Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 45, 12 november 2010 Tömmande politik S
verige utanför tullarna förändras snabbt, så som beskrivs i boken Landet utanför. Det som skett i norra Sverige för 100 år sedan sker just idag några kilometer utanför Göteborg, det ser jag själv. Liknar inte våra förhållanden dem som råder i Brasilien hos de Jordlösa lantarbetarna, MST (Movimento dos Trabalhedores Rurais Sem Terra)? Sedan 1970-talet har skattelagstiftning och pensionssystem (skattefri folkpension har blivit en beskattad grundpension) underminerat all överlevnadsmöjlighet på den svenska landsbygden. Detta är man helt medveten om från politiskt och byråkratiskt håll. Jag kan berätta hur det fungerar eftersom jag nyligen tvingats sälja mark. Mäklaren ansåg att all skog på gården måste (av lagskäl) säljas till köpare. Systemet skapar hästgårdar! Det innebär att den mesta skogsmarken i byn hamnar under en ägare, som då kan bjuda relativt lågt. Lantmäteriet hade samma uppfattning. Skogsägandet skulle koncentreras ur rationalitetsskäl. Några av mina närmaste grannar ville öka på sina egna arealer med några hektar. När jag betonade detta hos lantmäteriet så menade man att det var viktigt att ha ekonomiskt rationella enheter. Var finns de rationella ekonomiskt fungerande enheterna idag, frågade jag. Visa mig en enda här och nu! Nä, det var ju sant, förstås. Inga lantbruk visar svarta siffror idag. Men man vågade inte frångå sina direktiv utan att fråga på länsstyrelsen, och eftersom jag var ganska påstridig ville man kanske inte skylta med en politik som strider helt mot EU:s grundläggande principer. Ett system som överlevt från artonhundratalet. Jag kunde sälja till mina grannar. Nu har byn blivit starkare. De små ställena har fått litet mer mark och min gård har blivit mindre. Den dag då landsbygden måste återupplivas har åtminstone jag gjort att här kan vi kanske klara oss, vi som bor här. Åker man runt så ser man hur man under de senaste tio åren slagit ihop fastigheter i snabb takt. Styckat av boningshus och sålt som hästgårdar. Alltihop bygger på tanken att kunna åka till ett jobb i en större ort. När resekostnaderna ökar så försvinner en del av förutsättningarna och underlaget för dem som inte har odlingsmark att använda (främst då skog) så att fastigheterna faller i värde och blir ett sommarboende för främst folk från kontinenten. De som bor kvar med större arealer blir inte rikare alls. Skattesystemet har ändrats under åren. Idag krävs stora kontantinkomster för att klara skatten. Fram till mitten av nittiotalet kunde man renovera husen, bostaden, med oskattade medel ur lantbruket. När detta försvann så måste kontantuttaget ur gården öka för att klara underhåll av bostäderna. Skogsindustrin har, med hjälp av staten, koncentrerats till stora enheter. Det har gett oligopol. Man har badat i billigt virke från Baltikum. Vi har därför i Sverige haft Europas lägsta virkespriser! Att leva på en liten inkomst, som MST-folk, är inte möjligt här. Särskilt inte på landsbygden, då nedersta gränsen för skattebefrielse ligger på 18000 kronor om året. Jämfört med andra länder inom EU, ja, var som helst, så ligger det åtminstone på fattigdomsgränsen, vilket gör att man får behålla inkomster på drygt 10 000 kronor per månad utan beskattning. I utredningar så hänvisar man till att socialförsäkringssystemet täcker sådana brister. Men då bortser man från situationen på landsbygden där folk äger sin bostad och litet mark. Därför tvingas man sälja sin gård, om den än är ganska så liten, för att flytta in i ett kommunalt boende, den dag man inte klarar att raka ihop en "normal" lön. Resultatet blir att markägandet koncentreras! Snart är hela södra Sverige i en situation som skapades i Norrland för hundra år sedan, medan det som sker i södra Sverige faktiskt går att påverka, om de som för debatten inser vad som sker. Ty det är inte de jordlösa som behöver oss. Utan vi här i Sverige som behöver dem som hjälp och stöd för att inse vår egen belägenhet! |