Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 30, 30 juli 2010
Fri forskning som blivit företagsstyrd
Forskning till salu - En granskning av Karolinska Institutets dolda agenda
Johan Thyberg
Eget förlag
Det fanns en tid när forskningen var fri och betald av samhället. Då var den fritt tillgänglig för alla. Nu har den blivit till salu, enligt Johan Thyberg, professor i cell- och molekylärbiologi. Han är väl förtrogen med miljön, men han är tydligen obekväm och är tjänstledig med viss lön.
Det Johan Thyberg mycket faktarikt redovisar är något som spridit sig till hela universitetsvärlden, även om Karolinska Institutet (KI) kanske var tidigast ut i Sverige, påhejat av politiker som vill se kommersialisering och patentering av forskningsresultaten. Boken på 325 sidor borde leda till diskussion. I stället verkar den ha tigits ihjäl.
Efter bokens utgivning i början på året blev en av de granskade personerna petad som dekanus (ordförande för fakultetsnämnd som beslutar om forskning) av rektorn för att otillbörligt ha försökt påverka fördelningen av forskningsmedel. En bagatell med tanke på vad samma rektor tidigare sett genom fingrarna med.
I boken berättas hur en tidigare rektor lyckades rädda kvar denne forskare från påstått utländska värvningsförsök genom att skaka fram 24 miljoner från KI och SSF, Stiftelsen för Strategisk Forskning, som hade bildats med medel från Löntagarfondernas avveckling, samt lika mycket till från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse.
I bolaget forskaren startade var från början KI Holding AB delägare, med rektorn som styrelseordförande. KI Holding AB hade startats med tillstånd och kapitaltillskott från regeringen för att kringgå förbudet i högskolelagen för universitet att driva kommersiell verksamhet. Flera hundra skattefinansierade miljoner hade satsats i forskarens bolag från AP-fonder, direkt eller via Health Cap, ett investmentbolag de senare är delägare i, Karolinska Development AB och Östersjöstiftelsen. De pengarna torde vara förlorade. Det visade sig att det patenterade medlet, tänkt som läkemedel mot njurbesvär vid diabetes, innehöll vitamin B6 som aktivt ämne. Forskaren försökte då genom sitt bolag få FDA, det amerikanska läkemedelsverket, att förbjuda hälsokostaffärerna att sälja B6 som hälsotillskott.
Liknande historier redovisas för ett 15-tal andra professorer på KI, som alla strävar efter att bli rika på sin forskning. Totalt är det fråga om miljardbelopp, men avkastningen hamnar inte hos pensionsfonderna som satsat pengar, och inte heller hos det allmänna som gett tillgång till billiga lokaler och utrustning inne på universitetsområdet och avlönar forskare - som egentligen arbetat åt bolaget. Ofta hamnar resultatet av forskningen i form av inkomster och verksamhet inte ens i Sverige.
Avtalen med universiteten skrivs så att bolaget avgör vad som kan publiceras och äger patenterbara resultat. I ett fall har en hel institution på KI tagits om hand av ett stort läkemedelsbolag, som sedan tillsatt professorn och kontrollerar verksamheten. Publicering av forskningsresultat skedde först när patenten säkrats och bolaget gett sitt tillstånd. Det ger försening och inlåsning av information.
Artikeln blir ofta förtäckt reklam med selektivt valda fakta, och forskaren redovisar inte eventuella intressekonflikter, som relationer till företag, trots att de vetenskapliga tidskrifterna har stränga krav om detta. Det är svårt att få ut ytterligare fakta för att kontrollera hur forskningen är gjord. Vid marknadsföringen av medlet på konferenser framställs forskaren som oberoende från KI, inte som anställd av läkemedelsbolaget.
Forskarna äger aktier, har styrelseplatser eller är vetenskapliga rådgivare i varandras eller i något av de stora läkemedelsbolagen. Jävet är totalt. Ibland är redlighetsföraktet så stort att samma person sitter både som representant för universitetet på ena sidan bordet och skriver avtal med sig själv, och på andra sidan bordet som representant för sitt bolag.
Nobelpriset har gett Karolinska extra prestige. Efter att ha förberetts i Nobelkommittén tas beslut (med 50-årig processsekretess) om priset i medicin eller fysiologi av Nobelförsamlingen, 50 professorer från KI. I specifika fall på senare år har det förekommit att en tredjedel av professorerna var knutna till AstraZeneca. Andra var knutna till andra läkemedelsföretag. Det har betytt potentiella mångmiljardsvinster när priset hamnat inom bolagens produktområden.
För att komma ifrån avarterna föreslår Johan Thyberg att engagemang vid sidan av tjänsten begränsas, att reglerna om rapportering av dessa engagemang efterlevs och att informationen läggs ut på universitets hemsida. Rutiner bör skapas för kontroll av intressekonfliker. Ärenden om kommersialisering bör handläggas av ett fristående organ skiljt från forskare och tjänstemän.
Man kan instämma i författarens oro för att autonomiutredningens förslag att universiteten ska bli juridiska personer - som kan ingå avtal och fritt bilda bolag - i stället för att öka deras frihet kommer att minska den. Kommersialiseringen kommer sannolikt att öka än mer och den fria forskningen bli mindre fri, och universitesmiljön där forskarna verkar och med sina kunskaper befruktar varandra bli mindre kreativ.