Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 45, 6 november 2009

Mongoliska minnen

esökte under veckan Internationella Biblioteket, Stockholm. I skuggan av det stora Asplundska stadsbiblioteket på Sveavägen ligger ett hus fyllt av flera tusen internationella böcker och tidningar. Fullt av folk, svarta, röda, gula, vita rör sig med främmande tungomål, en språkförbistring som biblioteket sakta löser upp med sitt hav av böcker. Ibland blir där tillställningar. En sådan besökte jag.

Med marschaller, blommor, musik framfördes den första diktöversättningen till svenska av sju unga mongoliska poeter. Tamás Gergely, rumänsk/ungersk fantasirik bibliotekarie hade samordnat: recitation, sång, musik, diskussion kring mongolisk litteratur.

Aulan var full av förväntansfulla lyssnare när Ingela Karlsson, Teaterbägaren, framförde sitt collage av nya dikter från Mongoliet, med stöd av två musiker, Lotse Arkhang, tibetansk trumma och sång, Bechbat Tsagaanchuluun, mongolisk tvåsträngad fiol.

Alla känner vi till det stora Mongoliska imperiet med härskaren Djingis khan från 1206. Litteratur finns bevarad från dessa år. Den 600 mil långa kinesiska muren byggdes för att bromsa de mongoliska horderna. Landet ligger bortom vår horisont, inklämt mellan Ryssland och Kina. Mer än tre gånger Sveriges yta, med en befolkning på 2,7 miljoner. Hästar, får, getter, kor, kameler uppgår till 33 miljoner. Mongoliet exporterar koppar, guld, trävaror samt kashmirull, den bruna geten med silkesmjuk ull. Mjuk som mulen på ett föl.

Ulan Bator, huvudstad med en miljon innevånare är en av de kallaste i världen. Landet ligger på en högplatå utsatt för Sibiriens nordanvind, 200 dagar om året är det dock sol. Religion är tibetansk buddhism.

Millennieskiftet firade vi med champagne och räkmacka. Sverige var insvept i klockklang från landets kyrktorn. Påstods att datorer skulle braka ihop, rykten om världens undergång.

Mongoliet härjades då av en mycket kall vinter. Kylan gick neråt minus fyrtio och vinden packade snön till is. Sex miljoner djur svalt ihjäl, samt ett okänt antal folk dog, mest barn och gamla.

Vinterns kyla följdes av sommartorka. Marken gav inget bete, stödutfodring kostar pengar. Hö som tas under sensommaren är till för kalvande, lammande, fölande djur. En tredjedel av befolkningen lever under fattigdomsgränsen: 150 svenska kronor i månaden. Många mongoler är nomader med byteshandel.

1997 tog jag järnbanan från Moskva till Ulan Bator, besökte folk ute på landet i norr. Förra våren gjorde jag samma sak, denna gång hälsade jag på liten by söder-ut. En by utan väg, några sammanträngda jurtor, (det mongoliska åretrunt-tältet) med vänliga människor och en mängd av kreatur. En vindsnurra till försörjning av mobiler och en gemensam tv. Bodde hos ung änka. Hjälpte till med det lilla jag klarade av.

Minns ensam kvinna, stod och sågade grov aspved i halvmörkret med lång timmersvans gjord för två. Hennes man förtjust i starka drycker, syntes inte till. Jag ville inte genera henne med erbjudande om handräckning.

Om kvällarna red vi hem får- och getskocken på 900 djur. Vi, en glad grabb på sju, en blyg dam på 60 och jag. Kreaturen måste tillbaka till byns kraftiga inhägnad, innan mörkret föll, annars kom vargarna och tog för sig.

På natten släpptes två stora raggiga bestar till hundar lösa, de såg fruktansvärda ut på dagen. Hur skulle de inte se ut i månsken? Inte ens när de var bundna vågade jag i närheten av deras dreglande käftar.

I huvudstaden besökte jag författarförbundets hus, grön missfärgad byggnad med ekande trappsteg. Doft av kvarsittande trettital, fylld av hyggligt folk. Träffade Pen-klubbens ordförande Gun-Ajav Ayuzana, han berättade om för- och nackdelar bland det skrivande folket. Visade mig mongoliska böcker översatta till andra språk. De hade haft en poesifestival 2006 med över trehundra internationella deltagare men ingen från Skandinavien.

Han föreslog: varför översätter ni inte denna? Halade upp en bok ur den slitna portföljen som stod under bordet. En grön bok: "En väldigt stor vit elefant". Ung engelsman, Simon Wickham-Smith, kunnig på många språk, hade översatt den till engelska tillsammans med Sh. Tsog, äldre mongolisk författare.

Tja, varför inte. Jag råkade säga vad jag tänkte. Bra, sa denne hedersman och bjöd på ett glas för att konfirmera det hela, samtidigt ett handslag: affären uppgjord, som hästmarknad förr.

Ung stockholmspoet, Joar Tiberg, till hälften värmlänning, har tillsammans med mig tolkat denna diktbok från mongoliska över engelska till svenska. Joar, ung som den engelske översättaren samt litteraturvetare, nyss har han översatt Harold Pinters bok "Frihetens språk". Jag har kunnande inom får och häst. I över 25 år hade jag en mängd får, ävenså hästar med fölungar.

Som avslutning på kvällen läste Joar några dikter, bland annat av Rentsendorjin Emüjin, 36 år. Hon arbetar för tidningen Önöödör och för Nationella Mongoliska televisionen.

Fåglar flyger i streck, rör till himlen.

Varma små droppar av pärlor från skyn,

träffar mina läppar.

Jag känner smak av tårar.

Fladdrande löv, jorden ger sig iväg med dem.

Förtorkat gräs stönar av smärta, emellanåt

under klackarna på mina skor.

Min själ såras. Är det vad de kallar höst?

Gunnar Svensson