Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 45, 6 november 2009 Såsom i USA så ock i Sverige "Samhället behöver mindre kritiskt tänkande" är budskapet från USA:s "tokhöger". Håkan Larsson skriver i en serie i tre delar om detta och det mäktiga Alliance for America som har inspirerat svenska Alliansen. Oppositionen måste skaffa sig tolkningsföreträde, skriver Håkan Larsson. (Del tre av tre.) Under flera årtionden har USA:s tokhöger arbetat för att upprätta en omskolningsmaskin för att producera och torgföra en lära där allt som smakar av liberalt eller grönt tänkande ifrågasätts och ogiltigförklaras, ofta tillsammans med själva orden "det offentliga". När han beskriver detta väldiga system, som arbetar enligt principen att samhället behöver mindre kritiskt tänkande och fler medborgare vilkas enda roll är att konsumera, skriver den välkände författaren Lewis Lapham: "Byggandet av Jultomteverkstäder utanför statens styrelse och den akademiska sfären medförde en ökad produktion av pamfletter, historieskrivningar, monografer och debattskrifter avsedda att slita sönder den radikala tanken i alla dess former - demoniserandet av den liberala pressen; angrepp på solidaritet och vardaglig medkänsla; omöjliggörandet av radikala utbildningsprogram - och när Ronald Reagan 1980 intog Vita Huset var alla verkstäderna igång för full maskin. Jämför detta till exempel med de förhållanden som rådde då den svenska A-pressen systematiskt förstördes. Vill man förstå och stå emot samtidens frontalangrepp på allt vad svenskt välfärdssamhälle, radikal utbildning, grön utveckling, solidaritet och ansvarskänsla heter är det viktigt att veta var allt detta kommer från. Man kan inte diskutera ändrade utbildningsvillkor, demonterande av rättvisesystem, frågan om myndighetsrollen, problem med jämlikhet och kompetens, omstöpandet av lag och rätt, folkpartiets strävan efter att definiera den svenska kulturen efter eget huvud, KD:s anspråk på etik och moral, och det moderatstyrda svenska 50/50-samhället som om de vore isolerade problem. Det hjälper inte att som politiskt parti rätta in sig i ledet och överge grundläggande principer för att locka väljare och förändra inifrån. Det hjälper heller inte att lita till EU som skyddande makt. Alliance for America har inget emot EU. I frågor av fundamental art har man alltid varit ense på ömse sidor om Atlanten. Den offentliga närvaron av Allians för Sverige, som vill sträcka sig från media över utbildningssystem, myndighetsfunktioner, sociala strukturer, beskattningsprinciper och offentliga umgängesformer ända in i en omdefinition av demokratins grunder, är ett tecken på hur man vill förändra landets ideologiska struktur. Därför måste en opposition värd namnet själv skriva dagordningen för debatten. Man måste skaffa tolkningsföreträde för frågor och principer som skall avhandlas; inte låta motståndaren definiera. I och med att Alliansen vill omdana begreppet demokrati i Sverige måste oppositionen få tolkningsföreträde när det gäller demokrati. Man måste debattera och klarlägga hur maktbruk, ojämlikhet, dolda agendor och oreglerade marknader gör en demokratisk styrelseform allt svårare att förverkliga. Man måste identifiera och blottställa elementen i Alliansens propaganda, som nu dränker praktiskt taget alla andra media-röster. Man måste visa varifrån den hämtar sina slagord, och hur slagorden hänger ihop. Det kommer att bli allt viktigare att visa hur Allians för Sverige är en kopia av Alliance for America; en halvhemlig organisation av miljardärer längst ut på högerkanten som genomför sin privata dagordning utanför accepterade demokratiska arbetsformer. Allians för Sverige bygger på samma privatpolitiska system som bar upp presidenterna Nixon, Ford, Reagan och de bägge George Bush, och systematiskt saboterade ämbetstiderna för både Carter och Clinton. Allians för Sverige har samma dagordning och samma metoder. Det måste stå klart att hotet mot en kritisk, välinformerad och minnesgod valmanskår inte är ett kommunikationsproblem, utan en fråga om utbildning. Så länge väljarna kan fås att tro att Alliansen är ett demokratiskt projekt är det svårt att ifrågasätta den svenska högerns dagordning. Då kommer debatten att fortsätta handla om meningslösheter utan att alls beröra demokratiska problem och möjligheter. |