Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 11, 19 mars 2010 Tillbaka till landet F
ramtida oljebrist kommer att tvinga oss tillbaka till landet. Åtminstone borde 20 procent av invånarna arbeta inom jordbruket för att få en säker matförsörjning skriver Colin Tudge i Feeding People is Easy. Sverige hade den andelen av de sysselsatta som var bönder i mitten av femtiotalet. Det var innan vi börjat storförbruka olja. För att inte krisen skall bli för stor när oljan sinar måste vi förbereda en omställning redan nu. Kuba har redan blivit utsatt för det som kommer att drabba oss om några år. När Sovjet föll ihop kunde man inte få olja därifrån i utbyte mot socker, och från Väst är man utsatt för handelsbojkott. Det blev en stor omställning. Jordbruket måste bli ekologiskt och småskaligt och man fick tillgripa stadsodling. Havanna får hälften av sina grönsaker från staden. Jordbruket blev mer arbetskrävande. Nu sysslar en styv femtedel av befolkningen med det. Jordbruk är en areell näring. Befolkningen måste för framtiden mer finnas där maten finns. Vi kan inte som nu lägga landsdelar öde och centralisera till storstäder. Det borde förbjuda oss att lägga ner i dag lågtrafikerade järnvägar. Tvärtom måste vi åter bygga upp nerlagda. Med sinande olja blir vägtransporter dyra, och det kommer att åter bo många i det som nu blivit glesbygd. När vi inte längre kan importera mat, föda upp djur med soja och majs, dopa jorden med konstgödsel eller ha stordrift och långa transporter, då räcker inte de kanske 10000 som idag är i huvudsak jordbrukare. Då behövs miljonen bönder. Hur skall alla dessa återvinna gammal bondekunskap? En miljon bönder innebär två miljoner fler boende på landet. Med servicenäringar blir det dubbelt upp igen. Kanske blir det fler med tanke på att det behövs mer av reparation och hantverk, när vi inte längre kan köpa billigt utifrån. Den flödande oljan är en förutsättning för importen, och den orsakar lika stora koldioxidutsläpp som de vi har inom Sverige. Där förr en kalori energi insatt i jordbruket gav tio tillbaka, får man nu bara tillbaka en tiondedel av den insatta energin. Fossil energi. I USA används en tredjedel av den till konstgödsel, en tredjedel till att driva maskiner, en tiondel till kemikalier och transporter och resten till bevattning, värme och torkning. En femtedel av Sveriges energiförbrukning går till jordbruket. Den årliga oljeutvinningen har inte ökat sedan 2005 utan legat stilla. Frågan är när den börjar minska. Till 2030 har den kanske halverats. Den ytterligare mängd olja vi kan få upp genom Arktis avsmältning förlänger inte respiten många år. Oljeutvinning från tjärsand ger fem gånger mer koldioxidutsläpp än från vanlig olja och kräver hälften av den energi man får ut för att få upp den. Oljan sinar gradvis. Det finns tid för omställning, om vi inte blundar. Annars hamnar vi i Nordkoreas situation, som miste hälften av oljan med Sovjets fall. Landet fick avskogning, erosion, översvämning och hungersdöd. Vår slav oljan har gett även de sämre lottade konsumtionsutrymme och har delvis dolt det klassamhälle vi åter är på väg att skapa. Dess kalla nakenhet kommer att framträda fullt ut när vi inte längre har tillgång till billig energi utan behöver mer människokraft, om vi inte har den solidaritet och handlingskraft som behövs för att skapa ett bra samhälle efter oljan. |