Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 12, 26 mars 2010 Kärnkraften rysk roulette I
tisdags var det 30 år sedan folkomröstningen om kärnkraften. Den föranleddes av olyckan i Harrisburg 1979. Efter omröstningen tog riksdagen beslut om att kärnkraften skulle vara avvecklad till i år. Ett riksdagsbeslut i juni kan nu ge dubblad mängd atomkraftsel. Det får inte byggas fler kärnkraftverk än dagens tio, men det finns ingen storleksbegränsning när man ersätter ett gammalt verk med ett nytt. Maud Olofsson tvekar inte om att beslutet skall gå igenom, trots att tre centerkamrater sagt att de kommer att rösta mot. Centern stod för linje tre i folkomröstningen tillsammans med de partier som idag heter Kristdemokraterna och Vänstern. Då skulle bara de sex kärnkraftverk som var i drift få fortsätta och bara i tio år. Moderaternas linje ett och socialdemokraternas och folkpartiets linje två ville dessutom starta de som byggdes och köra dem i 25 år. Nu sägs livslängden för ett kärnkraftverk vara 40 år. Skadekraven efter en olycka som skall täckas med borgen eller försäkran höjs fyra gånger från tre till tolv miljarder kronor. Tre miljarder skall signatärländerna till Pariskonventionen betala när den träder i kraft nästa år. Ansvaret är dock obegränsat, men Andreas Carlgren säger att det vore mot aktiebolagslagen att föra kraven vidare till moderbolaget. Det gäller tydligen bara för tyska krav mot Vattenfall. De olika kärnkraftsbolagen har mycket litet eget kapital, mellan ett och några hundra miljoner kronor. Ett antal socialdemokratiska kommunalråd, fackförenings- och företagsledare hävdar att klimatet och näringslivets konkurrenskraft kräver ny kärnkraft. De är längre bort från verkligheten än Miljövänner för kärnkraft som åtminstone medger att den släpper ut lika mycket växthusgaser som vindkraft och att elen från det nya finska kärnkraftverket kommer att kosta lika mycket. I själva verket blir koldioxidutsläppen större än för kraftverk drivna med fossilgas. Därtill har vi klimateffekten från jonisering av radioaktiva gaser. Kärnkraften byggdes upp med lån från pensionsfonderna med ränta under inflationen till kärnkraft. Värmekraft fick inget. Vem ska subventionera lågt elpris nu? Elbehovet är i minskande. Vindkraften planeras byggas ut till 30 TWh, och det kan motbalanseras av vattenkraften. Då klarar vi oss utan kärnkraft. Varför skall vi då spela rysk roulette, där ett av de fem patronlägena var laddat och man tryckte av pistolen mot tinningen, genom att köra kraftverken hårdare eller bygga nya? SERO har skrivit ett kritiskt yttrande över förslaget från SKB, Svensk kärnbränslehantering, till miljökonsekvensbeskrivning om förvaret av utbränt kärnbränsle. Där skriver man att 40 procents effekthöjning på reaktorerna ökar haveririsken tre gånger. Den kräver ökat tryck, ökad temperatur och ökad mängd ånga och det kan leda till ångexplosion när man når en punkt där vattnet direkt övergår till ånga. Reaktorerna är konstruerade så att man är bunden till temperaturen 283 grader och trycket 40 bar. Man kan alltså inte ändra någon av dessa parametrar, utan måste istället öka ångflödet så kraftigt att man närmar sig ljudhastigheten och då får vibrationer i bränslestavarna genom att ångan börjar pulsa. Temperaturskillnaden från drifttemperatur till den kritiska temperaturen 374 grader när vattnet obönhörligen övergår till ånga och inte bromsar elektronerna är bara 91 grader. Det var i det här läget Tjernobyl exploderade. Avståndet från mellanlagret för utbränt bränsle, CLAB, är bara 710 meter till närmsta reaktor. Det måste ha daglig tillsyn, men vid en reaktorolycka går inte det. SERO beskriver CLAB som en apterad bomb. Samma korta avstånd är det mellan planerat slutlager och reaktorerna i Forsmark. Rimligt avstånd vore tre mil. Bränslestavarna måste kallna innan de kan slutförvaras. Efter en veckas strömbortfall börjar bassängen koka på grund av värmen som blir av det radioaktiva sönderfallet och efter tio veckor är vattnet helt borta. Risken för torrkokning upphör inte förrän 2800. Bränslestavarna spricker när zirkoniet i höljet friläggs och snabbt oxiderar. Nu vill man packa stavarna tätare i CLAB för att få plats med mer. Ökad utbränning av uranet med de nya reaktorerna ökar radioaktiviteten hos dem med 50 procent, vilket ökar risken vid vattenbortfall i reaktorn eller i CLAB. SERO vill hellre se en torrdeponi som inte är lika känslig för sabotage och olyckor. Vi var några minuter från ett haveri i Forsmark. Hur länge skall vi spela atomroulett, när det finns gott om sparmöjligheter och alternativ för energin? Även utan olyckor klarar vi oss inte ifrån radioaktiviteten som släpps ut vid uranbrytning och som atomkraftverken släpper ut till luft och vatten vid normal drift. |