Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 13, 1 april 2010 En demokrati som gäller i teorin N
är man ser på många händelser i USA slås man av hur otidsenlig den amerikanska konstitutionen är. Det är också häpnadsväckande hur stora delar av det politiska och ekonomiska etablissemanget vill sätta den ur spel för att tjäna särintressen av olika slag. Hur är det med världens just nu andra verkliga supermakt, Kina? Folkrepublikens grundlag är föredömlig på många sätt. Medborgarna garanteras tillgång till fria media, rätt att samlas, demonstrera och gå i processioner och frihet att uttrycka sig. Problemet är att detta bara gäller i teorin. Fortfarande visar översikter av mänskliga rättigheter i Kina att verkligheten inte speglar grundlagen. 2009 tillkännagav kinesiska myndigheter en långtgående plan för att stödja mänskliga rät-tigheter. Tyvärr tillämpas ännu inga delar av den i praktiken. Tvärtom rapporteras om både avrättningar utan formell rät-tegång och rena lynchningar. Fortfarande används tortyr, framtvingade bekännelser och straffarbetsläger. Allt detta strider mot Kinas grundlag och andra lagar som Kinas regering, lagstiftande församlingar och ordningsmakt säger sig upprätthålla. Låt oss följa ett teoretiskt kinesiskt rättsfall. Ett brott har begåtts och en misstänkt gripits. Vi säger att den misstänkte har tur och får tillgång till en försvarare utan att polisen lägger sig i. Då kan det hända att advokaten inte tillåts befatta sig med fallet. Advokater varnas ofta för att åta sig känsliga fall genom hot om repressalier. Den misstänkte har fortfarande tur, advokaten accepteras och fallet kommer inför rätten. Lagen säger att domstolen skall vara fri att utöva dömande makt enligt lagen, men i verkligheten påverkas rättskipningen av anvisningar från polis och parti. Ett tydligt fall av politisk intervention under 2009 gällde den kände dissidenten Tan Zuoren, som åtalades för att ha smädat Partiet. Hans brott var att samla namn på dem som dog i den stora jordbävningen 2008 i Sezuan. Under rättegången hindrade polisen åskådare från att följa förhandlingarna. Vissa, som hade rest från Beijing till Chengdu för att uppträda som karaktärsvittnen till Tans fördel, blev misshandlade av säkerhetspersonal och satta i rumsarrest. Tan själv dömdes senare till fem år fängelse. Kinas grundlag skall skydda människor även sedan de dömts. Den förbjuder fysiskt våld mot intagna, förbjuder vårdpersonal att rikta fysiskt eller psykiskt våld mot intagna eller att uppmuntra intagna att misshandla varandra. Så långt teorin. Verkligheten är annorlunda. "Under januari 2009 avled dissidenten Lin Guoquiang i häkte i Fuquing i provinsen Fujian", heter det enligt Amnesty International. Hans familj hävdade att hans kropp var uppsvullen och täckt av sår och blåmärken. Ännu vid årets slut hade ingen officiell undersökning av fallet gjorts. Den uighuriske dissidenten Shohret Tursun arresterades den 5 juli 2009. Under september lämnade myndigheterna ut hans vanställda kropp till familjen och beordrade omedelbar begravning. Familjen vägrade efterkomma ordern utan att ha fått hans död förklarad. Den 20 september tvingades familjen under vapenhot begrava Tursun utan föregående obduktion. Trots det stora antalet politiska rättegångar förnekar kinesiska myndigheter att det existerar några politiska fångar. Två fall som är mycket kända i Väst gäller Liu Xiaobo och Gao Zhisheng. Liu sammanställde dokumentet Charter 08, som beskrivits också i svenska media och som kräver mänskliga rättigheter och demokrati. Han dömdes till 11 års fängelse. Människorättsadvokaten Gao Zhisheng hämtades av polis i februari och försvann från jordens yta. En vitbok om mänskliga rättigheter utgiven av Kinas regering under 2002 hävdar att "blotta idéer, som inte förknippas med handlingar som strider mot kriminallagstiftningen, inte utgör brott. Ingen straffas enbart därför att han eller hon hyser avvikande politiska åsikter". Är man alltså oenig med det styrande partiet utan att göra det allmänt känt har man inte begått något brott. Skriver man sina tankar i en dagbok kan man heller inte straffas. Visar man däremot dagboken för någon annan, eller yppar sina tankar för andra människor, skulle det kunna ses som förbrytelser. Då kan man hamna i fängelse. Hamnar man i fängelse skyddas man fortfarande av den kinesiska grundlagen. Åtminstone i teorin. Har alltså Kina en toppmodern grundlag som systematiskt sätts ur spel av landets egna myndigheter, från regering och nedåt? |