Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 17, 30 april 2010 Delade meningar om Nato-samarbete - Vi är djupt, djupt oroade över Natos utveckling och Sveriges relation till Nato. Frågorna tystas ner inför valet. - Hur ser det ut med Sveriges neutralitet när regeringen ger tillstånd för stora utländska truppövningar på svensk mark där även svenska soldater medverkar? Vad handlar Natos intresse i norra Skandinavien egentligen om? Med dessa ord inledde Agneta Norberg från Arbetsgruppen för neutralitet och alliansfrihet hearingen på ABF-huset i Stockholm nyligen. Militära frågor i valrörelsen I panelen satt Ann Linde, internationell sekreterare i Socialdemokraterna, Pål Jonson, utrikespolitisk handläggare och moderat politiker och Per Blomquist, före detta överste och ledamot i krigsvetenskapsakademin som är remissinstans för försvarsdepartementet och bedriver egna studier kring angelägna frågor. Utfrågningen leddes av Ingela Mårtensson, aktiv inom den nationella och internationella kvinnofredsrörelsen. 2006 publicerade hon EU:s?militarisering tillsammans med Eva-Britt Svensson (v). Ann Linde talade för det röd-gröna regeringsalternativet. Hon konstaterade att skillnaden var stor mellan de båda blocken. Ändå har militära frågor aldrig tagit någon plats i valrörelserna. - En politisk allians med EU ger fler verktyg än Nato. Det är det de röd-gröna föredrar. Vid sidan om samarbete i katastrofer, finns där den mjuka makten med handel och diplomati. Oppositionen vill verka för ett globalt nedrustningsarbete och förbehåller sig rätten till ett eget försvarsarbete. Vi har ett nära samarbete med Nato, medgav Linde, ofta ger FN uppdrag i fredsbevarande syfte. Där vill vi delta även fortsättningsvis. - Det har funnits ett samarbete mellan Nato och Sverige sedan 1950- och 60-talen, framhöll Pål Jonson. Det behandlades utan insyn, mest rörde det sig om underrättelse. Sedan 1994 tog samarbetet fart genom Partnerskapet fred. För moderaterna känns det som ett "naturligt steg" att Sverige närmar sig den Nordatlantiska försvarsalliansen. - Vi är positiva till den transatlantiska länken, vi vill arbeta nära tillsammans, som medlemmar har vi större inflytande. Även internationella insatser under Nato-befäl är lättare att verkställa som medlem, menade Pål Jonson. - Det behövs ett brett block-övergripande samarbete i Sverige. Även om han kunde konstatera att det fattas en folklig förankring, bara 35 procent är för ett Natomedlemskap. Alliansfrihet Alliansfrihet, ja eller nej, undrade Ingela Mårtensson skarpt. Hur relevant är alliansfriheten när vi har så mycket samarbete? Varför finns inte alliansfriheten med i regeringsförklaringen? Var står Sverige? Som politiskt fristående rådgivare i militära frågor menade Per Blomquist att Sveriges territoriella läge, stort, vidsträckt tomt, ägnar sig utmärkt som ett krigsavhållande och fredsbevarande land. - Vi har dock ingen försvarsmakt längre utan en anfallsmakt, konstaterade han och hänvisade till försvarsminister Sten Tolgfors senaste artikel i SvD (Brännpunkt, 13/4 2010). Ur militär synvinkel en helt oduglig makt - med ett flygförsvar inte värt namnet, enligt Blomquist. Han såg positivt på Partnerskapet fred ("Samverkan i krig är något annat än avtal i fred"). Det gjorde även Ann Linde, men utan inblandning av kärnvapen. Europa ska försvaras av en mix av vapen, menade Pål Jonson, brasklappen "nedrustning" måste finnas med. De röd-gröna vill verka för kärnvapenfria zoner, enligt Linde. Inger Mårtensson påminde om att både Frankrike och Storbritannien som ingår i solidaritetsklausulen (Lissabonfördraget) är kärnvapenmakter innan åhörarna släpptes in. Många viktiga och relevanta frågor ställdes som till exempel Lilian Mikaelsson, vice ordförande i Same Änam. Hon påminde om att det finns en fjärdedel av världens naturresurser i arktis. Samernas områden är därmed berörda. Enligt FN, om urfolkens rättigheter, måste folken tillfrågas innan man utnyttjar deras mark. Regeringen har inte tillfrågat sametinget inför Natoövningarna, inte förra året och inte i år. Natos fredliga ändamål Agneta Norberg ställde Natos fredliga ändamål på sin spets. Hon hade satt upp en världskarta och markerat samtliga natobaser. Mycket tydligt framgick att en omringning av Ryssland var på gång. - Kartan är provocerande. En inringningspolitik är dålig politik, kommenterade Per Blomquist vilket han fick stora applåder för. Arbetsgruppen för neutralitet och alliansfrihet har beslutat att genomföra appellmöten i Stockholm och planerar en paneldebatt under Almedalsveckan. |