Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 12, 26 mars 2010 Grumligt vatten underskattat i klimatdebatten A
tt Östersjön till följd av mänskliga aktiviteter blir allt grumligare är numera inget kontroversiellt påstående. Sedan mätningar inleddes 1903 har en halvering av vattnets siktdjup kunnat konstateras. Orsaken till detta är en ökande andel partiklar i vattnet. Partiklarna utgörs av partiklar i atmosfären vilka hamnar i vatten, från älvar och floder men också av oljeprodukter, sot, plast och andra sopor. Många av dessa partiklar har samma densitet som vattnets, vilket gör att de kan flyta mycket länge. Världshaven värms, liksom landytorna, upp av solljus. Ju mindre grumligt vattnet är desto längre ned når solens strålar och till ett större djup kan vatten värmas. När solens strålar absorberas mot en ökad mängd partiklar nära vattenytan blir konsekvensen i stället att ljusvågorna skuggas och inte når ner mot djupare skikt. En större del värme som bildas via absorbtion koncentreras därmed till ytligare delar av havet, medan djupare skikt förblir kalla. Det djup på vilket reaktionen sker som omvandlar solljus till värme kallas "produktionsdjup", och redan vid några procents minskning av detta påverkas värmebalansen mellan atmosfär och hav. Denna balans styrs av ett fåtal faktorer: primärt solen, samt till följd av densamma vind, havsströmmar samt gaser i atmosfären. Lika mycket solenergiljus som dagtid träffar jordens yta strålar ut i form av värme, men trots att strålarna träffar ojämnt är utstrålningen jämnt spridd över jorden. Då solens strålar träffar områden kring ekvatorn betydligt mer än andra, bildas där ett värmeöverskott med motsvarande underskott kring polerna. Ett flöde av värme rör sig ständigt med luft- och vattenströmmar från ekvatorn till de båda polerna. I luften färdas den dels i form av vattenånga, latent, vilken sedan kondenseras i mötet med kallare luft och ytor och på så sätt lämnar tillbaka energin till både atmosfären, men även till nordligt liggande landmassor, och isarna. Den färdas även som sensibel värme av värmd luft och värmt vatten. I det fall där fler partiklar än normalt finns i ytvattnet och absorberar huvuddelen av strålningen från solen nära ytan, kommer alltså en ökad mängd vattenånga att avdunsta. Den uppgår i atmosfären och skapar där en ökad luftfuktighet, som bär med sig värme med luftströmmarna mot polerna. Väl där frigörs värmeenergin igen vid kondensation, den process som leder till att isarna smälter. Det finns också skäl att tro att samma problem med minskat absorbtionsdjup även minskar de vertikala strömmarna vintertid, "vintervattnet", och därmed kan grumligt vatten vara en av orsakerna till de syrefria bottnarna i Östersjön. Värmen är ju koncentrerad till ytan. Det på vintern kylda ytvattnet får då svårare att sjunka till de djupare delarna om djupvattnet är kal-lare än om vattnet hade varit klart och djupare vattenmassa värmts. Ökad grumlighet i vattnet är inte begränsat till Östersjön, utan drabbar alla världshav i varierande men dokumenterad omfattning. Partiklar hamnar i vattnet som en följd av alltifrån massiv skogsavverkning i till exempel Amazonas och Kongobältet till utsläpp av industriavfall eller sopor - utsläpp som ibland är så massiva och ensidiga att så kallade "plastkontinenter" bildats. Dessa gigantiska ansamlingar av skräp absorberar solljus och bidrar därmed till kraftigt ökad uppvärmning av ytvatten och följaktligen även av atmosfären. Mer än två tredjedelar av jordens yta är täckt av vatten, och hur solljus absorberas på dessa områden är av avgörande betydelse för klimatet på planeten som helhet. Att i klimatdebatten underskatta betydelsen av partikelutsläpp till världshaven är följaktligen mycket oklokt. Utöver att bidra till smältande polarisar kan de, genom att blockera djupare vattenmassor, minska den mängd vatten som ingår i värmetransporten i havsströmmar så som till exempel golfströmmen. Detta påverkar den totala kapaciteten för värmetransport hos dessa strömmar, något som i förlängningen kan få avgörande konsekvenser inte minst på våra breddgrader. Dessutom finns oroande tecken på att särskilt plastkontinenter, genom att skapa en kraftig lokal uppvärmning av luften, kan vara en bidragande orsak till den ökade mängden tropiska oväder. Att minska mängden partiklar vi släpper ut i världshaven är alltså av avgörande betydelse för att stävja klimatförändringens skadliga konsekvenser. Förmodligen skulle en förbättring kunna uppmätas redan om den befintliga plastkontinenten rensades bort ur haven. Om dessutom regnskogsskövlingen och även annan skogsskövling i de tempererade regionerna begränsades och planerades klokt, så att sediment från skövlade arealer slutar att läcka ut i haven, samtidigt som användningen av kväverika gödningsmedel på odlingsmarker begränsades, skulle mycket vara vunnet. Det senare är en stor del av orsaken till den övergödning som leder till algblomning i haven - helt i onödan då mineraler är ett fullgott alternativ som dessutom gör maten mer näringsrik och samtidigt skyddar mot sjukdomar och angrepp av svampar och skadeinsekter. Utöver dessa uppenbara åtgärder behöver vi lägga resurser på att lära oss mer om de processer som styr och som kan störa klimatet på vår planet. De teorier som finns kring samband mellan Saharas sandstormar (Sahara får nog betraktas som en antropogen öken) och flodernas sediment behöver undersökas närmare, på samma sätt som de exakta mekanismerna bakom isarnas nedsmältning fortfarande inte helt klarlagts. Satsningar på forskning kring havens ökade grumlighet och vattenångans bidrag till klimatförändringen är av dessa skäl en mer än nödvändig investering för vår framtida livsmiljö. Referenser: Blomqvist l 2009 Plastskräp i havet dödar albatrosser. Vår fågelvärld Årg 68(8) P 18 . Kjaerboe P Moberg A, 2009, Vattnet i Östersjön allt grumligare. Skärgården, nr 14. Laamanen M Fleming V and Olsonen R, 2007, Water Transparency in the Baltic Sea between 1903 and 2004. Havs-forskningsinstitutet, Finland. Lau K-M and Kim K-M 2007 How nature foiled the 2006 hurricane forecasts, Eos Trans. AGU, 88, No. 9, February. Reid D, 2007, Worlds Eights Continent The Tyee. California. Sandèn P och Håkansson B, 1996, Long-term trends in Secchi depth in the Baltic Sea. Limnol. Oceanogr. 41 (2), p 346-351. Thresher, R E Koslow J A Morison, A K and Smith D C, 2007, Depth-mediated reversal of the effects of climate change on long-term growth rates of exploited marine fish. PNAS may. P 7461-5. N A o S, USA. Wózniak B and Dera J, 2007, Light Absoption in Sea Water. Springer förl. Atmo & Ocean Scien Lib nr 33. Wikman K 2009 Ljuset avgör tillgången på fisk i sjöar. Pressmedd Umeå univ. Ångström A, 1974, Sveriges Klimat. Kartografiska förlaget Sthlm. |