Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 29, 23 juli 2010 Ingen handlingskraft mot tågkaos S
tora organisationer som SJ och Trafikverket tenderar att lära långsamt och oftast genom akuta och dramatiska händelser. Kaoset i vintras bortförklarades med vädret. Men problemen har inte upphört. Ständiga förseningar. Flera X2000 som inte får köra över 160 kilometer i timmen. Fallerande bana och signaler. Havererade tåg. Som ett crescendo kom förra veckans dramatiska tågstopp tio minuter innan Södertälje. Passagerarna var instängda i sex timmar utan mat eller vatten i ett tåg där temperaturen steg mot 60 grader. Trafikverket förbjöd av säkerhetsskäl SJ att öppna dörrarna. När en baby och en 30-åring höll på att förlora medvetandet tog en passagerare saken i egna händer och slog ut en ruta med en nödhammare. Trafikverket hade ett lok som kunde kommit inom en timme och dragit bort tåget, men SJ förkastade det därför att det var dieseldrivet. Efter sju timmar kunde passagerarna fortsätta färden med ett annat X2000. Men det havererade i Herrljunga. Med ett pendeltåg, som körde dit, nådde passagerarna Göteborg tio minuter över tre på natten, mer än 13 timmar efter avfärden. Varför misslyckades man så fatalt med att genomföra ett organiserat räddnings- och evakueringsarbete inom rimlig tid? Att ha en god beredskap på papperet vid tåghaverier är en sak. Men den ska också kunna genomföras så optimalt bra som situationen tillåter. Här verkar det som om SJ och Trafikverket (tågledningscentralen) hade olika prioriteringar, och att kommunikationen mellan de involverade inte heller fungerade som den skulle. Man måste också som en del av säkerhetstänkandet se över tågpersonalens utrymme att ta fram lösningar utifrån egna bedömningar av den rådande situationen. Tågpersonalen ska agera professionellt i sin yrkesroll och följa regelverk och givna instruktioner samt få tillgång till den information som krävs för att kunna omhänderta både resenärernas och sin egen säkerhet. Men i pressade situationer måste de dessutom kunna välja lösningar efter vanligt sunt omdöme. Frågan om varför SJ-personalen inte klarade att kommunicera situationens allvar till Trafikverket (tågledningscentralen) så att räddnings- och evakueringsarbetet kom i gång så snabbt och effektivt som situationen krävde, fordrar ett ordentligt svar. Flera som är insatta i X2-tågens status pekar på att de nu kör i slutfasen av sin tekniska livstid och måste antingen bytas ut i snabbare takt eller genomgå betydande ombyggnation och uppgradering. SJ:s styrelseordförande Ulf Adelsohn har nu meddelat att bolaget ska vidta åtgärder. Vi får avvakta och se vad det leder till. Men SJ och Trafikverket måste reda ut sina mellanhavanden och rätta till alla brister. Det är ett ledningsansvar. Nu sliter järnvägen med en förtroendekris efter vinterns tågkaos och sedan kom sommarkaos på toppen. SJ AB får i egenskap av tågoperatör mycket kritik. En betydande del är berättigat vad gäller SJ:s förmåga att prestera tågresor med den kvalitet vi som resenärer förväntar oss. Men SJ ska inte ha kritik för brister i infrastruktur och säkerhetsfunktioner. Det är Trafikverkets ansvar, men den statliga byråkratin syns inte alltid på den vanliga resenärens horisont. Och i slutändan ligger ansvaret hos riksdag och regering. Det är de - och EU - som besluter om nivån på den svenska järnvägen. |