Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 13, 1 april 2010 "Att lägga det förflutna bakom sig" - kommentarer från Armeniens ambassadör om riksdagens beslut att erkänna massakrerna på armenier 1915 som folkmord För två veckor sedan erkände den svenska riksdagen massakrerna på armenier 1915 som folkmord. Sverige läggs till listan över de 23 länder och organisationer som redan gjort detta, bland andra Frankrike, Italien, Tyskland, Europaparlamentet och FN:?s kommitté för mänskliga rättigheter. Det var den rödgröna oppositionen som drev frågan och fick stöd även av tre ledamöter från allianspartierna och en politisk vilde. Resultatet är ett pinsamt nederlag för den Turkiet-vänliga regeringen och utrikesminister Carl Bildt, som har beklagat riksdagens beslut och hävdat att det kommer att störa den känsliga processen i närmandet mellan Turkiet och Armenien. Miljömagasinet har bett om en kommentar från Armeniens ambassadör Ara Aivazian, för tillfället i hemlandet. - I Armenien och i diasporan är vi vana vid att få höra att det just nu inte är ett lämpligt tillfälle att ta upp frågan. När nu världen med stor uppmärksamhet följer den möjliga normaliseringsprocessen mellan Armenien och Turkiet har en del politiker antagit att problemet med "det glömda folkmordet" bevisligen lösts eller tills vidare lagts åt sidan, inleder ambassadören. - Ända sedan mitt land först fick sin självständighet har det funnits en beslutsamhet om att upprätta diplomatiska förbindelser utan förbehåll med den omedelbara grannen trots det historiskt bevisade folkmordet på armenierna i det osmanska väldet. Upprättandet av diplomatiska förbindelser kommer att bidra till stabiliteten och säkerheten i hela området på ett avgörande sätt. Prioriterad fråga Ambassadör Aivazian understryker att det internationella erkännandet av folkmordet samtidigt är en prioriterad fråga i Armeniens utrikespolitik, vilket såväl landets president som dess utrikesminister vid åtskilliga tillfällen har uttalat. Och med detta i minnet inställer sig den oundvikliga frågan, menar Aivazian, vad som hindrade Turkiet från att närma sig en sådan historisk försoning under den tid som gått från det att protokollet om diplomatiska förbindelser undertecknades den 10 oktober 2009 fram till den 11 mars 2010 när den svenska riksdagen erkände folkmordet. Genom sitt beslut har riksdagen sänt ett tydligt budskap till Turkiet att det är hög tid att lägga det förflutna bakom sig och bygga en framtid som kommande generationer kommer att vara stolta över. Hur skulle ni vilja beskriva förhållandet mellan era länder på senare år? - Den avgrund som skapades för exakt 95 år sedan skiljer fortfarande våra båda nationer från varandra. Bristande förtroende och missförstånd göds tyvärr av frånvaron av förbindelser. Samtidigt ökar de mellanmänskliga kontakterna. För bara tio år sedan hade man inte kunnat föreställa sig debatter i Turkiet om armeniernas verkliga öde under osmanska väldet, att armenier från hela världen besöker sina förfäders hemtrakter eller att turkar lägger ner kransar vid monumentet över folkmordets offer i Jerevan i Armenien. Utan att överdriva skulle jag vilja påstå att mordet på Hrant Dink utlöste ett uppvaknande i det turkiska samhället. Hundra tusen människor gav en sista hyllning till den armeniske journalisten och skrev: "Vi är alla Dink, vi är alla armenier". Armenierna i Sverige stöder den svenska riksdagens uttalande. Har de en annan uppfattning än den armeniska regeringen eller folket i Armenien? - De armeniska myndigheterna har välkomnat de svenska riksdagsledamöternas ståndpunkt. Vi uppskattar att den här gången inga strategiska, politiska eller ekonomiska hänsyn kunde tysta den historiskt obestridliga sanningen. Erkännandet sprider sig Erkännandet av folkmordet sprider sig geografiskt och nu finns även länder som ses som Turkiets allierade med. Aivazian tycker det verkar som om "förnekarindustrin" inte har något annat medel att ta till än att sprida myten om att det finns en spricka mellan Armeniens folk och regering å ena sidan och landsmännen i diasporan å den andra. Avslutningsvis för ambassadören upp frågan på ett mer allmänt plan och betonar att folkmord definitionsmässigt angår inte endast offer och förövare. - Det är en moralisk och rättslig plikt för alla stater att erkänna och fördöma brott mot mänskligheten för att förhindra att detta onda återuppstår i framtiden. Som Abraham Lincoln uttryckte det: "Vi - just vi här - har makten och bär ansvaret". Från 1965 och fram till i dag har ett växande antal stater och internationella organisationer utövat sin makt och visat sitt ansvar genom att erkänna och fördöma det armeniska folkmordet. Den senaste var Sverige. Vi är övertygade om att andra nationer och slutligen Turkiet kommer att följa ert exempel. |