Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 39, 1 oktober 2010 En modell av mänsklighetens öde i ekosfären - del 3 Torestorps fotavtryck i USA Det här är sista delen i serien om Torestorpabornas 1800-talskris som modell för den ekologiska, ekonomiska och sociala kris vi i dag upplever under global uppsegling. Många Torestorpabor vävde åt förläggare Sven Andersson på Kinna Sanden, dit de vandrade och hämtade garn. Amerikanaren Charles Loring Brace har berättat att han träffade Sven Andersson. Denne frågade honom om slaveriet i USA och trodde att det skulle avskaffas. Det var emellertid just detta slaveri som gav Sven Andersson rikedom och Torestorp fortsatt bestånd. Det var genom att utsträcka sitt ekologiska fotavtryck ända till jorden i USA som Torestorp levde. Där odlades den bomull som skaffade Torestorps fattiga jordbrukare deras nödtorftiga försörjning. Biokapaciteten hos den amerikanska Söderns jord bar såväl bomullsindustrin i England som hemvävningen i Torestorp. Den räckte till mycket, men inte på något hållbart sätt. Bomullsplantagerna sög ut jorden, och odlingsfronten företedde en långsam rörelse västerut för att lägga under sig ny mark. Staten Mississippi hade bildats 1818, och 1857 kunde geologer och agronomer rapportera om utsugna jordområden. I Europa stod det också illa till. Större fotavtryck än i dag Märkvärdigt nog, säger professor William Rees, får vi tänka oss att det ekologiska fotavtrycket i 1800-talets Europa var större än det nutida, eftersom jordens biokapacitet var lägre och jordbruksmetoderna ej lika kraftfulla. Det ekologiska fotavtrycket överskred jordens biokapacitet, och gör det ännu, fast européerna knappt märker det, eftersom de importerar biokapacitet utifrån. Början på denna utveckling iakttas i 1800-talets Torestorp.?Kriser skulle hopa sig. 1857-1858 drogs Sverige in i en världskris. Vävnadsslöjden i Marks härad drabbades dock inte så hårt, men man såg ändå med bekymmer mot framtiden och trodde att den tid skulle komma då förläggarna skulle bli tvungna att lägga ner sin verksamhet. Den svenska arbetsmarknaden klarade dock världskrisen utan större skador. Dagslönerna sjönk visserligen, men jordbrukets bärkraft stod sig, något som visar att "den gamla tiden ännu ej vikit undan". Älvsborgs län, där Torestorp ligger, drabbades dock av stigande livsmedelspriser, och Älvsborg fick statliga undsättningsmedel 1860. Torestorps sockenstämmoprotokoll den 20 maj 1861 berättar om en tilltagande mängd kringstrykande tiggare och varnade för bötesstraff för envar, som hyste personer som inte var mantals- eller kyrkoskrivna i Torestorp. Det är också tydligt att de många arbetslösa Torestorpaborna själva vållade besvär på orten. I oktober 1861 klagade sockenstämman över det oredliga levernet på läktaren under gudstjänsterna. 1861 började det amerikanska inbördeskriget och skulle komma att innebära en värre kris för Sverige än den nämnda världskrisen. USA:s bomullsexport ströps efter hand: 1861 inskeppades till Sverige 7713 ton, 1862 1303 ton och 1863 727 ton bomull; bomullshungerns tid var inne och ledde till att många vävare i Torestorp och övriga Mark ställdes utan de inkomster som med små marginaler hade garanterat familjernas överlevnad. Vävningen avtog Sifferuppgifterna om de demografiska förhållandena låter oss ana nöden. Torestorps befolkning ökade till och med 1875, men ökningen var dämpad under 1860-talet. Antalet familjeöverhuvud, som var torpare, inhyseshjon och tjänstehjon under tiden 1846-1875, ökade. Under åren 1846-1860 behöver den sociala nedflyttningen dock inte ha inneburit sämre ekonomi. Bristen på jord kompenserades ju av förlagssystemet. Den verkliga nöden skulle emellertid strax komma. Med hjälp av Tabellverket på Internet och Landsarkivet i Göteborg kan man utläsa att Torestorps nyfödda hade det bättre förspänt 1858 än senare under nödåren. Siffrorna visar att tredjedelen av de födda under nödåren på 1860-talet inte fick stanna hos sina mödrar utan övergavs, hittades och registrerades som hittebarn. Det går dock inte att veta om hittebarnen faktiskt hade fötts av mödrar tillhöriga Torestorp eller hade införts utifrån. En genomsnittlig väverska hos Sven Andersson år 1850 tjänade 195 riksdaler/år men 1860 bara 143 riksdaler/år. Trots att alla i hushållet hjälpte till och ständigt höjde arbetsinsatsen sjönk inkomsten, eftersom avlöning per vävd aln sjönk. I Sven Anderssons bevarade vävkassaböcker kan man följa lönekostnaderna. Den låga löneutgiften 1863 leder sammanställd med den ringa bomullsimporten till slutsatsen att vävningen avtog betydligt. Antalet garnhämtare från Torestorp sjönk också under början av 1860-talet. De sjönk ännu 1865 liksom lönen per vävd aln. Sven Anderssons löneutgifter steg dock från och med 1864, vilket tyder på att vävhushållen måste ha vävt mer än någonsin samt att bomullsimporten ökade. Det står klart att 1863 var ett svårt år då Torestorpaborna inte orkade sörja för sig: de spädbarn, som dog, dog ofta av slag, hittebarn förkom, och Sundhets-collegii klagade detta år över de i Marks härad vanskötta och magra betesdjuren med allmänt utbredd skabb bland fåren. En predikant i Marks härad har skrivit och omtalat att "här är stora skaror av människor, ja tusentals, som gråta och ängslas", och han konstaterade att den fattiga befolkningen inte hade det bättre än slavarna på sockerplantagerna. Ja, det var ju deras medbröder och medsystrar på bomullsplantagerna som hade livnärt Torestorpaborna och andra markbor, men under bomullshungern och de påföljande missväxtåren måste markborna själva bära sitt ekologiska ekonomiska underskott. Man kan undra om de personer, som år 1862 anförtrodde sig åt provinsialläkaren i Svenljunga, tänkte både på eländet hemmavid och de amerikanska slavarna när de konstaterade "att det hade varit bättre om den bomullen aldrig kommit in i vårt land". De, liksom predikanten, besatt förvisso ekologisk ekonomisk insikt. Globaliseringens början Vid denna tidpunkt hade Markborna, och Torestorpaborna i synnerhet, oförutseende nog uttömt jordbrukets möjligheter. Predikanten uttryckte sig så här: "... en stor myckenhet af hjonelag bosatte sig utan att göra sig någon beräkning på jordbruk (...) sitta nu tyvärr tusentals familjer utan något jordbruk." Globaliseringen, liksom industriutvecklingen, började med bomullsindustrin, och Torestorp drogs in från början. Genom fjärran handel utmanade människorna den biofysiska verkligheten, och eftersom dess resurser är begränsade måste ett sådant system förr eller senare nå sin gräns. Torestorpaborna fick, som vi har sett, bittert erfara hur det svider när negativ feedback hinner ikapp. Sven Andersson handlade direkt med USA via agenter i Göteborg och hans bomull kom från Mobile och New Orleans. Handeln innebar att amerikansk biokapacitet exporterades till bristsamhällena i Marks härad, där den genom vidare handel omsattes i livsförnödenheter. Denna fjärran handel eliminerade de hinder för lokal ekonomisk expansion som de lokala resursbegränsningarna egentligen reste, och tillät Mark ekonomisk expansion långt utöver de lokala ekosystemens bärkraft. Alla stater arbetar numera för fullt för att stärka och upprätthålla liknande strukturer via långväga handel, vilket innebär att mycket starka och integrerade beroendeförhållanden skapas. Detta i sin tur innebär att negativ feedback kommer att hinna ikapp alla stater i stort sett samtidigt. Utvandring till USA Åren 1867 och 1868 var mycket svåra med dålig väderlek och missväxt. De första Torestorpaborna utvandrade nu till USA, vars jord Torestorp hade varit beroende av ända sedan 1820-talet. Utvandring var en möjlighet som stod människorna till buds när de hade vuxit sitt lokala ekosystem över huvudet och när inflödet av resurser utifrån avtog. I den befolkningstabell som tidigare hänvisats till kan vi se en kraftig minskning i familjebildningen under tiden 1876-1897, och den berodde på utvandringen. Att utvandra var ett sätt att kvasianpassa sitt ekologiska fotavtryck. När utvandrarna hade kommit till USA byggde de upp en tillväxtekonomi som med tiden kom att bli så omfattande att det amerikanska samhällets ekologiska fotavtryck år 2001 var 94 procent större än landets inhemska biokapacitet tillät, ett förhållande som naturligtvis upprätthålls av exploatering på annat håll och bara kan äga begränsad varaktighet. De Torestorpabor som inte utvandrade sögs upp av fabrikssystemet, en ny innovation för exploatering som ersatte förlagssystemet. Men eftersom ekosfären har en biofysisk gräns går vi med nödvändighet mot en ny försörjningskris, som denna gång blir global. William Rees forskning visar att hela mänsklighetens sammantagna ekologiska fotavtryck nu är så stort som ekosfären av 1,3 jordklot. Artikeln är baserad på en uppsats som finns tillgänglig här. Om det finns frågor går det bra att kontakta Britt-Marie Lindström på Britt-Marie.Lindstrom@mark.se |