Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 23, 11 juni 2010 Hur man blir av med metallavfall på åkermark D
e svenska reningsverken har hittat på ett eget "certifieringssystem" - Revaq - som vill ge sken av att slammet är rent, kan ingå i ett kretslopp samt är ofarligt. Det har nu visat sig att de gränsvärden som Revaq tillämpar har satts så höga att industrisektorn i Sverige och Norge kan bli av med besvärligt metallavfall. Och inte bara verkstäder, industrier, avfallsupplag, biltvättar etcetera blir av med sitt avfall, utan även de certifierade reningsverken själva hjälper till att sända metallavfall till slammet och åkermarken. Vid den metallurgiska industrin Kronos Titan i Norge, som tillverkar bland annat färgpigment, bildas ett besvärligt metallavfall. Detta kallar man "fällningskemikalie" och det sprids ut i de svenska reningsverken trots att det är frågan om en riskabel restprodukt. Det består till ungefär 17 procent av metaller. Vid det "certifierade" Ryaverket i Göteborg blandar man i ungefär 6000 ton sådant avfall per år och på så sätt blir man kvitt cirka 1000 ton metallavfall per år som hamnar i slammet. Detta kan jämföras med mängden fosfor som finns i detta slam och som utgör 370 ton per år, Tre gånger mer tillsatt metallavfall än fosfor. Enbart nickelhalten i avfallet är så hög att nästan 90 procent av allt nickel i slammet kom från detta metallavfall. Man kan nu dra slutsatsen att en viktig uppgift i Revaqprojektet tycks vara att hjälpa vårt näringsliv att göra sig kvitt besvärligt metallavfall. Samtidigt ger man sken av att sträva efter "ett kretslopp" och ett "rent slam". Man klagar på konsumenterna när de använder "konstnärsfärger med kadmium" eller "tvättmaskiner innehållande silver". Detta blir mot ovanstående bakgrund patetiskt. En av våra mest giftiga konsumentprodukter är Klorin (natriumhypoklorit). Dess användning sätts i samband med bildning av klororganiska miljögifter som dioxin, klorfenoler med flera. Men vid det "certifierade" Ryaverket använder man själva cirka 40 ton natriumhypoklorit per år, vilket motsvarar ungefär 1 miljon flaskor Klorin. Det är uppenbart att talet om kretslopp, fosforåterföring etcetera är missvisande. Man har satt gränsvärdena för de sju metaller i slammet som mäts upp så högt att slamspridningen leder till en kraftig tillförsel av avfallsmetaller till vår åkermark, vilket är dolt för det svenska jordbruket. Det är fullt möjligt att skilja av fosforn från avfallet, men då blir inte Revaq kvitt denna dominerande och besvärliga del i slammet. Jordbruket ska ta emot fosfor och näringsämnen i ren form. Först då är man en del i kretsloppet. Med slamspridning förstörs åkermarken i stället för att vårda den. Trots detta säger LRF ja till det. Till detta skall fogas den mängd järn- och aluminiumavfall som man också tillför slammet. Gränsvärden saknas för dessa två metaller. |