Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 24, 18 juni 2010 Dånande tystnad Åtta timmar kärnkraft på Bio Rio i Stockholm - Om det som förtigits och förringats. Om obotliga skador och övertro på hur kunskap kan förmedlas efter hundratusentals år. Om de människor som drabbats. Fem filmskapare, tillsammans med Eva Moberg och musik och sång av Anders Linder, Carl-Axel och Monica Dominique och gruppen Vimmel, som spelade rysk folkmusik, fyllde dessa timmar på Bio Rio vid Hornstulls strand i Stockholm den 13 juni. Olyckan i Harrisburg I filmen Sista varningen av Lennart Malmer, skildrades tystnaden som följde Harrisburgolyckan år 1979. Många i området runt Harrisburg, Pennsylvania i USA, hade efter kärnkrafts-olyckan inte råd att flytta. Inte heller fick de veta vidden av vad olyckan kunde innebära för hälsan. Där visades människor som levde vidare och fick arbeta med en förgiftad jord. Ingen fick skulden för olyckan. I filmen säger John Gofman, ordförande för Kommittén för kärn-kraftens sociala ansvar sedan 1971: - Inte förrän en stad av Stockholms betydelse och storlek går förlorad kommer kärnkraftsindustrin att upphöra. Tage Danielssons monolog med anledning av kärnkrafts-olyckan var med: "Hela sossepartiet har hela våren väntat på att få veta om det som hänt i Harrisburg har hänt eller inte. Sannolikheten för en sådan upprepning är så katastrofalt löjligt jätteliten så att den är försumbar, med det menas att den finns inte, men bara lite." Tjernobyl läcker än Men det hände igen. I Tjernobyl norr om Kiev i Ukraina förstördes en reaktor genom en explosion och ett moln med radioaktiva partiklar spreds över delar av Europa den 26 april 1986. Och stjärnans namn var malört, också av Lennart Malmer, gav röst åt människor som drabbats av katastroferna i Harrisburg och i Tjernobyl. I filmen Ljudmilas röst förmedlade Gunnar Bergdahl sin bild av åren efter Tjernobylolyckan, om en levande stad som blev öde och följderna som dödsfall och sjukdomar. Filmen gav en röst åt hur livet ändå gick vidare. Att Sverige också blev hårt drabbat av Tjernobylolyckan visar Stefan Jarl i sin Hotet, där han beskrev en samisk kultur och vildmark som han menade har skadats till döds. Renen, basen för samekulturen, har förvandlats till radioaktivt avfall. - Vi har ingen elektricitet och inga vägar. Varför skulle vi drabbas av den stora världens framgångar och utveckling? Frågar en same i filmen. - Som barn fick vi lära oss att visa hänsyn mot naturen. Vår kultur, vårt levnadssätt tog hänsyn till renen, att den fick beta de bästa markerna för varje årstid. Nu är det radioaktiviteten som styr vart vi förflyttar oss. Den dånande tystnaden Eva Moberg talade om hur världshälsoorganisationen WHO ingick ett avtal med internationella atomenergiorganet (IAEA) om att inte släppa ut fakta som inte godkänts av IAEA. Det handlade om att kärnkraftsindustrin skulle skyddas. Att det bara är cancer och ingenting annat än en rak linje mellan dosen och effekten som räknas, andra skador på till exempel ämnesomsättning, nervsystem, immunförsvar och muskel- och skelett lyfts aldrig fram enligt Eva Moberg. I en ny bok:"Tjernobyl, konsekvenser för människor och miljö" har 5 000 vetenskapliga rapporter granskats och slutsatsen som dragits av dessa är att faran som döljs i kärnkraft är större än den från kärnvapen. - Det har inte nämnts någon annanstans än i Miljömagasinet (nummer 18 sidan 12), säger Eva Moberg. - Det finns ingen oberoende granskning av kärnkraftsindustrin i Sverige. Att skydda kärnkraftsindustrin är viktigare än att skydda människor är budskapet. Till exempel kunde var och en haft en Geigermätare, vilket är ett instrument som mäter radioaktivitet. Om alla fyra slagits ut I filmen Med säkerheten som insats av Makan Amini med flera, undersöker en grupp studenter Forsmark efter incidenten år 2006. Sedan kortslutningen i Forsmarks kärnkraftsanläggning i Uppland har det nu gått fyra år. När något sådant händer ska kraftverkets egna elsystem ta över elförsörjningen med hjälp av de fyra dieselgeneratorerna, men bara två av dessa fyra startade. Alla fyra är lika, alla fyra kunde fallerat. Då hade det blivit härdsmälta. Filmen tog också upp massmediernas tystnad, med Upsala Nya tidning som enda undantag. Eva Moberg avslutar: - Det finns en dag efter den 17 juni. Den här eftermiddagen och kvällen är en liten del av det stora jobbet att försöka stoppa den rena galenskapen - kärnkraften. |