Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 33, 20 augusti 2010 Brinnande skogar fortfarande ett hot S
å blev det plötsligt ganska tyst om bränderna i Ryssland. Fast de pågår fortfarande: Över 400 skogsbränder som täcker en yta på mer 20000 kvadratkilometer. De flesta bränderna pågår i Tjeljabinskområdet i Ural och i de radioaktivt nedsmittade områdena sydost om Moskva. Varför har det då blivit tyst? Ett av skälen är att de ryska myndigheterna har beslutat att ta bort all information om bränder kring kärntekniska anläggningar samt även områden som blivit nedsmittade av avfallet från Tjernobyl från skogsmyndighetens (Roslesozachitas) hemsida. Ett annat skäl är att inte oroa befolkningen. - Detta är samma misstag som de dåvarande sovjetledarna gjorde efter Tjernobylkatastrofen, säger Vladimir Slivyak, talesperson för den ryska miljöorganisationen Ecodefense, det för endast till spekulationer och ännu mer rädsla och det är dessutom ett brott mot den ryska författningen som föreskriver transparens. - Det ska finnas mätutrustning till exempel i området kring Sarov. Sarov är Rysslands största kärntekniska forskningscentra och ligger cirka 40 mil öster om Moskva. Det påstås att allt radioaktivt och explosivt material har evakuerats därifrån, men kan vi vara säkra på det? undrar Vladimir Slivyak. Ett annat område där det fortfarande brinner är skogarna i Tjeljabinskområdet. Enligt de senaste uppgifterna brinner det på en yta av ca 20 000 kvadratkilometer. Detta område drabbades 1957 av en stor kärnteknisk katastrof och området är det mest radioaktivt nedsmutsade i hela Ryssland. Men det är inte bara radioaktiviteten som oroar Ecodefense. Det handlar också om beredskapen för att förhindra att transformatorer och ledningar till och från kärnkraftverken inte skadas. - Vi vet inte hur stor beredskapen är för att förhindra svåra skador på kraftanläggningarna runt om i Ryssland, säger Andrey Ozharovskij. De må vara kärnkraft, vattenkraft eller kolkraft. Tystnaden är kompakt. Även i Sverige går Strålskyddsmyndigheten (SSM) på samma linje som efter Tjernobyl: Att lugna folk. Det finns inga risker för att vi ska få radioaktivt nedfall från bränderna i Ryssland. Hur vet de det? När vi inte vet var och hur det brinner! Tjeljabinsk - Majak D
en 29 september 1957 kl 16.20 exploderade en behållare med radioaktivt avfall vid Mayaks kärntekniska fabrik i staden Ozyorsk i Tjelyabinskområdet. Radioaktivt material, med en aktivitet på cirka 20 miljoner Curie, släpptes ut i atmosfären. En del steg upp till mellan 1-2 km och bildade ett radioaktivt moln som innehöll både fasta och flytande ämnen. Fyra timmar senare hade molnet redan förflyttat sig 100 km; efter 10 timmar föll det radioaktiva material ner över ett område på mellan 300-350 km nordväst om Mayak-komplexet. Ett område på 23000 kvadratkilometer blev kontaminerat. Delar av tre administrativa centra, Tjelyabinsk, Sverdlovsk och Tyumen, med ett sammanlagt invånarantal på 270 000 fördelade på 217 orter, förvandlades till en radioaktivt kontaminerade zon. Denna tragedi är den minst kända av alla kärnkraftsolyckor. 23 byar måste evakueras på grund av nedfallet och de jämnades med marken. Runt 10000 människor förlorade allting: personliga ägodelar, boskap och hus. Ingen officiell information om olyckan lämnades förrän i början på 1990-talet och då endast därför att trycket från allmänheten hade blivit så stort. 1966 förklarades området som nationalpark. En nationalpark som bara är tillgänglig för vetenskapliga syften, med undantag för de människor som tvingas bo kvar. Mayaktragedin har fortsatt in i vår tid. Nu, 50 år efter explosionen, lever det fortfarande människor i de kontaminerade områdena, lämnade åt sitt öde av staten. De har förnekats officiell status som offer från olyckan och de har inte fått någon som helst kompensation. Detta trots att de är tvungna att leva resten av sina liv i närheten av Mayak, i ett av de mest radioaktivt nedsmutsade områdena på vår planet. Anläggningarna i Mayak släpper fortfarande ut radioaktiva ämnen, men inte ens detta duger som argument för de ryska myndigheterna, som inte ser till sina egna medborgares behov. |