av energi och naturresurser utan att det sker på bekostnad av andra människor, djur och miljö? Nä, det är klart att vi inte kan."

Sedan gjorde man en egen valaffischkampanj i Uppsala, "för att korrigera och förtydliga valaffischerna en aning." Men efteråt är det lika tyst som från de stora miljöorganisationerna.

Behovet av opinion

Klimataktion valde samma väg som SNF. Kritiserade partierna före och håller tyst efteråt. Men deras kritik var inte bara inriktad på sakfrågor utan också det grundläggande valbudskapet. Socialdemokraternas "Tillväxt sedan 1889" får sig en välförtjänt känga från Klimataktion, Miljöpartiets "bryta sambandet mellan tillväxt och miljöförstöring" och Vänsterpartiets "hållbar tillväxt" likaså. Alliansens partier är än värre enligt detta synsätt:

"Från vänster till höger argumenterar alltså partierna för att just deras politik leder till högre tillväxt, som att detta skulle vara mirakelkuren som får allt att löpa friktionsfritt och fint i all evighet amen. Hur mycket talas det om att oljereserverna, ekonomins själva motor, håller på att sina? Att haven fiskas ut, att Östersjön håller på att bli ett dött innanhav, att det råder fosforbrist, att 40 procent av all växtplankton kan ha försvunnit sen 50-talet, att vattennivåerna sjunker, att den biologiska mångfalden är hotad, att öknarna breder ut sig?"

Rekommendationen blir att rösta bort alliansen därför att den förda politiken inte tar klimatforskningens varningar på allvar.

Vidare att "fortsätta oförtrutet att ligga på nästa regering efter valet. Utan en stark opinion kommer politikerna aldrig våga genomföra den nödvändiga omställningen. Det är vårt ansvar. Det är därför också upp till dig och mig att inte bara 'konsumera' politik. Vi behöver agera - som människor och medborgare - för en uthållig framtid," skriver Klimataktion.

Självständig kraft

Miljörörelsens roll reduceras till att påverka politiker, inte att vara en självständig kraft. Samtidigt målas en drastisk hotbild upp och alla sju partier som kom in ses som helt otillräckliga. Budskapet övertygar inte då det saknar inre sammanhang och längtan till något att sträva mot, inte mest en hotbild och hänvisning till att politik måste grunda sig på att ta experter på allvar.

Miljöförbundet Jordens Vänner (MJV) hade lite svårt att få fart på sitt engagemang inför valet. Föreningen ser sig som en tvärpolitisk kraft med betoning på folkrörelsesamarbete snarare än påverkan av partipolitiken och val som avgörande för en solidaritetsmedveten miljökamp.

Tradition av granskning

En gång på 1970-talet var det Jordens Vänner som inledde en tradition att granska samtliga partiers politik inför val, något som sedan blivit del av standardrepertoaren bland flera partipolitiskt oberoende föreningar. Men det kräver kraft både till att genomföra granskningen och föra ut den. För det behövs antingen gott om kollektiva ideella insatser som bar rörelsen när den bröt fram eller kansliresurser som hos Naturskyddsföreningen.

Men tillsammans med en lång rad andra alternativ- och solidaritetsorganisationer ingick MJV i kampanjen Global rättvisa nu som granskade alla partierna och genomförde ett trettiotal arrangemang runtom i landet. En namninsamling ställde krav på global skatt på utsläpp av växthusgaser, internationell skatt på valutahandel, handelsavtal som ger fattiga länder handlingsutrymme att utforma sin egen politik för utveckling och att biståndet oavkortat går till att bekämpa fattigdom.

Trots det stora antalet organisationer bakom kampanjen blev det ingen större uppslutning.

Historiska frågor

MJV fortsatte den lyckade politiska kritiken av regeringen för att vara hycklare när den vill bygga dyra motorvägar eller undviker att satsa på klimatomställning av miljonprogrammet och istället försöker lura allmänheten att klimatfrågan ska lösas genom handel med utsläppsrättigheter framförhandlade under den svenska regeringens duktiga EU-ordförandeskap inom FN.

Kritiken mot hyckleriet har bidragit till att MJV:s medlemsantal vuxit med 40 procent förra året.

Den politiken gick också att fortsätta under valåret trots att hyckleriet minskat eftersom miljöambitionerna kraftigt reducerats, ibland till komikens yttersta gränser som när Sveriges dyraste motorväg i Stockholmsområdet och billig bensin framställs som den bästa miljöpolitiken.

Svårare var det att agera i valrörelsen utöver begränsade sakfrågor. Dessutom utan större uppslutning trots flera konflikter som närmast kan beskrivas som historiska. Det var transportpolitiken, energi- och kärnkraftsfrågan, skogspolitiken, jordbruket och matfrågan med allt från GMO till avskaffande av storkök på plats, till förmån för storindustriell tillagning och distribution av ohälsosam mat. Allt inom ramen för en privatiseringspolitik för att främja kortsiktiga vinstintressen eller de allt mindre ambitionerna inom klimatpolitiken.

Framgångar under året har istället gällt kampen mot Stora Enso i samverkan med solidaritetsrörelser och de jordlösas rörelse MST i Brasilien där nu det svensk-finska skogsföretaget drivits på tillbakagång i Rio Grande do Sul.

Kampanj på nätet

Till slut tog aktiva i MJV initiativ till en minikampanj för att avslöja centerns miljöpolitik genom insändare och affischer via en facebookgrupp.

Normalt kritiseras alla partier men med ett centerparti som sedan 1950-talet bar fram mycket av miljökritiken i Sverige och nu agerar rakt motsatt, och centerministrar på alla de poster som avgjort miljöpolitiken under valperioden, så var avvikelsen från det normala motiverad.

Det upplever också många andra även inom folkrörelsecentern. Anpassningen till de nyliberala ideal, likgiltiga för landsbygden och miljökonsekvenser som Stockholmscentern förfäktar, har tagit hårt och är en grundbult i avskaffandet av det breda samförståndet för miljörättvisa som tidigare funnits i Sverige.

Resultatet av denna minikampanj blev mest ett sätt att skaffa erfarenheter med en kombinerad sakinriktad och socialt medveten kampanj. En annan facebookgrupp enbart inriktad på kritik av miljöministern Andreas Carlgren hade mycket större framgång.

Lyckat klimatläger

Lyckat var också MJV:s klimaträttviseläger i samverkan med Studiefrämjandet och Färneboskolan. Deltagandet var fem gånger större än det varit som mest de senaste tio åren. Alla delar av klimatrörelsen slöt upp, från aktivister i direkta aktionsrörelser till den mer opolitiska omställningsrörelsen, Naturskyddsföreningen, Klimataktion, facket, bönder och stadsodlare.

Alla riksdagspartier deltog också i en valdebatt där inte oväntat Centerpartiet fick mest kritik och Folkpartiet framstod som mest okunnigt medan moderaten, kristdemokraten och de rödgröna förmådda argumentera bättre inför miljölägerpubliken. Feministiskt initiativ var den mest utvecklingskritiska rösten i panelen.

Efter valet har MJV:s bonde- och urfolksutskott bjudit in till diskussion i Torsby tillsammans med MST stödgrupp om landsbygden och naturbrukets framtid. Samtidigt uppmanar utskottet till intern eftervalsdebatt inom MJV och i alla folkrörelser. MJV-medlemmen Jan Wiklund gör en historisk analys av folkrörelser och arbetarrörelsens möjligheter att driva fram en samhällsförändring på Nya Folkrörelsebloggen som drivs av Föreningen Aktivism.info.

Han pekar på nödvändigheten av att bryta med den utveckling som sedan 1980 lett till ständigt ökad ojämlikhet. Det är en så stor uppgift att det bara kan ske genom att lekmän i många länder samtidigt obstruerar makten genom strejker eller på annat sätt och bygger rörelser som på så sätt kan förändra samhället.

Partierna med på tåget

Lars Igeland i MJV:s klimatgrupp summerade valrörelsen redan strax före valdagen. Han beskriver hur det varit "trögt länge men så för två år sedan lossnade det och jag trodde vi stod inför ett genombrott. Äntligen fick vi uppmärksamhet för forskarnas varningar, äntligen ett genomslag i media. Nya medlemmar kom med i miljörörelsen, det var fullt hus på föreläsningarna. Alla partier verkade plötsligt vara med på tåget. Läget för breda politiska överenskommelser i kontroversiella men viktiga klimatfrågor har aldrig varit bättre."

Men så blev det inte - "politiker som nyss talat sig varma för en radikal klimatpolitik sa plötsligt nej till förslag de var med på för två år sedan (alla partier i klimatberedningen var till exempel för kilometerskatt och ekonomiska styrmedel mot ökad vägtrafik). Och att Centerpartiet, "Alliansens gröna röst" trots klimatdebatten valde att göra motståndet mot ekonomiska styrmedel till en huvudfråga, med dubbla utskick till alla hushåll och affischer för bilismen i hela Norrland. Detta kommer att påverka klimatpolitiken för lång tid framåt. Vem vågar föreslå en höjd bensinskatt efter denna framgångsrika plånbokskampanj?"

Saknas lokalt intresse

Med erfarenhet från många valdebatter menar Lars Igeland att det "varit uppenbart att fp, kd och m lokalt ofta saknar intresse och kunskap om många miljö- och klimatfrågor. De lyfter med en del undantag standardfraser som "satsa på kärnkraften" (fp), "förvaltarskapstanken" (kd) och "billigare att göra åtgärder utomlands" (m). När de får konkreta frågor säger de antingen att de inte vet eller att de personligen är för tåg (i sin egen region), för mer naturskydd, mot vargjakt, mot uranbrytning, och så vidare. Ofta emot partiets rikspolitik. Man undrar: Är partierna så splittrade eller säger man bara det som publiken vill höra?"

Besvikelsen är med den bakgrunden särskilt stor gentemot centern som framställs som mer pålästa och ofta med ett miljöengagemang i botten.

"De talar dessutom ofta för vargjakt, mot strandskydd, för kärnkraftsuppgörelsen, för förbifarten, för en flygplats i Uppsala och så vidare. Vad har hänt med denna en gång så progressiva miljöröst?" frågar Lars Igeland.

Kamplusten väcks

MJV:s ordförande Ellie Cijvat tolkar valet som ett bakslag för miljön och solidariteten. Alliansens miljöpolitik beskrivs som usel på flera områden genom avreglering av kollektivtrafiken, att öppna upp för nya kärnkraftverk och vilja göra Sveriges utsläppsminskningar i andra länder. De vill bygga det dyraste motorvägsprojektet i Sveriges historia och har urholkat det internationella biståndet genom att till exempel lova klimatbistånd från biståndspotten och steg för steg strypa möjligheter för folks engagemang i solidaritetsfrågor.

En anti-solidaritetslinje även inom Sverige kritiseras där man "betalar skattesänkningar för de rika med minskad ersättning för de som behöver det".

Orsaken ses som en kombination av faktorer där en är att "S och i förlängningen de rödgröna" inte lyckats "förmedla en tydlig framtidsvision i valrörelsens början". Hoppet ses i att "frågar man människor vill de ha gemensam välfärd och gröna jobb" och att "kamplusten väckts till liv nu hos många".

På frågan - Vad behöver göras nu? är svaret - "Organisering! Det gäller för de utomparlamentariska rörelserna att fortsätta protestera mot dålig politik, formulera vassa alternativ och visioner och se till att folk från olika grupper i samhället träffas och gör gemensam sak. Utmaningen är förstås att skapa solidaritet mellan rörelserna, att visa att vi är relevanta för folks vardag och att ta tillvara människors olika möjligheter att bidra. - Blir det ett stort tryck underifrån kan vi uträtta stordåd. Så sörj inte, organisera dig!"

Tord Björk

Share