Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 2, 15 januari 2010 "Hantera vargen med förnuft" Att den lilla vargstam som existerar idag är inavlad är självklart. En population med för få individer blir inte mindre inavlad av att man skjuter bort individer och får ännu färre, argumenterar Elisabeth Falkhaven. Visst utarmas den genetiska variationen i och med inavel, men genetisk variation uppstår också av sig själv! Det är så fantastiskt här i livet, det är därför livet kan utvecklas vidare och vidare. Så länge det finns individer som inte är identiskt lika varandra genetiskt och de korsar sig så uppstår genetisk variation. Alla våra hundraser, de friska såväl som de mindre friska, härstammar ursprungligen från lika få individer. Dessa har man parat och sedan har man "plockat bort" alltså avlivat de sjuka individerna och behållit de friska. Knepet är att låta det bli tillräckligt många individer. 200 djur för lite Vi är överens om att det behöver bli fler vargar i Sverige och att vargstammen behöver nytt blod. Får vargstammen in nytt blod får den ett tillskott av vissa nya gener och den genetiska variationen blir mycket snabbt ännu större. Att vargstammen skulle drabbas av sjukdomar och dö ut är inte troligt. Tvärtom. Professor Hans Ellegren på Uppsala universitet, landets sannolikt främsta auktoritet på den skandinaviska vargstammen och dess genetik, säger i en intervju i Sveriges Radio: - Ur en vetenskaplig synvinkel så är dagens 200 djur alldeles för lite för att man ska ha en långsiktigt hållbar livskraftig vargstam. Så alla åtgärder som reducerar antalet djur kommer att inverka negativt på vargstammen. De två viktigaste åtgärderna enligt Ellegren är att "låta stammen växa så snabbt som möjligt" och "se till att det kommer till nytt blod". Felaktiga grunder Jag är inte motståndare till jakt. Däremot är jag motståndare till beslut som fattas på felaktiga grunder som svar på rädsla och hat. Nu har jägare skjutit urskillningslöst, alfadjur, alfapar med valpar, fullt friska individer och dessutom vådaskjutit flera djur. Alfadjuren är livsavgörande för flocken, för att hålla ordning och göra det som är rätt och riktigt för en vargflock. Den splittring som blir följden när alfadjuren skjuts är enbart av ondo, både för vargarna själva och troligen också för de boende runt den splittrade vargflocken. De unga djuren måste få en möjlighet att lära sig av de gamla djuren, hur man skall bete sig i umgänget med människor, för att hitta mat och så vidare. Skjuter man alfadjur och föräldrar till valparna kan det få ödesdigra följder. Kompetensutveckling Att argumentera för jakt för att få mer acceptans för vargen är som att argumentera för att om man tillåter lite snatteri i affärerna så slipper man de stora stölderna. Det vi behöver är att arbeta med attityder och kompetensutveckling. Att vara lyhörd för folk som bedriver djurhållning i rovdjurs-täta områden är viktigt. Det finns folk som är livrädda för varg, som hatar varg. Man kan inte enbart lyssna på dessa. Det finns också människor som har djurhållning i rovdjurs-täta områden som lever sina liv tillsammans med rovdjuren och hanterar detta faktum på ett förnuftigt sätt. Idag kan man hålla rovdjuren ute från hägn med många hjälpmedel. Här behöver vi tänka nytt - om vi vill ha rovdjur i Sverige - och självklart måste vi alla vara med och betala för de merkostnader och förluster som ändå uppkommer för djurägaren. Vi är ovana vid vargen i vår fauna idag. Ingen med kunskap i sakfrågan kan dock påstå att denna vargjakt har skett med utgångspunkt ur etiska och långsiktigt hållbara perspektiv. |