Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 5, 5 februari 2010 Historien bakom Haitis katastrof Bristen på haitisk organisation efter jordbävningen har historiska förklaringar. Landet har under århundraden blivit utsatt för politiskt förtryck från bland annat Frankrike och USA. Det finns en filmsnutt på Youtube som visar hur CNN:s nyhetsankare Anderson Cooper hjälper en pojke som träffats av en sten kastad av plundrare i Port-au-Prince. Det är spännande TV, men riktigt usel journalistik. Cooper säger att plundring har brett ut sig men att det våld vi just bevittnat är ovanligt. Då frågar man: varför spred CNN filmen? Haitierna försöker ju organisera sig i lokala ansvarsgrupper för ömsesidig hjälp i brist på centrala insatser. Är CNN:s scen inte ren desinformation? Tråkigt nog är kombinationen av bra TV och dålig journalistik inte ovanlig. Man sprider visuellt slagkraftiga ögonblick och dramatiska historier men utan den nödvändiga väv av historisk information som skulle göra ögonblicken och historierna relevanta. Politiska katastrofer När det gäller Haiti är avsaknaden av historisk och politisk analys skrämmande. Media upprepar att landet är västra halvklotets fattigaste, men man säger inte varför. Dagens akuta olyckor i Haiti beror på jordbävningen, men lidandet har byggts upp under mer än tvåhundra år av politiska och sociala katastrofer. Ansvaret ligger inte bara hos haitierna utan också hos politiker i Frankrike och USA. Som första europeiska land avskaffade Frankrike slaveriet 1794 men behöll makten över kolonierna. Under den märklige Toussaint Louverture var Haiti en fri republik 1797 - 1802. Då återinförde Napoleon slaveriet i Västindien för att låsa arbetskraft vid plantagerna och säkra franska flottbaser. Han sände sin svåger general Charles Leclercq mot Louverture. Bägge dog 1803 - Leclercq av malaria och Louverture i franskt fängelse, troligen av kallbrand. Frankrike och USA förblev allierade mot England under många år, och Haiti var en slavstat. Först under Lincoln erkände USA ett fritt Haiti. Landets utrikesekonomi var strängt reglerad av de två stormakterna. Diktatorer och kupper Under den "liberale" Woodrow Wilson invaderade USA Haiti 1915. I allt praktiskt var landet ockuperat till 1934. Några egentliga nationalekonomiska möjligheter fanns knappast. Under de USA-stödda diktatorerna Papa Doc och Baby Doc Duvalier (1957 - 1986) kunde landet inte bygga upp sociala skyddsnät, infrastruktur, hälsovård, utbildning eller andra funktioner som hör till en fungerande stat. Dagens situation skall direkt härledas till den tiden. 1990 valdes den prästvigde Jean-Bertrand Aristide demokratiskt till president med över 60 procent av rösterna. Hans program för att lyfta landet ur kaos och fattigdom irriterade både USA och de haitier som tidigare gynnats av far och son Duvalier. 1991 störtades han av en kupp styrd av amerikanska generaler med president Bush seniors tysta gillande. Kidnappad president/
1994 hjälpte president Clinton Aristide att återta sitt ämbete, men han måste ge USA alla handelsekonomiska fördelar. När Aristide jordskredsvann nästa val 2000 och fortsatte tala för Haitis folk blockerade den andre Bush hans internationella ekonomiska relationer och blandade sig i den inhemska politiken genom att smuggla stora summor till oppositionen. 2004 kidnappades han helt sonika av amerikansk väpnad personal och flögs ur landet. I dag lever han i Sydafrika. USA hindrar honom att återvända trots att han har brett folkligt stöd och kunde bidra till att skapa ordning i jordbävningskaoset. Stenkastningsscenen ger CNN poänger hos finansiärerna, men borde inte media i större utsträckning visa på långsiktiga sociala och ekonomiska ansvar? Obekväma frågor? När man klagar över bristen på haitisk organisation och beredskap, borde man inte nämna anledningen? När äldre utländska statsmän väljs till galjonsfigurer för räddningsarbetet, vore det inte också god journalistik ur haitisk synvinkel att visa hur samma personer bidragit till landets situation - även om man då också måste ställa obekväma frågor? När journalisterna närmar sig begreppet politisk historia går man knappast in på vare sig USA eller Frankrike. I Washington Post talar man om Haitis "inneboende politiska dysfunktion". Jonah Goldberg i Los Angeles Times stryker högerläsare medhårs genom att skylla Haitis problem på en "fattigdomskultur". I New York Times går David Brooks steget längre och uppfinner "framstegsfientliga kulturinfluenser rotade i voodoo"! Man förstår mer genom att bevaka oberoende media. Sajten Democracy Now har rapporterat utförligt och trovärdigt. Likaså utmärker sig Peter Hallward i den brittiska The Guardian. När kommer resten av svenska media att följa efter? Filmen finns på adressen: www.youtube.com/watch?v=7Unh4v1lFU0 |