Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 38, 18 september 2009 Fågeldöden - inget nytt problem Börje Wigström har gjort en tillbakablick på miljöproblemen i Östersjön och den oförklarliga fågeldöden och kommer fram till att ledtrådarna fanns redan på 70-talet och att problemet troligen inte bara är begränsat till fåglar. Orsaken till den mystiska fågeldöden har diskuterats i många år utan att man har kommit fram till en enighet kring orsak och verkan. Det är många gånger olika viljor som vill samma sak men som har olika inriktningar när man tar sig an problemet. Min hypotes om fågeldöden är följande: Miljögifter som upptas i och fortplantar sig i näringskedjan är inte alls oviktigt när man diskuterar fågeldöden. Svenska Dagbladet 2009-07-14: "Vitaminbrist trolig orsak till fågeldöd". I artikeln säger Lennart Balk följande: Vi har kunnat utesluta klassiska organiska miljögifter. Ett annat möjligt scenario är att klimatförändringar och störningar i biokemiska cykler är orsaken. Svenska Dagbladet 2006-11-05: Östersjön har aldrig mått sämre. Syrehalterna är lägre än någonsin. Och aldrig tidigare har det funnits så mycket giftiga svavelväten som nu, visar nya mätningar. Svenska Dagbladet 2006-09-21: "Höga gifthalter i svensk strömming och nötfärs". Giftigast i matkorgen: Klororganiska bekämpningsmedel, DDT (1) svensk strömming, PCB (1) svensk strömming, Bromerade flamskyddsmedel (1) svensk nötfärs, Fluorerade ämnen (1) svensk strömming. Dagens Nyheter 2006-07-18: "Mystiska tarmsår drabbar gråsälar". Antalet tarmsår hos gråsälar har ökat kraftigt. Nästan hälften av alla sälar som Naturhistoriska riksmuseet obducerat de senaste åren har haft tarmsår. Vad sjukdomen beror på vet ingen. En möjlig orsak till tarmsåren kan vara att strömming i Gävlebukten har högre halter av miljögiftet dioxin, men forskarna tror inte att det är hela förklaringen. Det kan vara något nytt gift som är i omlopp. Eftersom sälarna äter fem kilo fisk om dagen drabbas de först av de gifter som finns i fisken. Dagens Nyheter 2004-06-11: "Stadsveterinär Torsten Mörner: En möjlig orsak till fågeldöden är B-vitaminbrist. Men om det beror på miljögifter, virus eller något annat är okänt". Här nämns i alla fall kemikalier som en möjlig orsak till fågeldöden. Många kemikalier som släpps ut i våra avlopp påverkar vattenlevande organismer. Parasitmedel, hormonpreparat, växtbekämpningsmedel och gödselmedel som används i jordbruket läcker ut i vattendragen. Algblomning förekommer framförallt då näringsämnena fosfor och kväve stimulerar blomningen av cyanobakterier, förut kallat blågröna alger. Cyanobakterierna kan bilda nervgiftet cyanid som kan orsaka skadliga långtidseffekter i vattenmiljön och kan döda både fågel och fisk. Tiaminas, ett enzym som bryter ner tiamin (B1-vitamin), finns i många marina organismer som blötdjur, skaldjur och fiskar. I Östersjön innehåller strömming och skarpsill tiaminas. Det är oklart vilken roll tiaminas har i naturen och hur enzymaktiviteten är reglerad. Enzymet är normalt inaktivt i sitt värddjur och aktiveras efter att djuret har dött. Studier har visat att vissa kväve- och svavelföreningar kan aktivera tiaminas. Kanske att nedbrytningsprodukter från det döda djurets protein kan ha den rollen i naturen. Det stora problemet tycks vara att tiaminas har övergått till att vara aktivt i levande fisk. I Finland har man påvisat både aktivt och inaktivt tiaminas i strömming. Forskning har visat på att det inte beror på att födan innehåller för lite tiamin utan sannolikt på att bytesfisken innehåller tiaminas. Sannolikt finns det aktivt tiaminas på fler ställen än i Östersjön och i fler organismer än fisk. Sedan några år tillbaka har det rapporterats om sjöfågeldöd längs den svenska ostkusten, från Blekinge upp till Gävlebukten, och i insjöar som Vänern, Vättern och Mälaren. Vitamin B1 är viktigt för normal funktion av nerver, hjärna och reglering av hjärtfunktionen. Blekinge Läns tidning 2009-07-06: de runt 400 fåglar som hittades döda i förra månaden i Blekinge skärgård dog troligen av svält, enligt tester som gjorts av Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), prover har tagits för både botulism och fågelinfluensa, men alla prover har varit negativa. Teorin är att det helt enkelt funnits för lite mat till fåglarna. Min kommentar är att man gjort det alltför enkelt för sig genom att tillgripa svältdöden som en förklaring till det här. Borde man inte vidga sina vyer och söka förklaringar som är mer vetenskapliga? Det talas också om att virus kan orsaka fågel- och säldöd. Vad är det för slags virus man i så fall talar om? Inte i någon rapport har det framkommit. Nedsatt immunförsvar på grund av kemikalieförgiftningar kan dock vara en orsak till att de här djuren inte förmår att försvara sig mot normalt förekommande sjukdomar. Min förklaringsmodell är följande: Fåglarna har drabbats av en förgiftning genom att de ätit fisk med tiaminas som bryter ner deras tiamin (B1- vitamin) som är viktigt för metabolism (ämnesomsättning) av kolhydrater och för flera andra livsviktiga kroppsfunktioner. 1979-09-01, Anna Lisa Obel, professor: PM beträffande delfindödligheten i Kolmårdens djurpark: Obduktionsresultatet av delfiner som undersökts vid Statens Veterinärmedicinska Anstalt, är nu klart. Det föreligger en skada i perifera nerver och i mindre utsträckning basalt i hjärnan. En vanlig orsak till denna typ av nervskada är B1-vitaminbrist. En dylik brist kan lätt uppstå vid fiskutfodring genom att vissa fiskarter, speciellt fiskar hörande till braxensläktet, samt skarpsill, innehåller ett ferment, tiaminas, som bryter ner B1-vitaminet. De symtom, som de sjuka delfinerna visat, avmagring och mot slutet kräkningar och kramper, är typiska för B1-vitaminbrist. När fodret byttes ut tillfrisknade de återstående delfinerna. Tidigare framförda misstankar, att delfinerna lidit av stress eller förgiftning med DDT eller cyanid, var således obefogade Jag vill också följa upp detta med en artikel som är publicerad i Svensk Veterinärtidning 1971 av författarna och forskarna, Claes-Göran Lilja och Tony Kronajevic som beskriver sina iakttagelser av Cerebro-cortical nekros (CNN) hos får och nötkreatur. Djuren hade drabbats av synnedsättning, blindhet och centralnervösa symptom som kunde tyda på förgiftning av bly och/eller kvicksilver. Men den fundamentala skadan i centrala nervsystemet var celldöd i storhjärnans barks nervceller som orsakas av tiaminbrist (B1-vitamin). Tiaminbristen hade senare bekräftats genom biokemiska undersökningar. Det har även konstaterats att våmvätska från djur med CCN visar hög aktivitet av tiaminas jämfört med våmvätska från friska djur. Det som citerats i den här artikeln är en parallell till det som i dag har drabbat fåglar och sälar med den skillnaden att Kronajevics beskrivning handlar om landlevande djur med liknande symptom. Om man hade lyssnat till forskare som beskrev de här problemen för nästan 40 år sedan hade man kanske kunnat leda in forskningen på rätt spår mycket tidigare och därmed sparat både tid och pengar. |