Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 35, 3 september 2010

Norden kan spela fredsroll

Johan Galtung, den 80-årige freds- och konfliktforskare, som blivit en legend under sin livstid, startade det första Fredsforskningsinstitutet i världen i Oslo, var dess rektor i tio år och sedan gav sig ut i världen för att bli Johan utan land (även titeln på hans nya självbiografi) deltog i Nordisk Folkriksdag på Åland den 31 juli.

Scenen är en föreläsningssal på Alandica Konferenscenter i Mariehamn, publiken deltagare i Nordisk Folkriksdag, som för första gången i sin 20-åriga historia samlats i Mariehamn. Freds- och konfliktforskaren Johan Galtung står framför oss; silvergrått hår, klädd i mönstrad utanpåskjorta, koncentrerad.

- Tanken på en Nordisk Unionen i form av ett statsförbund är i dag död hos politikerna, men inte hos de folkliga rörelserna i Norden, är Johan Galtungs öppningsreplik.

Han kastar sig därefter snabbt in i en historisk tillbakablick:

Redan Johan Galtungs avlägsne släkting Gaute Eriksson varnade för inrättandet av Kalmarunionen 1397. De imperialistiska konsekvenserna blev stora med Gustav Vasas, och sedermera Karl XII:s, stormaktsambitioner, som tog slut i nederlaget i Poltava 1709 och Danmarks stormaktsdrömmar som krossades 1812.

Neutralitet i Kalla kriget

Norden i dag består av nio komponenter. Förutom de fem självständiga nordiska staterna ingår Åland, Grönland, Färöarna och den samiska-inuitiska nationen i det nordostliga polarområdet.

Sammanslutningen av Beneluxländerna, Tyskland, Frankrike och Italien i EEC (European Economic Commission) på 1950-talet kan ha påverkats av samarbetet mellan de Nordiska länderna, som i alla tider fungerat väl på gräsrotsnivå, men på statlig nivå haft varierande framgång enligt Johan Galtung.

Under det Kalla kriget hade Norden två framstående politiker som båda, på varsitt sätt, bidrog till dess upplösning. Det var Uhro Kekonnen och Olof Palme. De hävdade bland annat - the equivalence (likvärdigheten) - mellan stormakterna, USA och Sovjetunionen, och att de var lika ansvariga för det Kalla krigets uppkomst. En deltagare summerade: De var "lika goda kålsupare". Detta gjorde amerikanarna rasande enligt Johan Galtung. De ville ge Sovjet all skuld.

Föreningen Norden förrådde senare den nordiska tanken genom att hävda att en Nordisk Union bara kunde förverkligas inom EG (senare EU).

EU-medlemskapet påverkade

Folkomröstningarna om medlemskap i EG genomfördes 1994 i Finland, Sverige och Norge och länderna röstade i nämnd ordning i enlighet med förmodad motståndsgrad, Norge sade nej.

Men trots kritiska ministrar i regeringen mäktade landet inte hålla egen kurs utan har genom åren närmat sig EU genom det EES-avtal som täcker in det mesta som har med handel att göra.

"Hur ser då situationen ut i dag och för en kort tid sedan?" frågar Johan Galtung och tittar uppfordrande ut över salen.

Utan att invänta svar, fortsätter han:

- Jo, vid slutet av det Kalla kriget (1989) fanns det en samstämmighet i Norden och Helsingforskonferensen om Säkerhet och Samarbete i Europa (1973-1975) blev lyckad. Danmark och Norge hade redan 1949 gått med i NATO, men var aktiva "fotnotsländer", som ofta protesterade mot besluten.

Proamerikanska Norden

Mordet på Olof Palme 1986 chockade det svenska folket djupt och tog också död på fredsviljan i Sverige enligt Johan Galtung. Tillsammans med Finland bad Sverige senare USA om ursäkt för sitt tidigare antiamerikanska uppträdande.

- Hela Norden har utvecklat sig i en proamerikansk riktning. Danmark har blivit halvfascistisk och Norge är Nato-underdånigt och mördar i Afghanistan. Allt detta har gjort att vi fått ett väldigt splittrat Norden, beskriver Johan Galtung dagens situation.

Den enda uppfriskande händelsen i Norden nyligen är askmolnet över Island, som satte stopp för de ekonomiska härjningar som en handfull Harvardutbildade unga ekonomer satt igång där. Molnet tog sedan vägen ner mot Holland och England för att därefter styra kosan mot USA... Ett mycket väluppfostrat askmoln!

- Det är beklagligt att Norden har satsat på medlemskap i EU. Troligen kommer även Norge och Island att gå med före 2020. Som den norrman jag ändå är, tycker jag att det är trist att Norge bara har haft en kort tid av självständighet och det var 1814. Den perioden är jag stolt över, men vi övergick ju tämligen snabbt till att komma i svenskarnas händer, sedan kom den anglofila perioden, därefter den tyska och nu den amerikanska. Norge har egentligen aldrig varit subjekt i sin egen utrikespolitik.

Norden kan stärka FN

Han beskriver att det upprör honom att inte de nordiska staterna satsar mer energi på att stärka FN:s roll genom en reformering av FN-systemet, genom att avskaffa säkerhetsrådet i dess nuvarande form, avskaffa vetorätten, inrätta andra sammanslutningar vid sidan av Generalförsamlingen som en folkförsamling, ett världsparlament, baserat på antalet människor per stat, där varje stat skulle kunna utgöra en valkrets.

- Det finns många goda förslag på en reformering av FN-systemet, men de måste ju drivas av några länder. Varför inte de nordiska, frågar Johan Galtung.

Att det amerikanska imperiet snart kommer att falla har Johan Galtung nyligen förutspått i sin bok The fall of the US empire and then what? Hans teorier har tidigare visat sig vara rätt, bland annat kunde han spå murens fall med nästan exakt precision.

"Vilken är då Nordens gemensamma roll i framtiden?"

- Jo, allteftersom regionerna växer sig starka kommer det att behövas fler som satsar på konfliktlösning. Vi ska betänka att det bara finns 200 stater, men 2000 nationer. Dessa nationer ska ju ha sin hemvist i de 200 staterna.

- Det är naturligtvis bäddat för konflikter och där tror jag att vi nordbor har en viss talang att bidra till konfliktlösning.

Gräsrotsrörelserna behövs

Han säger att Norge är ett av de länder som velat etablera sig som en fredsnation, bland annat i Palestina och på Sri Lanka, men enligt honom är ett problem att de haft för bråttom och stirrat sig blinda på att få fram ett avtal, snarare än en lösning. Ett annat hinder har varit att de riktat in sig på tvåpartssamtal, trots att fler parter varit inblandade.

- Här kan det folkliga samarbetet mellan enskilda organisationer, NGO (non-governmental organization):s i Norden och i konfliktfyllda regioner, bidra till en lösning. Kanske behöver vi också en revidering av Folkrätten, avslutar Johan Galtung.

Medan sommarnatten sakta mörknar i Mariehamn fortsätter samvaron mellan Folkriksdagens deltagare. Det utvecklar sig till en två timmar lång, intensiv diskussion, där ordet är fritt och många ämnen som rör världens framtid - från rätten att arbeta efter officiell pensionsålder och krigens förråande inverkan på alla inblandade till en matematikers livssyn och för- och nackdelarna med civila fredsstyrkor - ventileras.

Gunilla Winberg

Share