Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 35, 3 september 2010
Masugnen som fick nytt liv
å en perrong vid den gamla smalspårvägen i Norberg trängs en brokig skara festivalbesökare. Intill reser sig en monumental betongkonstruktion som när den invigdes på 60-talet var Europas modernaste masugn, en plats där järnmalm blev till råjärn. Ett decennium senare var hela gruvindustrin i Norberg nedlagd och Mimerlaven som den kallas blev stående som en gravsten. Sedan 11 år är den spelplats för Norbergfestivalen, Nordens största festival för elektronisk musik och berättelsen om festivalens födelse visar hur kultur kan ge nytt liv åt en avfolkningsbygd och dess kulturarv.
Ett litet ångtåg kommer in på perrongen och tar oss genom skogen till en gammal verkstad tio minuter bort. Här kommer gruvnäringen nära med bland annat redskap att fingra på och fotografier av gruvarbetare uppförstorade på väggarna. Publiken tränger ihop sig på det slitna trägolvet och festivalens grundare Michael Christiansen invigningstalar tillsammans med kommunpolitiker Maja Näverlund och prästen Per-Arne Bengtsson. Till en början höjdes en del kritiska röster men i dag är stödet för festivalen stort.
- Alla generationer måste bryta ny mark, utveckla tanken om vad livet och mänskligheten handlar om. Det här är ett sätt - med musikens hjälp, säger Per-Arne Bengtsson.
Michael Christiansen berättar att de i år satsat ännu mer på "avantgarde", musik bortom det kommersiella. Daniel Skoglund och Kathy Hinde inleder och visar vad det kan handla om. De har konstruerat ett verktyg som genererar ljud när de ritar med en blyertspenna. Ljuden blandas och omorganiseras till musiksekvenser. Varje nytt pennstreck förändrar helheten och musiken skapas i nuet, mot en fond av drömska naturfilmer.
I Mimerlaven blev järnmalm till råjärn. Numer är det en spektakulär scen under Norbergfestivalen.
Festivalen pågår i tre dagar och lockar besökare från hela Europa. Det bjuds både på oprövade kort och verkligt stora namn. Men det som gör Norbergfestivalen väl värd den långa resan är Mimerlaven. Proffsig ljudsättning och byggnadens konstruktion ger en unik musikupplevelse som ter sig olika beroende på var i laven man befinner sig. En del stannar på bottenvåningen och sjunker ner i biostolarna, andra tar sig upp för ståltrapporna, står längs metallstaketen på olika etager eller rullar ut ett liggunderlag på golvet för en stunds musikmeditation. Hela tiden rör sig också människor andaktsfullt runt, lyssnande ur olika positioner. Ett industriförfall i all sin skönhet förstärker intensiteten, det är hypnotiserande och livgivande på samma gång.
Årets stora akt i Mimerlaven är Biosphere. Geir Jenssen från Norge är en pionjär inom genren ambient techno och här kommer han till sin fulla rätt. Mimerlaven är dock inte optimal för alla artister. Musik som bygger på rytmer blir till en utmaning då ljudet kan studsa på ett svårförutsägbart sätt.
Men Mimerlaven passar Jacob Kirkegaard från Danmark. Hans musik rymmer ljud som han med egentillverkade mottagare fångat upp i udda miljöer; en vulkan, en geyser, en sanddyn och människans eget inneröra. Det är andlöst vackert och hans väl integrerade bildprojektioner tillhör festivalens bästa.
Gruvepoken väcker mångbottnade känslor hos Norbergsborna. Den innebar hårt slit och livslånga besvär men också sprudlande aktivitet och framåt-anda. Det talas med stolthet om den malm av toppkvalitet som fanns i berget, en låg magnesiumhalt gav ett fint stål. Efter en längre tid av svårigheter att möta internationell konkurrens lades brytningen ner med utflyttning, arbetslöshet och andra sociala konsekvenser som följd.
För en besökare ligger det nära till hands att betrakta Mimerlaven och rester från gruvtiden som ovärderliga kulturminnen. Det gjorde också Dag Celsing, numer direktör för Värmlandsmusiken, när han under 90-talet kom att arbeta i ett projekt om industrikultur i Norbergs kommun. Vi möts på Mimerlavens tak när festivalen tio-årsjubilerar. Han skrattar självkritiskt åt den kulturkrock han blev en del av när han mötte före detta gruvarbetare och en aggressiv opinion för rivning av Mimerlaven. Han minns ett möte i Folkets hus om Mimerlavens framtid.
- Stopp! Det här är kultur och får inte rivas, sa Dag Celsing.
- Jag har jobbat i gruvan och det är fan ta mig inte kultur, fick han till svar.
Processen rev upp alla sår och rykten spreds att Mimerlaven var farlig och fallfärdig (en undersökning visade dock att den var kärnfrisk och kan stå i hundratals år). Under julen 1999 klättrade Dag Celsing upp till toppen och väckte liv i en tradition som introducerats 1957, 10 glödlampor på en metallställning i form av en julgran. Det blev en förstasidesnyhet i lokalpressen och den lästes av Michael Christiansen i Köpenhamn som med släktanknytning till Norberg intresserat sig för Mimerlavens framtid. Vid denna tidpunkt var kommunfullmäktige tämligen överens om rivning och beslutet skulle snart fattas. Men festarrangören Michael Christiansen och industrikulturentusiasten Dag Celsing lyckades vända opinionen, bland annat genom att ljussätta byggnaden. Ur detta föddes sedan Norbergfestivalen.
- Kommunen har visat politiskt ledarskap, säger Dag Celsing, om hur man stött detta udda projekt som först på senare år blivit vinstinbringande.
Det regnar tungt under tioårsjubileet 2009 och inför festivalen 2010 utlovas rotblöta i Norberg. På festivalens första dag öser det ner när jag träffar Michael Christiansen i organisatörernas faluröda torp. Han är dock inte orolig för att publiken ska svika. Ett större hot mot festivalen är att det laddas ner musik från internet. Eftersom artisterna säljer färre skivor måste de höja turnégaget.
- Men Facebook och Myspace gynnar oss å andra sidan, i år har vi endast lagt 10 000 kronor på marknadsföring och ändå sålt dubbelt så många förköpsbiljetter som förra året.
Norbergfestivalen planerar inte att växa och byggnaderna sätter en gräns. Förra årets publikrekord på 1100 är nära max.
- Mimerlaven är helig, säger Michael Christiansen.
De är inte heller ute efter att tjäna pengar.
- Vi vill inte vara köpta av Coca-Cola, vi vill vara oberoende. Vi driver det här av intresse, vanligt folk skulle inte palla med men för mig är det lika mycket en livsstil som ett jobb.
Den elektroniska musiken är också helig betonar han. Framöver kan det dock bli fler inslag av riktiga instrument.
Norbergfestivalen handlar också om dans. Den elektroniska musiken rymmer stora möjligheter att bygga energi och inspirera till rörelse. Dansgolven är flera men i den gamla kraftcentralen huserar de större artisterna.
Redan på långt håll tornar Mimerlaven upp sig som ett kännetecken för Norberg. I dag bor här cirka 5600 personer. Det finns ett småskaligt näringsliv och kommunen satsar på kulturhistorien som turistnäring.
Festivalen uppskattas av Norbergsborna men besöks av få. På Michael Christiansens initiativ är festivalen gratis för alla över 60 vilket utnyttjades av ett 60-70-tal förra året. Han berättar om en man som rördes till tårar av att se de övergivna arbetsplatserna användas igen.
- De gamla, de som jobbade i gruvorna, dör nu av stenlunga och annat. Jag tror att festivalen kan fylla en funktion för dem.