Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 45, 6 november 2009 Lyckad kvinnokvotering till norska styrelser D
et norska forskningsinstitutet Center for corporate diversity rapporterar om fullständig framgång i sin utvärdering av hur lagen om kvotering till minst fyrtio procent kvinnor i de norska börsbolagens styrelser utfallit. Den kom 2006. Företagen fick två år på sig att klara det med hot om att bolaget annars skulle upplösas. Och de har lyckats. Andelen kvinnor i styrelserna har sedan lagen infördes ökat från 7 procent till 40,2 procent. Det har inneburit en föryngring och en kompetenshöjning för styrelserna eftersom kvinnorna haft högre utbildning. Också i de bolag som inte omfattats av lagen har kvinnor ökat sin andel. Där har man sett den snabbaste utvecklingen av kvinnor i företagsledningarna. Ingen av de farhågor som framfördes före lagen har inträffat. Det har inte skett någon kompetenssänkning. Investerarna har inte flytt. Företagen har inte flyttat utomlands. Och kvinnorna i styrelserna upplever att man lyssnar på dem. Samma argument har framförts mot en kvotering i Sverige och de torde vara lika ogrundade här. I Sverige är andelen kvinnor i börsbolagsstyrelserna bara 19 procent, hälften mot i Norge. I Norge var det näringsministern Ansgar Gabrielsen høyre, som utan att rådfråga någon tog initiativet till kvotlagen 2002. Han ville inte vänta 200 år på 40 procent kvinnor. När de borgerliga i Sverige trädde till lades ett lagförslag om minst 25 procent kvinnor ner. Näringsminister Maud Olofsson tycker att sådant är något som inte politiker skall lägga sig i. Mona Sahlin vill dock införa kvotlag om oppositionen vinner valet. Ett företag mister i utblick, konkurrensförmåga och anpassbarhet till en snabbt föränderlig omgivning, om de som styr har samma ålder, samma bakgrund och samma referensramar. Synfältet behöver vidgas. Med så få kvinnor som i svenska styrelser är företagen inte kompetenta nog. Märkligt är till exempel att branscher som beklädnadsindustrin och livsmedelsindustrin med så många kvinnor som anställda och kunder inte har kvinnor i sina företagsstyrelser. Det är i fler faktorer än kön som företagen behöver öka sin mångfald. De skulle må bra av att ha fler med annan etnisk bakgrund, fler med ett annat socialt ursprung och fler med en annan kompetens än den traditionella. Inte bara styrelserna skulle behöva fler kvinnor. Det är ännu viktigare att ha det i företagsledningarna, men där är kvinnor lika sällsynta som i styrelserna. Det är de som ansvarar för den dagliga driften, och de har oftast större betydelse för vilken politik företagen för än styrelserna. En bra början vore dock att kvinnokvotera styrelserna. Nu är det ingen som längre tycker att det är fel med varvade listor till politiska val. Med en styrelse-kvotering skulle fler kvinnor kunna visa sin kompetens. Det skulle så småningom också ge fler kvinnor chansen till företagsledande positioner. Det ger i sin tur större urval av kvinnor till styrelserna. Många män i ledande befattning är dessutom på väg till pension. Utbildningsmässigt är kvinnor redan mer kompetenta än män. Med fler kvinnor i styrelser och ledningar skulle de snabbt hämta in också deras erfarenhetsmässiga försprång. Då skulle mansklubbarnas tal om kompetens vara än mer mossbelupet än i dag. Fler beslutsfattande kvinnor kommer dock inte självklart innebära ett mer jämlikt samhälle. Risken är att den manliga eliten kompletteras av en kvinnlig elit med lika stort antal styrelseplatser per person och med lika höga löner och bonusar som männen. Fast det är ett annat problem, som inte löses med könskvotering. Det är inget argument mot att förvägra ökad jämlikhet mellan könen i företagens styrelser. |