Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 1, 8 januari 2010
Skogens väktare
tt indianfolk i Amazonas regnskog kan på sitt språk uttrycka 16 olika sätt att säga grönt. Bara i den allra djupaste av dessa skogar kan man uppfatta så många nyanser och betydelser. Om de människor som kan urskilja 16 olika gröna färger utrotas, då utrotas också varje möjlighet till möte med dessa människor; då kommer för all framtid enbart existera människor för vilka grönt inte är annat än grönt. Mänskligheten kommer att ha tjänat in rörelsens hastighet, men vem kan säga om rörelsen är värdefullare än denna färg?
Jag har alltid intresserat mig för indianfolken - Indios - de första stora väktarna av skogen. Jag ville på djupet förstå deras mänsklighet, så ren till sitt ursprung, och på grund av detta hotade av förnedring och utsatt för stora faror.
Klicka på bilden för större version. (Foto: Fiona Watson/Survival)
Genom min mormors berättelser har Amazonindianerna kommit att betyda ett djupt förbund med regnskogen och mina erfarenheter har fått mig att studera ursprunget för den indianska kulturen. Min far var född i Amazonas, i Acre, på samma plats där också den mytiska skogvaktaren Chico Mendes föddes. I mitt arbete har jag försökt sammanföra känslomässiga och kulturella minnen, poesi och dokumentation samt den arkaiska och samtida världen.
Jag anser att man inte kan nå regnskogens själ utan poesi. Antropologin är en forskningsgren som ger företräde åt objekten och den materiella kulturen. Jag ger företräde åt det lättare subjektet: själen. Det är inte en tillfällighet att jag är både poet och antropolog. Härur det trängande behovet att rädda regnskogen och dess invånare.
Den senaste katastrofen som drabbat Amazonas är ett brott mot naturen som i storlek mätt är en tragedi. Den biologiska mångfalden, variationen av levande arter, människorna och de som lever i det osynliga, gudomligheterna och myterna, försvinner en efter en. Också vår kultur kommer att försvinna, liksom våra ord. Jorden är en organism som lever av sig själv, kapabel att skapa sitt eget självförsvar. Min röst, mitt arbete och det arbete som alla skogvaktarna, som Indios-folken utför, liksom det arbete den sittande brasilianska regeringen, WWF och De Gröna utför, är skapat av denna del av naturens eget självförsvar.
Den motsatta sidan - de multinationella företagen - som tenderar att förstöra, gömmer sig tyvärr bakom en falsk utveckling av en ekonomi som inte bryr sig om en möjlig balans, medan de förstör och lämnar efter sig öknar och oreparerbara katastrofer.
Edward O. Wilson, upphovsman till begreppet biodiversitet (= biologisk mångfald, som innebär rikedom och mångfald av arter och naturliga system med dess genetiska variationer, har sagt: "Förlusten av den genetiska mångfalden och förstörelsen av de naturliga miljöerna är resultatet av vår tids slöhet som de kommande generationerna inte kommer att förlåta oss för."
Den tropiska regnskogen består av en extremt tät och varierad biologisk miljö både beträffande dess livsformer som den existerande interaktionen dem emellan. Om man betänker att det i ett enda träd kan finnas tusentals olika arter som interagerar med trädet på hundratusentals olika sätt kan man räkna ut att det naturliga världsarv som ska kunna garantera mänsklighetens framtid når sina högsta nivåer i den tropiska regnskogen.
Ett av de första och grundläggande försvaren för detta livets världsarv är att studera, dokumentera och inventera denna biologiska mångfald för att kunna känna till det som finns just nu och det som ännu kan bevaras.
En konstruktion av ett nytt perspektiv för hållbar utveckling kommer att kräva en omsorgsfull investering i vetenskap och teknologi genom att rikta de finansiella prioriteringarna mot olika former av rättvis ekonomi.
I det senaste Världsforumet som hölls i Johannesburg, om jorden och hållbar utveckling, kom man fram till, trots att USA och andra länder fortfarande är avogt inställda, att den tidsålder vi lever i kännetecknas på ett dramatiskt sätt av vår planets hälsa, vårt enda hem där vi alla, utan undantag, bor.
Jag är medveten om att vetenskapen ökar kunskapen och utvecklar de mänskliga möjligheterna, men vi vet också att det existerar usla rådgivare, politiker och en ekonomisk makt som styr en regering som står över regeringarna i jordens olika demokratier.
Dessa tenderar att skjuta vetenskapen och utvecklingen mot en dunkel och tragisk marknads intressen. I den västliga kulturen betraktas träden och blommorna enbart som utsmyckningar eller landskapsbilder, medan i den amerikansk-indianska kulturen, särskilt den i Amazonas, är varje element i naturen del av det hela, del av ett mikrokosmos förseglat av naturliga relationer oumbärliga för varandra.
Fram till för lite sedan ansåg den västerländska kulturen att människan var herre över naturen och därför hade rätt att manipulera den enligt eget behag. Det finns en dröm om allsmäktighet ur vilken mänskligheten håller på att resa sig, människan står inte längre över naturen, utan är del av en gemenskap.
Med min poesi söker jag det antika ursprunget i trädens, djurens och flodernas namn. Jag lyssnar till mitt minne och i dess meandrar återfinner jag ord som låter som och betyder saker som regnskogens antika folkslag har sagt. Jag skriver dessa ord och dessa ljud och de följer extatiska, skräckfyllda och skällande drömmar och känslor.