Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 48, 27 november 2009

Förhandlingar med en känslig värld

Naturvårdsverkets Klimatforum växer för varje år som går och är Sveriges största klimatkonferens. I år dominerar förstås det kommande toppmötet i Köpenhamn och känslorna är blandade. Ska vi spara på krafterna och satsa på ett bättre avtal längre fram eller måste vi ta chansen och driva på nu?

- Ni som tror att mötet i Köpenhamn kommer resultera i ett tillräckligt bra avtal för att klara klimatet håller upp den gröna sidan av pappret, och ni som inte tror det håller upp den röda, säger Maria Ågren, Naturvårdsverkets generaldirektör.

Den stora hörsalen i Aula Magna på Stockholms universitet är nästan full med folk (drygt tusen personer) och den blir tydligt röd. Det är Naturvårdsverkets årliga Klimatforum och med bara tre veckor kvar till klimattoppmötet i Köpenhamn är alltså inte optimismen i topp.

- Ett starkt klimatavtal är avgörande för vår framtid och därför är det naturligt att fokusera på det och var vi står i klimatfrågan idag, säger Maria Ågren.

Gyllene tillfälle

Hon betonar hur den ekonomiska krisen också är ett gyllene tillfälle att göra något åt klimatkrisen.

Miljöminister Andreas Carlgren är på ett förmöte inför Köpenhamn och kan inte delta på årets klimatforum men förmedlar sina synpunkter i en inspelad intervju som visas på storbild.

- Världen har väntat alldeles för länge på ett avtal. Utsläppskurvan behöver böjas av och böjas av snabbt för att nå 2-gradersmålet och alla länder ska vara med.

- Vad vi än gör kommer det kännas som det är för lite. Men världen kommer att klara klimatfrågan - för att vi måste.

Han får frågan vad som är det sämsta scenariot i Köpenhamn.

- Det är dels att parterna tröttkör varandra med låga bud och tappar förtroende för varandra och hela processen och att det resulterar i en vag deklaration. Vi behöver ett mycket starkt multilateralt och legalt bindande avtal. En svag uppgörelse är värre än ingen alls.

Han säger att det emellertid är så oerhört bråttom att få ett kraftfullt avtal att ett misslyckande inte finns i hans tankevärld. Om man tänker att man ska hamna i diket så hamnar man också där.

Hävstång

Varför satsar inte EU på en 30-procentig minskning direkt?

- Jag är också otålig, men faktum är att en tio-procentig minskning i EU äts upp av Kinas ökande utsläpp på två år, säger Andreas Carlgren. Vi behöver använda det som hävstång för att sätta press på andra länder att följa med uppåt.

Han betonar också betydelsen av privata investeringar i utvecklingsländerna. Alla parter vinner på att engagera näringslivet, menar han.

Värsta scenariet

Näste talare är Johan Rockström, professor vid Stockholms universitet och chef för Swedish Environment institute och Stockholm Resilience Center, och han ger en uppdatering på de senaste vetenskapliga mötena och rapporterna i klimatfrågan.

I mars i år träffades 2400 miljöforskare i Köpenhamn och deras slutsats var: "De värsta IPCC-scenarierna håller på att realiseras. Det är inte längre möjligt att utesluta en accelererande klimatförändring på grund av tröskeleffekter."

- Den viktigaste slutsatsen är att kunskapsläget förskjuts, är dynamiskt och vi lär oss mer för varje dag som går, säger Johan Rockström.

Han visar en sammanställning med en jämförelse av riskerna med olika grader av temperaturhöjning mellan FN:s internationella klimatpanels (IPCC) rapport från 2001 och den senaste från 2007. Risken för, som han uttrycker det, oacceptabla klimatkatastrofer bedömdes 2001 att ligga vid 4-5 graders ökning medan det med kunskapsläget 2007 bedömdes kunna hända redan vid 3 grader.

Han berättar att direkta observationer i miljön visar att vi rör oss i den högsta kurvan av IPCC:s projektioner över förändringar i klimatet, alltså en ökning med 6 grader. Ett exempel är höjningen av havsytan, ett annat avsmältningen av glaciärer.

Forskarna har lärt sig mycket om de så kallade tröskeleffekterna som inte fanns med i IPCC:s beräkningar och inte i de stora globala modeller som har använts tidigare. Den stora avsmältningen av Arktis havsis 2007 kan vara en sådan tröskel, men det är ännu för tidigt att säga.

- Tvågradersmålet som politikerna nu diskuterar är ur vetenskaplig synvinkel ett högriskmål, säger Johan Rockström.

Grönlandsisen

Grönlandsisen är ett exempel där forskarna inte vet när det har gått så långt att hela isen destabiliseras och vi ser en långsiktig havsnivåhöjning på 7 meter, det kan vara redan vid 2-3 graders temperaturökning.

- Enligt en rapport som kom för några dagar sedan accelererar avsmältningen av Grönlands inlandsis snabbare än vi trodde. Den står redan för 25 procent av havsytehöjningen.

Temperaturmätningar har annars visat på en sänkning av temperaturen under de senaste åren, men Johan Rockström betonar att den övergripande trenden fortfarande ligger inom spannet för IPCC:s klimatmodeller. Atmosfären är egentligen en dålig indikator eftersom mark och hav tar upp mycket av energin som tillförs systemet.

- Det är världens största ekosystemtjänst, det som kallas resiliens, att naturen tar emot och buffrar den snyting, den chock som vi utsätter världen för, säger han.

Men det är inte bara de 30 miljarder ton koldioxid som vi släpper ut varje år från fossila bränslen utan också enorma mängder av andra växthusgaser som metan och lustgas.

Johan Rockström påpekar att utsläppen aldrig har ökat så fort som under de senaste tio åren då vi har försökt göra något åt problemet. Det är viktigt att tänka på i Köpenhamn.

Maskering av uppvärmning

- Det är viktigt att betona att diskussionen nu gäller om uppvärmningen blir mellan två eller åtta grader, skillnaden mellan en farlig uppvärmning och katastrof. Diskussionen gäller inte längre om det är en uppvärmning mellan noll och två grader, säger han.

En osäkerhet ligger i olika feedback-mekanismer som att is reflekterar solljus medan öppet hav och bar mark absorberar energin i högre grad. Vilket gör att uppvärmningen av Arktis går snabbare allteftersom mer is smälter.

Ett annat orosmoment är den maskering av uppvärmningen som orsakas av utsläpp av nitrater och sulfater i atmosfären. De bildar partiklar som reflekterar solljuset och verkar därför avkylande.

- Det går inte att utesluta att den faktiska uppvärmningen redan är 2,4 grader. Så om vi tar bort luftföroreningarna så kommer uppvärmningen att accelerera väldigt snabbt, säger han.

Men vi kan inte bara fokusera på klimatsystemet eftersom det interagerar med hela det planetäta systemet som kväve, fosfor, mark, biologisk mångfald, stratosfäriskt ozon och försurningen av haven och hur det påverkar det marina livet.

Det är en mycket komplicerad bild. Vi behöver fokusera mycket mer på skogar och ekosystem.

Han berättar också om ett nytt sätt att räkna på klimatproblematiken som presenterades i tidskriften Nature i april.

- Man överger ppm och gradtal och räknar på en kolbudget för hela mänskligheten. Vi kan enligt beräkningen släppa ut en triljon ton koldioxid från år 2000 till 2050 för att klara 2-gradersmålet och vi har redan släppt ut en tredjedel av det.

Nya satellitmätningar

Efter sin presentation får Johan Rockström sällskap av Erland Källén, forskningschef på The European Centre for Medium-Range Weather Forecasts i England, och Svante Bodin, departementsråd på miljödepartementet.

Erland Källén redovisar helt nya resultat där forskarna använt sig av satellitmätningar för att få temperaturdata för områden som inte har vanliga mätstationer, till exempel i områden nära nordpolen och i Sibirien. Resultatet både motsäger och bekräftar forskarnas bild genom att visa att det i motsats till andra mätningar faktiskt har skett en fortsatt global uppvärmning under de senaste 5-6 åren, särskilt vintertid runt nordpolen.

Hur ska man få in de här nya vetenskapliga resultaten i de politiska besluten, frågar Johan Kuylenstierna, chefsrådgivare för FN:s vattenorgan/FAO och adjungerad professor vid Stockholms universitet, som är moderator under forumet.

- Från politiskt håll vill man förlita sig på IPCC:s utvärderingar och har en motvillighet att se till en rapport i taget, säger Svante Bodin. Men man ska ju inte heller bortse från de senaste vetenskapliga rönen så det finns ett stort behov av en sammanfattande uppdatering.

Gamla data

Han påpekar att de data i IPCC:s senaste rapport som man nu förlitar sig på är fyra år gamla.

- Hotbilden har förskjutits och det är viktigt att nya resultat får genomslag.

Även 2-gradersmålet är ett gammalt mål och bygger på det dåvarande vetenskapliga underlaget.

- Det är en avvägning av vad vi behöver göra och vad som är ekonomiskt rimligt att uppnå. Men vi har redan väntat länge och det blir allt svårare att uppnå, även i ett ekonomiskt perspektiv.

Johan Kuylenstierna undrar om det finns en risk för att man orsakar nya problem om man driver på klimatarbetet för fort.

- Klimatet är golvet vi står på, förutsättningen för jordbruk, vattenförsörjning och fiske. Under 10000 år har det varit grunden för vår otroliga utveckling, säger Johan Rockström. Till och med klimatskeptikern Björn Lomborg har krupit till korset, och menar till och med att det inte räcker med vanliga utsläppsåtgärder utan förespråkar geoenginering, berättar han.

Planeten känsligare

Som avslutning säger Johan Rockström att det viktigaste budskapet till Köpenhamn är att trenden i vetenskapen går mot att planeten är känsligare än man tidigare trott och att vi måste vara mer försiktiga.

- Jag har full respekt för att 2-gradersmålet är en kompromiss för vad som är socialt och ekonomiskt gångbart, men frågan är om det utrymmet finns kvar, säger han.

Johan Kuylenstierna uppmanar publiken att hålla upp den gröna sidan av pappret om de tror att läget är så allvarligt som forskarna säger, annars den röda. Aula Magna blir grönt, med några få inslag av rött.

Det är möjligen för att väga upp denna av forskarna orsakade oro som Naturvårdsverkets fortsatta program är ovanligt lättsamt. Det fortsätter med en verbal brottningsmatch mellan Carina Lundberg Markow, chef för ansvarsfullt ägande på Folksam, och Helene Biström, vice vd på Vattenfall AB, om företagens ansvar i klimatfrågan.

Sedan spelar elever från Globala gymnasiet upp ett rollspel där de gestaltar företrädare från olika länder i klimatförhandlingarna. En snabbkurs i de olika parternas förslag och ståndpunkter.

Sist ut är Spanarna från Sveriges Radio P1 som ger sina visioner och tankar inför framtiden. Men innan dess är det en avslutande debatt med bland annat Tom Hedlund, enhetschef på Naturvårdsverket som sammanfattar förväntningarna inför Köpenhamnsmötet.

Han påpekar att vi måste ha nått toppen för utsläppen före 2020 och att den globala kostnaden beräknas bli 5-20 procent av BNP om inget görs och högst 2,5 procent för 2-gradersmålet.

- Mitt tips är att förhandlingarna troligtvis kommer gå vidare efter Köpenhamn, säger han.

I grunden positiv

Svante Axelsson, generalsekreterare på Naturskyddsföreningen, säger att han egentligen är i grunden positiv eftersom hela världen vinner på att göra något åt klimatproblemen, men han är oroad över att alla vill sätta ribban lågt inför mötet. "Man sätter inga världsrekord på ett träningsläger."

- Vi behöver fokusera på att det är skönt, utbrister han. Det har Barack Obama förstått som pratar om att rädda jobben med en grön omställning.

- Jag hoppas att vi kan bli överraskade i Köpenhamn, för de flesta länder, de flesta människor vill överleva. När Montrealprotokollet (för att avveckla ozonskadande freoner) skrevs på hade många företag redan sagt nej till freoner. Nu är vi inne i en medvetandehöjande process så troligtvis kommer den politiska processen att vara så seg att den blir överkörd av verkligheten, säger han.

Sofia Härén