Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 18, 7 maj 2010 GMO-diskussion som väckte åsikter LRF bjöd 20 april i samarbete med Jordbruksverket och Växtskyddscentralen in till diskussion om Amflora, en genmodifierad stärkelsepotatis, som efter ett EU-beslut nu ska odlas i Sverige. Tobias Olsson, enhetschef på växtodlingsenheten på jordbruksverket, startade med att kortfattat berätta om Amflora. Potatisen ska odlas i tre länder; Tyskland, Tjeckien och Sverige, i Skaraborg och Norrbotten. Han menar att jordbruksverkets avdelningar jobbar för en konkurrenskraftig miljö och djurskyddsanpassad livsmedelsproduktion, och givetvis påverkas de starkt av GMO-frågan. Han betonade att all information är öppen, inga handlingar är hemliga utan allt ska gå att läsa. Men Staffan Eklöf, handläggare på jordbruksverket, påpekade att vissa uppgifter är sekretessbelagda. Då reagerade Mariana Wester från Ekologiska Lantbrukarna. Varför var inte allt öppet och varför informerades det inte bättre om GMO? Som lärare på en lantbruksskola har hon elever som inte vet vad GMO är. Staffan Eklöf svarade med att allt är så öppet som det går, men all information går inte att hålla offentlig. Ingen matpotatis Amflora är en stärkelsepotatis som är väldigt bra för lim- och papperstillverkning, det är ingen matpotatis. Sverige kommer bara att odla sättpotatis medan stärkelsepotatisen odlas i Tjeckien. Den sammanlagda svenska arealen blir cirka 90 hektar utspritt på nio odlare. Det som har väckt starka reaktioner är att potatisen innehåller en antibiotikaresistent gen från en E.colibakterie som finns överallt i naturen. Något som oroar är den möjliga spridning av den resistenta genen som kan ske om man börjar odla potatisen. Staffan Eklöf poängterade att den risken enbart är teoretisk, men efter påtryckningar från deltagarna visade det sig att man i labb har sett att genen tas upp av bakterier som finns i naturen och risken finns att man kan få i sig bakterien. Jan Eksvärd förklarade LRF:s syn på GMO-frågan. Han anser att samhället kommer att behöva nya sorters grödor och LRF godkände Amflora redan 1997. I hela världen finns 134 miljoner hektar med genmodifierade grödor och nu måste Sverige lära sig hur man hanterar dessa. Liksom jordbruksverket jobbar LRF för miljöfrågor och ett fungerande jordbruk. Jan Eksvärd tog också upp att GMO-grödor är patenterade, det vill säga att man inte kan använda dem utan tillstånd, och det är LRF kritisk till. LRF tar inte ställning varken för eller emot - men om det skulle skapa en hållbar utveckling så är de för. Flera av mötesdeltagarna menade att senaste tidens avslöjanden om förhållandena kring sojaodlingarna i Sydamerika bevisat många negativa effekter. Informationskvällar Staffan Eklöf förklarade att Jordbruksverkets bedömning sker från fall till fall och man håller speciell uppsikt över hälsa och miljöförhållanden. Han poängterade att man utvecklar hanteringen och att det är bra med sådana här informations- och dialogkvällar. Han förklarade också samexistensreglerna som är nödvändiga för odling av GMO. GMO-grödor måste hållas på ett visst avstånd till vanliga grödor för att undvika förorening av GMO. Alla livsmedel som har ett högre GMO-innehåll än 0,9 procent måste märkas. Det innebär att alla varor som har en lägre inblandning får säljas omärkta. Detta skapade diskussioner under mötet - vad säger konsumenterna? Det är väldigt oklart vad som är gränsvärdet. En stor diskussion blev det också kring vad som händer om en GMO-gröda sprider sig bland konventionella och ekologiska grödor. Ekologiska Lantbrukarna är emot genmodifiering av livsmedel och KRAV-märket står för att en vara är helt GMO-fri. Nu gäller gränsen för 0,9 procent inblandning även för dem eftersom jordbruksverket inte kan tänka sig ett nollvärde för ekologisk odling. Ekologiska lantbrukarnas ordförande Mariana Wester menade att ekologiska producenter står rättslösa. Får du dina ekologiska grödor smittade av GMO kan du inte sälja dem och du får själv driva en civilrättslig process för att få ersättning för den skada du fått på dina grödor. Per Fredriksson från Ekologiska Lantbrukarna menade att företaget som äger licensen för GMO-grödan ska betala, det är de som tjänar på det. Det ska absolut inte sättas in några skattepengar för att betala sådant. Dessutom ansåg han att eftersom Amflora godkändes redan 1997 så borde man ha utarbetat ordentliga regler fram till nu för hur skador genom GMO-smitta ska regleras. Kristofer Vamling, vd på Plant Science Sweden AB som är ett dotterbolag till kemiföretaget BASF Plant Science, poängterar att det inte bara är företaget som tjänar pengar på potatisen. Även bönderna tjänar på det så man kan inte skylla helt på företaget. |