Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 11, 19 mars 2010
23 mars 2010
30 år sedan Sverige röstade om kärnkraft
Den gulröda knappen satt på var mans kavajslag under det sena 70-talet. 1980 fick svenska folket tycka till om kärnkraften. Motståndarna förlorade knappt mot linje ett och två. På tisdag är det 30 år sedan folkomröstningen och frågan om kärnkraftens vara eller icke vara är lika aktuell som någonsin.
Linje tre i folkomröstningen kämpade för att kärnkraften skulle avvecklas omedelbart. Inom tio år skulle det inte finnas några kärnkraftverk.
Centerpartiet, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna var de som stod bakom linje tre. Linje två vann med budskapet att kärnkraftsverken skulle få användas tills de ansågs förbrukade, vilket räknades vara senast 2010.
Efter folkomröstningen 1980 bildade de som arbetat för "Linje tre - nej till kärnkraft" Folkkampanjen mot kärnkraft. Organisationen var politiskt och religiöst obunden och medlemskapet byggde enbart på enskilda personer.
Folkkampanjen mot Kärnkraft och Kärnvapen startade i samband med folkomröstningen 1980. De är fortfarande aktiva och har börjat växa igen.
Medlemsantalet ökar
Tjernobylolyckan 1986 fångade åter igen svenskarnas intresse för kärnkraftens risker.
- Då blossade engagemanget upp och antalet medlemmar ökade. Men när Barsebäck lades ner 1999 då tappade vi medlemmar. Man ansåg att det inte fanns något att kämpa för längre, säger Eia Liljegren-Palmær, vice ordförande i Folkkampanjen mot kärnkraft och kärnvapen.
Från 3000 medlemmar var man helt plötsligt nere på 800-900. Eia Liljegren-Palmær förstår varför engagemanget dalade men menar att även om det var en enorm seger så fanns, och finns det fortfarande, saker att kämpa för.
- Vi har ju fortfarande avfallet som är ett jätteproblem och som man inte vet hur man ska lösa.
Folkpartiets uttalande i november förra året, kring att förnya de tio nuvarande reaktorerna, fick medlemsansökningarna att öka kraftigt.
- När Fp förklarade att man ville bygga nytt, då fördubblades vårt medlemsantal. 1600 medlemmar! berättar Eia Liljegren-Palmær stolt.
Men hon tror även att det ökade medlemsantalet beror på att folk börjar inse följderna av en ökad kärnkraftsanvändning. Eia Liljegren-Palmær menar att insikten om att vi kanske måste bryta uran i Sverige är något som gjort att många fått upp ögonen för frågan igen.
Internationellt samarbete
Att organisationens storhetstid var under folkomröstningen är det ingen tvekan om. Den kunskapsbank som skapades då är en stor tillgång för organisationen i dag. Det hålls seminarier och informationsdagar. Debattartiklar skrivs.
Men trots att deras engagemang är fullt levande än i dag, så har de svårt att nå utanför den redan medvetna skaran. Detta beror enligt Eia Liljegren-Palmær på en ignorans från medierna.
- Det spelar ingen roll hur många pressreleaser vi gör, vi får absolut ingen uppmärksamhet.
Internationellt sett är arbetet omfattande. Organisationen är tillsammans med 15 andra länder en del av paraplyorganisationen WISE, World Information on service and Energy. Varje år samlas länderna för att diskutera kärnkraftsfrågan.
Avskräckande exempel
Trots att många ser kärnkraften som ett alternativ till fossila bränslen känner Eia Liljegren-Palmær ingen oro för att det skulle byggas fler kärnkraftverk i Sverige. Hon tror bland annat att Finland fungerar som ett avskräckande exempel.
- Deras nya kärnkraftverk skulle vara färdigt i år och kosta cirka tre miljarder euro. Men kostnaden har redan fördubblats och man räknar med att det kommer stå klart tidigast om ytterligare tre år.
Men den starka tilltron på framtiden finner hon mest i att det svenska folket kommer engagera sig.
Och varje dag säljs det "Nej tack-knappar" via hemsidan, så snart är kanske den gulröda knappen tillbaka på kavajslagen.