Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 43, 29 oktober 2010

Formas formar förutfattad forskning

S

kall samhället verkligen betala för den forskning som sker vid Lantbruks-universitetet, SLU? Den bedrivs inte förutsättningslöst utan har en politisk agenda, att bevisa det konventionella jordbrukets överlägsenhet. Vad har vi för nytta av forskning som redan vet svaren och där de som ifrågasätter etablerade sanningar drivs ut?

Ensidigheten är påfallande i Formas antologi: Jordbruk som håller i längden. Formas står för Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande. Det är de som förmedlar statens medel. Ordföranden för Ekoforsk vid SLU, som ansvarar för anslag till forskning om ekologiskt jordbruk, är en av undertecknarna av en artikel som hävdade att uthålligt jordbruk kan man bara få med konstgödsel och växtgifter. Flera andra artiklar talar om att det är ingen skillnad i näringsinnehåll mellan ekologiskt och icke ekologiskt jordbruk och propagerar för genmanipulering. Inga motsatta synpunkter eller resultat får komma till tals i skriften.

Europa förlorar i konkurrenskraft mot USA genom sin säkerhetslagstiftning för genmanipulerade grödor påstår man. GM-grödor som tål växtgifter är en förutsättning för ett miljövänligare plöjningsfritt jordbruk. Det är etiskt oförsvarligt att döma Afrika till hunger. Dess fattiga bönder behöver en grön revolution och GM-grödor. Det är ingen principiell skillnad mellan genmodifiering och traditionell växtförädling, och det finns inga bevis på risker eller skadeverkningar, säger man också.

Då förnekar genmodifieringsivrarna den forskning som ändå finns. Jürgen Zentek i Wien visade att möss som fått genmodifierad majs hade färre antal ungar i tredje och fjärde generation efteråt.

När Arpad Pusztai avslöjade att de råttor han gett genmodifierad potatis hade drabbats av förminskning av hjärna, lever och testiklar, fått skadat immunsystem och precancerös celltillväxt satte brittiska regeringen och industrin igång en förföljelsekampanj. Han fick munkavle med hot om process annars. Hans forskningsstab upplöstes och han miste jobbet.

Detta upphävdes dock genom att parlamentet inbjöd honom att tala. Andrés Carrasco fann samma skador på grodor av soja som genmodifierats att tåla växtgiftet Roundup. Hans forskning föranleddes av sjuka argentinska bönder. Irina Ermakova stoppades från forskning när hennes råttungar dog av sojamjöl inköpt i livsmedelsaffären. Terje Traavik fann att filippiner blev sjuka nära fält med genmodifierad gröda och att det genmaterialet vandrade över till försöksråttor. Mexiko ville bevara sina ursprungliga majssorter med förbud mot genmodifiering. ?/P>

När Ask Ignacio Chapela avslöjade gener hos dem från amerikansk GM-majs fick 3000 forskare brev (som visade sig härstamma från Monsanto) från fiktiva forskare. Hans avsättning krävdes. Det lyckades, men han blev återinsatt. Oberoende forskare vågar idag inte ägna sig åt genmodifiering på grund av attackerna och rädsla att bli avstängda från sina institutioner.

Det vore egendomligt om Europa skulle släppa genmodifiering fritt, med den kraftiga kritik som finns i USA mot GMO. Jeffrey Smith som skrivit flera böcker i ämnet och som leder Institute for Responsible Technology vill knäcka GMO med en köpbojkott. Han beräknar att det räcker med fem procent av konsumenterna. I USA behöver man inte ange att något är genmodifierat. Därför har han också gett ut en shoppingguide för att undvika sådan mat. I Sverige vägrar Scan uppge om grisarna ätit genmodifierat foder. När så Gross Food marknadsför sitt griskött som GMO-fritt får de en kampanj mot sig.

Man kan undra i vems intresse SLU-forskarna arbetar och hur vetenskapliga de är med sina svepande påståenden utan underbyggnad och med sin obenägenhet att testa något annat än det som de slagit fast som sanning. Till vilken tjänst är de för lantbruket med sina visioner om ett High tech-jordbruk utan större relation till dagens problem eller biologi?

Share