Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 4, 29 januari 2010 Spel med vapenexport S
ka Sverige tillåta vapenexport till länder i krig? En förkrossande majoritet vill inte det. 81 procent svarade nej i en opinionsundersökning som Demoskop genomförde i november på uppdrag av Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen, Amnesty, Diakonia och Kristna Freds. Det finns alltså en mycket stark folklig uppslutning bakom den lag som sedan länge förbjuder vapenexport till krigförande länder. Likväl använder USA svenska vapen mot Iraks folk. Våra bidrag heter till exempel Carl Gustaf (ett granatgevär), AT4 (ett pansarvärnsvapen) och Excalibur (världens första GPS-styrda granat - med unik precision mot bebyggelse). Sedan USA inledde sitt anfall på Irak har vår vapenexport till USA fördubblats. Även till andra länder i krigsalliansen säljer Sverige vapen. - Kommer ni att leverera nya, restriktiva regler för vapenexporten och se till att dessa efterlevs? Den frågan ställer den svenska fredsrörelsen till de båda regeringsalternativen i årets val genom ledande personer i de fyra organisationer som stod bakom opinionsundersökningen. Alliansregeringen svarade redan i sin höstbudget genom att föreslå en ny myndighet för exportstöd till krigsmateriel. Centerns partiledare Maud Olofsson vill lätta på reglerna för vapenexporten. I Rödgrön plattform för säkerhets- och försvarspolitik lovar oppositionen skärpa politiken för vapenexport, men främst handlar det om att odemokratiska regimer ska få svårare att köpa svenska vapen. Exporten till USA berörs inte. På en fråga om Miljöpartiet vill stoppa vapenexporten till USA och alla andra krigförande länder svarar partiets förhandlare om den rödgröna plattformen, Per Gahrton och Peter Rådberg, att de hoppas "att verkligheten och starka gröna argument ska leda till att också de problem som berörs i frågan får en fredspolitiskt rimlig lösning". Det sibyllinska svaret måste tolkas som att endast en stark freds- och solidaritetsrörelse kan tvinga fram en ny politik. Den kan få inflytande på den utredning som oppositionen tänker tillsätta. Under tiden ges generösa dispenser från Lagen om krigsmateriel. Det är dessa undantag från reglerna som har skapat en praxis som numera ersätter lagen. Den gamla principen att "land ska med lag styras" gäller inte om lagen går emot de stora ekonomiska intressena. Men från både de gröna och vänsterpartiet framhålls övertygelsen om att en ny regering kommer att driva en restriktivare politik gentemot odemokratiska regimer. Man kan lätt få intrycket av ett spel för gallerierna. De mest progressiva politikerna vill skärpa de lättast genomförbara reglerna mot försäljning till diktaturer. Därefter formuleras fredsrörelsens tandlösa fråga om nya restriktiva regler. Och politikerna kan gå ut i valrörelsen med sitt på förhand formulerade svar och kräva hårdare tag mot odemokratiska regimer. Alltihop är freds- och solidaritetsrörelsens fel - den breda och radikala freds- och solidaritetsrörelse som inte finns ... ännu. |