Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 31, 31 juli 2009
Skog, skog och åter skog
tt möta Lutz Fähser, förvaltningschef för Lübecks skogar, är att möta Skogen. Det var genom hans enträgna arbete hansastaden Lübeck antog naturnära skogsbruk som sitt koncept, vilket blev lag i tyska delstaten Schleswig-Holstein några år senare. Många kommunala, men även privata skogsförvaltningar i Tyskland har anammat detta koncept. Inga kalhyggen, inga pesticider, inga planteringar, ingen gödsel. Bara att följa skogen i dess egen takt. Det är så skogen blir ekonomisk och uthållig.
Lutz Fähser. (Foto: Gwen Fähser)
Jag hälsar på hos familjen en helg i juli. Lutz hämtar mig vid stationen. Egentligen skulle han ha varit på miniseminariet "Faith and Forest" - tron och skogen - på ön Vilm som ligger söder om Rügen och är naturreservat sedan över 70 år tillbaka. Men seminariet blev inte av. Den japanske huvudinspiratören ("Skog i shintoism") hade fått förhinder, och då hade hela seminariet ställts in.
Lutz anar mina frågor - vi ser skogen alldeles för materialistiskt i dag. Det är bara nyttoaspekten som räknas. Det är ensidigt, vi utarmar oss, vi måste återerövra även en andlig dimension, menar han. Jag tänker direkt på Yggdrasil-asken i den nordiska mytologin. Trädet som livsgivare har vördats i många kulturer.
Seminariet på Vilm var tänkt som upptakt till årets Sommaruniversitet i Ratzeburg, några kilometer söder om Lübeck. Sommaruniversitetet är ett årligt forum för etik och kultur i uthållighetens tecken för länderna kring Östersjön. Alla som är engagerade inom forskning, näringsliv, kultur, religion, politik och föreningsliv är inbjudna att delta. Meningen är att följa upp Agenda 21-idéerna. Arrangör till sommaruniversitetet är en stiftelse, Ökumenische Stiftung für Schöpfungsbewahrung und Nachhaltigkeit (Ekumenisk stiftelse för bevarande av skapelse och uthållighet).
Årets sommaruniversitet, det femte i raden, har skogen som tema och pågår mellan 10-15 augusti 2009. Det är Lutz Fähser som ligger bakom idén.
- Det är mitt sista år i tjänsten innan jag går i pension. Jag har ju också många kontakter.
Naturligtvis vill Lutz passa på att hålla diskussionen i gång, vill påverka, medvetandegöra, förändra inom en större internationell krets. Föreläsarna kommer från Tyskland, Polen, Ryssland och Litauen. Göran Allard från Sverige talar om kyrkans skogsbruk i Sverige, Anna Kuvaja från Finland ger en pianokonsert (Jean Sibelius och andra skandinaviska kompositörer). Det är forskare, politiker och miljöaktivister och kyrkliga representanter som talar. Även Lutz Fähser medverkar. Under en ceremoni planteras ett träd på en utvald plats innan sommaruniversitets program går mot sitt slut.
Martin Jentzen. (Foto: www.jentzen.se)
Det är drygt en mil från järnvägstationen Mölln till Fähsers gård, ett före detta skogsställe i Ritzerau, fyra mil söder om Lübeck. Vi hinner avhandla en hel del. Sedan många år tillbaka har vi försökt introducera Lübecks skogskoncept i Sverige. Många i Sverige har lyssnat på Lutz, besökt Lübecks skogar och tagit emot Lutz. Nu verkar Martin Jentzen i Bohuslän ha nappat på konceptet.
Naturnära skogsbruk börjar med en inventering och kartläggning av markförhållanden och växtlighet. Detta är förutsättningen för att hjälpa skogen att växa till sig på bästa möjliga sättet. Till exempel tar man bort träd som inte hör hemma i växtzonen eller som inte kommer att växa effektivt på den speciella marken. Det ger den bästa avkastningen - med åren. Martin Jentzen kommer att upplåta sin skog till Lübecks erfarne skogsinventerare Knut Sturm. Vi sätter direkt igång med drömmar om framtida seminarier, studiebesök och reportage i Sverige.
Hemma på gården står helgen i kulturens tecken. Familjen deltar i traktens sommaraktiviteter, Kultur am Elbe-Lübeck-Kanal. Hos Fähsers utspelar sig det mesta inomhus - konstutställning med vernissage, diktläsning och musik samt dockteaterföreställningar. Men på söndagen är det "skogskultur". I täckt vagn, dragen av två hästar, kallblod, kuskas sällskapet genom Ritzeraus skog i två timmar. Arrangemanget kallas Litterära resan med häst och vagn. Vi gör uppehåll emellanåt, tar fram matsäcken och lyssnar på utvalda delar av Heinrich Heines Harzreise - författarens bestickande ironiska och lyriska beskrivning av samhället under vandringen genom bergstrakten Harz. Klarsynt och modernt!.Ändå skrevs Die Harzreise för nästan 200 år sedan.
Medan vi gungar sakta över skogsvägarna gör Lutz oss uppmärksamma på företeelser som är typiska för Lübecks skogsskötsel, eller icke-skogsskötsel. Här en stormfälld liten skogsyta där skogen håller på att komma igen, en del är inhägnad med ett flyttbart trädstaket. På ett annat skogsparti finns det en liten så kallad referensyta, även den inhägnad. Där kartlägger man hur skogen utvecklar sig utan något som helst mänskligt ingrepp under ett visst antal år. Tio procent av Lübecks skog är avsatta som referensytor.
Vi passerar en ståtlig trädruin, ett gammalt helt dött träd. Hackspetten har mejslat stora hål i det. Där fanns väl ordentligt med insekter, mat? Plötsligen kommer vi inte längre, en stor trädstam ligger på tvären och avspärrar vägen.
- Där borta häckar några sjöörnar, de får absolut inte bli störda, förklarar Lutz.
- Vi är så glada att de har kommit tillbaka till våra trakter, lägger han till.
Kusken Hermann vänder galant vagnen med de tunga hästarna.
Några bastanta ekstammar ligger vid vägen, är märkta.
- De ska till Sverige, är avsedda för parkettgolv, får vi höra.
Finns det verkligen inget kvalitetsvirke i Sverige? Dessa evinnerliga granplanteringar!
Lutz skrattar:
- Det kommer att lösa sig med tiden den naturliga vägen. Granskogen drar sig tillbaka längre norrut. I södra Sverige ramlar den omkull när det stormar. Så småningom kommer lövskogen att etablera sig med det varmare klimatet.
Nästa dag ska Lutz iväg på cykeltur med några vänner. I Tyskland kan man ta med sig sin cykel på nästan alla tåg.
- Vi kommer att träffas öster om Berlin och ska åka mot Polen. De andra har förberett resan i detalj med guidade turer om traktens historiska händelser. Jag är ansvarig för skogen. Och då behöver jag bara peka på någonting och berätta, menar Lutz lättjefullt.