Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 28, 16 juli 2010
Bästa medicinen mot islamofobin
Rasismen och islamofobin breder ut sig i hela västvärlden. I Sverige har dock frågan knappt diskuterats. På två seminarier tas frågan upp ur olika perspektiv. Vilka är riskerna med rasismen och vilka verktyg kan vi använda för att vända utvecklingen.
Är islamofobin så stor som mänskliga-rättighets-aktivister hävdar, frågar Omar Mustafa när han inleder seminariet "Islamofobin-epidemin - så botar vi den". Han är generalsekreterare för Sveriges Unga Muslimer som arrangerar denna och ett par andra programpunkter under Almedalsveckan.
Först ut i panelen är idéhistorikern Edda Manga, Uppsala universitet. Hon berättar att islamofobin är ett historiskt fenomen som har sin bakgrund i den koloniala epoken. Då konstruerades bilden av "de andra" som mindre värda och annorlunda.
- Jag känner igen många av argumenten som användes i slutet av 1800-talet i det jag läser i dag, säger Edda Manga.
Omar Mustafa frågar sedan panelen hur islamofobin skiljer sig från annan rasism i samhället.
Edda Manga menar att det centrala i islamofobin är en essentialisering där man säger att islam är våldsamt och kvinnoförtryckande. Essentialisering är när man tolkar en grupp människor och deras handlingar utifrån fördomar om vissa egenskaper som anses utmärka gruppen. Det bygger på att man ser islam som en enhet som kan utföra egna handlingar, som terrorhandlingar.
Fatima Doubakil är debattör och ordförande för Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén.
- Jag vill gå så långt att säga att begreppet islamofobi inte är en korrekt beskrivning. Vi lever i en post-11-september-värld med en häxjakt och demonisering av muslimer, säger hon.
Mohammed Amin Kharraki, Edda Manga, Fatima Doubakil och Elvir Gigovic. (Foto: Benita Eklund)
Skapar sprickor
Fatima Doubakil tycker att det inte handlar så mycket om rädsla som om förakt och hat. Hon ger utvecklingen i Europa som exempel med burkaförbud i Belgien, moskéer som utsätts för brandattentat i Sverige och hot mot imamer.
Mohammed Amin Kharraki, ordförande i Sveriges Unga Muslimer, är rädd för att islamofobin skapar sprickor, inte bara mellan individer utan i hela samhället. Han tycker att ordet tolerans, som ofta används, har en viss negativ klang och vill hellre se respekt mellan individer.
- Det är svårt för "vanliga Svenssons" att uppfatta islamofobin, de känner inte av den, men förr eller senare påverkas hela samhället. Människor samlar ihop sig i grupper. Vi är de första att reagera och därför måste vi ta tag i det, säger han.
Sedan kommer diskussionen in på frågan om vad som är svenskt. Mohammed Amin Kharraki kommer fram till att det måste vara medborgarskapet som vi utgår ifrån.
Edda Manga påpekar att islamofobin finns i idévärlden och att det typiskt svenska inte är något som finns i verkligheten.
- Nu är likheten grunden för vår gemenskap och vi måste lämna det och tänka "skillnad" istället. Vi är inte tillsammans för att vi är lika utan vi är tillsammans ändå. Det är revolutionärt men det måste till, säger hon.
Saknar plattform
Vem har då ansvaret, frågar Omar Mustafa.
Fatima Doubakil menar att historiskt har förtryckare aldrig frivilligt lämnat ifrån sig makt till en minoritet som har hävdat sina rättigheter. Hon pekar på kvinnorörelsen, hbt-rörelsen (homo-, bi-, och transsexuella) och djurrättsrörelsen. De har alla en plattform där de kan hävda sin rätt och ställa krav. Muslimer har inte det, de är marginaliserade och underordnade.
Både hon och Mohammed Amin Kharraki är oroade över att de etablerade partierna inte pratar om rasism.
- Jag tror att vi måste göra motstånd och ta tag i det här problemet innan det växer, säger Mohammed Amin Kharraki. Vi ser i Europa att det finns ett rasistiskt parti i regeringen i samtliga länder och fortfarande kan vi inte ta i en så seriös fråga i Sverige.
Han tror att det behövs många olika lösningar för att arbeta mot islamofobin, för att väcka tankar och ge större perspektiv.
Elvir Gigovic är verksamhetsansvarig på Byrån för Lika Rättigheter. Han menar att den muslimska gruppen har en marginell roll i problemet.
- Man utgår ifrån att islam är problemet men det är islamofobin som är problemet, och islamofobin ligger någon annanstans, säger han.
Han tycker dock att muslimer kan bidra genom att visa att man inte är en enhetlig grupp, utan individer med olika historia och bakgrund.
Förra året startade Byrån För Lika Rättigheter en kampanj mot rasism och islamofobi där de bland annat lät en konstnär designa en ask med tuggummi med texten "Islamofobil" - snarlik en ask med huvudvärkstabletter - för att bota islamofobi. Askarna skickades till samtliga ledamöter i Riksdagen.
Möten och kunskap
Sveriges studieförbund arrangerade ett annat seminarium om rasism. Deras medicin stavas möten och kunskap.
- Vi är bekymrade över den vardagsrasism som verkar breda ut sig över landet, säger Maicen Ekman, generalsekreterare på Folkbildningsförbundet som är studieförbundens intresseorganisation.
Folkbildningsförbundet har startat ett upprop "Alla är lika värda!" med hemsidan Typisktsvenskt.se .
- Var och en till mans kan trampa i klaveret, det handlar ofta om okunskap. Därför är det viktigt med respekt för olikheter och att hålla ögonen öppna. Vi vill uppmana: Visa vardagsmod istället för vardagsrasism, säger Maicen Ekman.
Flera gånger under förmiddagen kommer exemplet upp om det vardagliga samtalet vid fikabordet eller på jobbet vid kaffemaskinen. Att våga ta diskussionen när någon uttalar eller antyder rasism.
Sluta kategorisera
Erik Amnå är professor i statskunskap vid Örebro universitet och ordförande i studieförbundet Bilda.
- Ingen annan fråga är viktigare att jobba med än denna fråga, säger han.
Erik Amnå tycker att möten är folkbildningens kännemärke, där nyfikna människor som är olika kan utforska världar och idéer tillsammans. Men han erkänner att det är ett problem att människor som träffas i folkbildningen ofta redan känner varandra. Hur ska man slå nya bryggor? Ett sätt är genom skolan som han tycker är en central politisk fråga. Alla vinner på heterogena klasser med en blandning av barn från hög- och lågutbildade föräldrar.
- Hemligheten är att sluta kategorisera för det leder till förutfattade meningar. Invandringspolitiken är så djupt kategoriserad för att det är behändigt för politikerna men det finns så mycket individer som vi måste orka se, säger Erik Amnå.
Vardagsrasism
Alexander Bengtsson är föreläsare och reporter på den antirasistiska stiftelsen och tidningen Expo.
Han tycker att det är bra med antirasistiska kampanjer men tycker att någonstans måste det också bli politik av det. Han påpekar också att det kan vara jobbigt att prata politik i vardagen med risk att stöta sig med människor som man gillar, men att det är nödvändigt.
- Vi är duktiga i Sverige på att prata om att det finns vardagsrasism bland våra vänner och på internet men vi är dåliga på att prata om rasismens konsekvenser, var den kan leda någonstans, säger han.
Han berättar att Sverigedemokraterna pratar om svenskhet och om återvandring för dem som inte passar in. Ett annat exempel är Balkankriget där människor dödade sin grannar utifrån en syn på olikhet.
- Jag har fått frågan "Kan det bli som i Danmark?" men faktum är att det redan börjar bli som i Danmark, säger Alexander Bengtsson. Det är inte bara ett yttre hot från Sverigedemokraterna utan också idéer i kommunfullmäktige, på riksdagslistan och i fackförbunden.
- Det beror på vad vi vill, säger Erik Amnå om samma frågeställning. Vi måste tro på vår argumentation och stå upp för de värden vi tror på. Det bästa sättet är att bygga ett jämlikt samhälle. Att låta politiken för bostäder och skola inte bara bli ord utan politiska prioriteringar. Politiken är ett verktyg och vi måste jobba för att hålla samhället samman. Annars sker det en skiktning och det är det bästa som kan hända för de främlingsfientliga partierna.
Några sätt att hantera detta tror han är folkbildning för att skapa politiskt stöd och utbildning för lärare. Det är viktigt att upplysa om att det är detta som gäller enligt grundlagen.